Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Jag lever sen ett år tillbaka med en helt fantastisk man. Han är inkännande, empatisk, intelligent, kreativ, handlingskraftig, i kontakt med sitt känsloliv, humoristisk, social, öm, tuff, mjuk....ja, jag kan fortsätta, men kort sagt har han allt jag vill ha i en man. Nu ligger han inlagd på en sluten avdelning p.g.a. delirium tremens.
Vill ha hjälp då min sambo som är fd alkoholist har använt droger och även varit i ett tablett missbruk Han är inne i ett sådant sug efter alkohol jag vet inte hur jag ska hantera detta. Ska säga med att han mår psykiskt dåligt. Vad kan jag som anhörig göra för att hjälpa ??? jag mår inte alls bra i detta är orolig hela tiden snälla ge mig tips
Hej.
Vi skriver om alla problem och våra anhöriga. Om allt vi ska göra och hur vi stöttar dom.
Funkar det aldrig?
Eller finns det personer där ute som varit med om att dessa alkoholproblem löst sig?
Min man är alkolist och har varit det i många år. För 10 år sedan var han på behandling och har varit nykter i 10 år. Vi har haft sprit hemma och det har aldrig varit problem. I höstas dog vår 10 åriga hund helt plötsligt och då tog han ett återfall. Och nu är han igång igen med ljug och svartsjuka. Barnen har pratat med honom och vi kom överens om att gå på AA möten 2 gånger i veckan samt dagliga promenader. Det höll ¨några veckor troligen mest för att lugna ner oss. Nu sover han hela dagarna vaknar mellan 11 och 2. sitter uppe på nätterna och vi kan inte prata ett ord med varandra.
Vart ska jag börja...
är uppväxt med en pappa som har alkoholproblem. Han har alltid druckit för mkt, gömt whiskeyflaskor hemma, hanterat sina sorger genom att supa. Han har till och med försökt ta sitt liv med tabletter och alkohol en gång när han fick sparken.
Som ni förstår är det bara en kort sammanfattning om vad mitt liv kantrats av. Finns såklart många sorgliga, tragiska och jobbiga tillfällen då han varit full och förstört.
Min pappa dricker alldeles för mycket alkohol och det har blivit värre sedan farfar gick bort förra året. Han har gjort det hela mitt liv. När jag var yngre så tänkte jag aldrig på det men från att jag fyllde 14år så har jag tänkt på det väldigt mycket och varje helg även fast jag inte är hemma. Idag är jag 18år och vet inte hur jag ska konfrontera honom med det. Min storasyster som är 4år äldre har sagt till honom förut men de har aldrig haft en speciellt nära relation som han och jag har haft, så han lyssnar inte.
Min särbo har druckit i perioder under hela vår tid tillsammans, dryga 7år. Jag har gjort slut flera gånger under den tiden - men kommit tillbaka, eftersom han är en jättefin man som jag tycker mycket om, bara han är nykter. Under lång tid fick han mig att lova att inte blanda in hans tre (vuxna) barn, men så en dag stod jag inte ut längre. Messade hans mellandotter, och då vi senare talades vid, visade det sig att det här problemet har varat i kanske 20 år, och både barnen och min särbos f.d. fru har varit engagerade i att försöka hjälpa honom.
Hej hej
Jag är gift med en alkoholist sedan två år gått ganska bra efter behandlingshem/ man orkar inte kolla liksom det är ju hans sjukdom / men fick två återfall under ett år men efter att varit nykter nu i åtta månader kommer hans bror på besök med lite whisky börjat hata honom/ nu orkar jag inte ens ta upp det/ får han sparken pga missbruk då finns ingen återvändo/hoppet finns ändå/han är så fin när han är nykter så klar blick tex/ gör man rätt att blunda ibland/har visat honom vad skåpet ska stå/ orkar inte vara polis/ han måste åtgärda detta eller /blir man någonsin fri från begäret?
