Forum för anhöriga

Min man har problem med alkohol, vi är ense om det. Hans problem har aldrig märkts när vi druckit hemma (typ ngt glas till maten). Det har yttrat sig så att ibland när han går ut med vänner blir han totalt apfull. Tre lobar på tio år och ett större antal gånger som han kommit hem (oklart hur) knappt kontaktbar. Nu efter sista lobben har jag fått nog och han med. Inget mer alkohol ute. Nu problemet: jag tycker totalstopp ett par månader. Han förstår inte varför och tycker att vi har ju aldrig haft problem hemma.

Efter en lång period med problem relaterade till pojkvännens alkoholvanor har jag nu satt ner foten och sagt att jag inte vill fortsätta vara tillsammans om han inte tar tag i sina problem och slutar dricka. Jag har försökt hinta om det här innan men har aldrig riktigt vågat säga något rakt ut då han mått väldigt dåligt och 'behövt' alkoholen för att orka. Samtalet slutade i tårar från bådas sida och han sa att han verkligen inte kan tänka sig ett liv utan mig. Han säger nu att han verkligen vill sluta och att han ska ta tag i och lösa detta med detsamma.

Hej.

Jag vet inte hur jag ska börja inlägget då jag aldrig tidigare har pratat om det som jag nu ska skriva om. Jag hoppas att det finns någon där ute som kan ge mig tips och råd hur jag ska hantera detta. Om inte annat är det skönt att ventilera tankarna lite.

Hej.

Trodde det skulle bli lugnt när sambon börjat jobba. Hittills har han druckit tisdag och onsdag. Han normaliserar det hela tiden och han varnar mig för att ens antyda något angående hans alkoholintag. Ska jag låtsas som ingenting? Har försökt göra det men det känns onaturligt för mig. När han inte dricker så är han så lättretlig, orkar inga vardagssysslor mer än att arbeta. När han har druckit blir han fånig, korkad och fastnar gärna i oändliga diskussioner där jag måste hålla med honom. Just nu är det inte bra ngn gång eftersom det känns mkt konstigt att inte låtsas om "flodhästen".

Jag har minnen från min barndom att min mamma tar till alkohol när hon möts av motgångar, ibland drack hon öppet i samband med bråk och ibland hittade man vinglas i bokhyllor. Idag är jag vuxen och bor på annan ort men min syster har under senaste halvåret misstänkt att hon dricker vin i smyg vilket vår pappa även misstänker.

Min sambo har äntligen beslutat sig för att söka hjälp för sitt missbruk. Jag har ett barn sedan innan som han inte är pappa till.
Nu läste jag en annan tråd där en person vänt sig till beroendemottagningen och de anmälde då automatiskt till soc eftersom hen var förälder. Kommer samma hända oss?

Jag har inte varit här och skrivit på ett par veckor. Min särbo åkte in på avgiftning i en vecka början av februari. Han har hållt sig sedan dess och började jobba för 2 veckor sedan. Igår kväll ringde han mig sent på kvällen och var jätte otrevlig mot mig som hań brukade när han var full. Jag frågade om han hade druckit. Kanske fel av mig att göra det men jag var tvungen att fråga. Sen började det komma en massa elaka sms . det är samma mönster som när han drack.
Det känns som att jag gjorde fel när jag frågade honom. Jag har kanske förstört allting.

Hej.. jag och min fru har 2 barn ihop.. och nu till problemet..
hon har börjat dricka varje dag nästan måndagar tisdagar ja hela veckorna.. öl 7,5 vin 3-6 liter i månaden...

Jag har läst på det här forumet i alla fall i ett år nu. Kanske är det först nu som jag känner att jag är redo att skriva själv. Det här är min historia, den är lång- ibland utförlig och ibland kortfattad, svårt att få ner i skrift allt som hänt och vart jag är idag men gör ett försök- vet inte om någon heller orkar läsa: