Forum för anhöriga

Det tar emot att skriva här. Det är som att erkänna att jag inte längre klarar av situationen. Men jag känner mig så ensam och hjälplös och jag har ingen annan att prata med. Jo det har jag, men jag vill inte prata med vänner och familj för jag vill inte att de ska veta.

Hej! Försöker söka efter vad som är normalt drickande och ej. Jag är osäker. Min man dricker på helgkvällar och det blir alltid ganska mycket. Oftast starköl och vin. Han blir aldrig elak, utan mer bara full och somnar i soffan. Jag har alltid sett drickande som socialt. Är det inte konstigt att sitta själv och dricka sig full? Jag dricker ganska sällan och blir rätt irriterad på att behöva umgås med min man när han full, men tänker också att jag kanske är för hård, han gör ju ingen illa utan tycker det är gott med öl. Hur vet man vad som är onormalt?

efter många år av eskalerande drickande periodvis, nu blir han bara är tyst och dricker? har pratat med han om att jag inte orkar längre och måste tänka på mig själv nu.
Inte ett ljud till mig ....psykist terror. Några råd?

Jag sitter som handlingsförlamad! Min sambo/fästman och pappan till min dotter dricker. Han kam dricka en platta öl (33cl) på en helg. Ibland när jag säger att han inte ska dricka en hel platta, sparar han en eller två burkar och säger att han inte druckit en HEL platta. Efter midsommar bad jag honom att inte dricka på 1,5 veckor. Han fixade inte det. Nu är han på en fiske-tripp med en kompis, jag bad honom att hålla sig nycker samma dag han skulle komma hem. Han fixade inte det.

Jag är periodare, kan var nykter i månader, har inte något direkt behov att dricka. Min sambo dricker varje dag, ett glas vin på morgonen. när jag super så är det med besked. lätt en låda.
Har gått ner i vikt, vägde 122kg i förra sommaren, väger 80 nu. (man 190cm).
Tjejen vägrar att sluta dricka, allt är mitt fel tycker hon då jag dricker så mycket vid mina återfall.

Hej, jag och min sambo har idag varit tillsammans i 4 år. Vi träffades på en utekväll och var då båda onyktra, sen fyra dagar senare blev vi tillsammans och jag flyttade inom kort till en egen lägenhet intill honom och han flyttade då in till mig. Efter ca 8 månader tillsammans köpte vi ett hus, för vi hade en gemensam dröm om en framtid tillsammans. Men nu vet jag inte längre om jag orkar...

Jag undrar hur man kan förklara på bästa sätt för sina bästa vänner hur man kan fortsätta att leva med mannen som gör en så illa?
Försöker att få honom att flytta men han struntar i det!
Dom undrar om jag är "dum i huvudet"
Jag blir väldigt ledsen och tystnar, är ganska ensam, bor inte längre i min hemstad där mina bästa vänner bor!
Hjälp!

Mår dåligt min man o jag skilde oss nov 16 men bor ihop .jag har haft problem med alkohol men dricker inte en droppe längre nolltolerans för alkohol i hemmet.mitt ex / sambo säger att han vill kunna men jag har sagt nrj då våra gemensamma barn mår dåligt .han blir aggresiv skriker o smäller i dörrar o säger att jag e dum i huvudet o att inte jag gör något rätt .dock sköter jag allt i hemmet då menar jag allt .håller på att kollar annan lgh men svårt då lilla tjejen är jätte pappig orkar inte detta kommer bli min död känns det som .lite rädd för honom tippar på tå i hemmet .han spelar i blan

Vad gör man för att stoppa sin man rakt in i fördärvet alkoholen är ju inte värd det inte så svårt tycker jag mista jobb barn bostad fru allt???

Hej! Är medberoende sedan barndom har aldrig tyckt att jag förtjänar någon bra man! Levde dock ihop med den finaste mannen i 17 år men klarade inte av lugnet o avsaknad av drama o att han gav mig äkta kärlek så lämnade! Efter det sökt mig till missbrukar män som inte kunnat ge mig äkta kärlek ! Jah drogs till dem och de till mig! Träffade min nuvarande pojkvän för ca 16 mån sedan jag blev kär direkt o visst har vi haft många bra stunder o han är mästare på att bekräfta mig o vill alltid vara med mig ! Älskar mig som aldrig förr är hans ledord varje dag! Jag är hans allt!