Forum för anhöriga

Har gått tre år nu sedan jag jag fick fly mitt hem med våran då yngsta son som då var 15 år.
Han ringde hem och var väldigt full och hotade både mig och sonen att han skulle komma hem och att det skulle göra väldigt ont.
Vi höll på att separera och han hade flyttat till en lägenhet.
Vi fick bo hos min syster i 3 månader innan vi sålde huset.
Det var bara som ett stort mörker och jag hade tur som hade min syster som tog mycket ansvar för sonen då när jag mådde som sämst.

Ställde ultimatum igår. Det bara blev så. Lite överilat kanske eftersom jag inte har ngt boende. Jag hoppas ju såklart att han ska söka hjälp men han har ingen insikt el vilja till förändring. Han tycker livet blir tråkigt utan alkohol!
Det är ju just det jag är så trött på, att alkoholen är prio 1 även i mitt liv, trots att jag dricker lite och sällan.
Är ledsen och tom. Älskar ju den andra nyktra personen, inte den fulla, inte den med abstinens.

Ligger på soffan med tårarna längs med kinderna och känner mig både naiv och ledsen. I rummet bredvid har jag stängt in honom, han som jag trodde att jag var på väg att skapa något fint med.

Hade ett behov att prata med nån, men just nu rätt så dränerad. Min sambo har kämpat på bra med att hålla sig nykter, främst med hjälp av Antabus och med mitt och andras stöd då. Dock efter ett par dåliga nyheter och diagnosen diabetes... har han rasat ihop efter att jag har behövt vara borta ett par dagar i jobbet. Han är nu helt utslagen och jag har fått kämpa med att få han från port till lägenhet då jag hittade honom i porten. Ingen liten man heller, och jag är själv inte så stor ;-).

Kan någon förklara för mig hur man kan dricka oerhörda mängder alkohol en kväll utan att bli bakfull dagen därpå? Jag förstår inte ens hur man kan dricka sådana mängder som min sambo gör utan att bli allvarligt sjuk?

Hej

Varje vecka inför helgen kommer han hem med en bag-in-box med vin och ställer i kylen och efter helgen är den slut. Jag tar ca 1 glas på fredag och lördag till kvällens middag. Ibland tar jag vatten istället. Resten åker ner i hans strupe på 2-3 dagar. Jag har flera gånger uppfattat att det tar slut otroligt fort och har konfronterat honom med detta, men allt förnekas och förklaras bort. Ofta blir jag beskylld att dricka mer, vilket jag inte gör. Det har känts alarmerande att vinet alltid tar slut så snabbt, olustigt och hans beteende har förändrats mycket under en lång tid.

Min mamma jobbar och har alltid skött sitt jobb.
Men varje helg och alla högtider dricker hon, hon dricker sig alltid redlös, alltid.
Hon har gjort bort sig år efter år, men har aldrig ändrat mönster.
På senare år har jag i smyg sett henne halsa ur spritflaskan mitt på dagen, hon har smugit hällt upp vin i kaffekoppen istället för kaffe osv. och tror att ingen märker.
Att dricka alkohol är prio ett för henne på en helg.
Nu bor jag inte hemma längre och har ingen kontroll på vad hon gör eller vad som händer.

Hej.

Jag vet inte hur jag ska börja riktigt. Jag har aldrig skrivit om detta innan. Och det handlar om så många år och det finns så många detaljer. Jag vet inte vart jag ska vända mig när både alkohollinjen och min kurators kontor är stängt under röda dagar.

Hej!
Jag har levt tillsammans med min sambo i snart 3 år. Han är narkoman och drogat i ca. 7 år, detta visste jag inte när vi blev tillsammans.
Det senaste året har varit hemskt... Allt började förra sommaren när han tagit benzo. Han kom hem och blev så jävla arg på 1 sekund. Han skrek och slog sönder saker och tog stryptag på mig, jag fick fly hemifrån tills hans pappa hämtat honom och tog han till akuten. Efter detta så polisanmälde jag han.
Efter det så verkade han rycka upp sig ett tag och lovade att aldrig droga igen men så var blev det självklart inte...