Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Hej,
Vet inte riktigt hur jag ska kunna sammanfatta på ett begripligt sätt, men ni har vet ju hur det är. Att gå igenom denna resa som medberoende.
Min sambo har varit hemlös i 6år druckit i alla 7 år. Nu beslutar han sig sluta och detta är ett stort beslut. Han blir arg och skriker . Abstinens till tusan . Han drack 7,2 or varje dag ca 14st varje dag innan vi blev ett par för en månad nu dricker han 3st 7,2 or. 4 st 3,5 per dag . vet inte hur jag ska tackla detta .Jag försöker ge honom råd men då blir han arg.
Hej.
Enligt mina mått och de ramar jag fått med mig från mitt föräldrahem så dricker min partner för ofta och för mycket.
Enligt de ramar min partner fått med sig dricker hen nog inte så fasligt mycket då stora delar av hens närmsta familj dricker både ofta och mycket.
Jag har tagit upp att jag är orolig. Då har jag fått till svar att jag inte behöver vara det. Men jag stod på mig.
Min pappa dricker för mycket. Alla i min familj vet det. Min mamma vet, min bror vet, jag vet, men vi pratar aldrig om det.
I somras var vi på en kräftskiva hos några kompisar och jag var tvungen att hjälpa pappa till bilen eftersom han var för full för att kunna gå själv utan att ramla. Ingen på festen verkade reagera över det, dom skrattade bara. När vi kom hem hade pappa somnat i bilen. Jag och mamma sa inget till varandra, vi väckte honom inte utan gick bara och la oss.
Hej...
Jag är 23 år gammal jag bor tillsammans med min sambo som är 24 år som jag älskar över allt annat på denna jord.
Vi har nu varit tillsammans i 7 år... 7 år är ganska länge när man bara är 23 år gammal. Men vi älskar verkligen varandra.
Exakt ett år efter vi två blev ett, lyckligare än någonsin, var han otrogen mot mig. På en student, 7 dagar senare var det hans tur att ta studenten. Jag och han mamma hade planerat allt, allt skulle bli perfekt, allt för honom. äsch... tillbaka till den kvällen..
Han va svinfull...
Hej, jag är 26 år och mina föräldrar har sedan jag kan minnas truckit mycket o varje dag.
pappa blir otrevlig och har humörsvängningar och morsan har humörsvängningar och upprepar allt och har inget minne typ
i somras då hon höll min son på 6 månader nockade hon honom så han började gråta en stund.
nu har jag haft bråk med mina föräldrar och inte prata med dom på 3 veckor, jag vet itne hur jag ska få den att förstå att de dricker för mkt.
de går inte att prata med min pappa för han blir bara arg.
snälla ge mig råd
Hej! Jag har levt med min sambo i snart 8 år. Vi har nu två barn en på 5år och en på 4 månader. När vi träffades drogmissbrukade min sambo ganska hårt och gjort i ca 7 år då. Han fortsatte under vårt första år tillsammans tills jag satte ner foten och sa att slutar du inte, så vill jag inte ha någon framtid med dig. Han slutade. Det var jobbigt, men han fixade det. Och jag är väldigt stolt över honom. Nu har han varit helt drogfri i ca 6 år. Det negativa är att han ersatte drogerna med alkohol. Han blir riktigt elak mot mig när han dricker.
Idag låste jag upp skrinet där jag lagt min dagbok jag skrev i tidigare när livet var ett enda kaos dagligen.Faktiskt inte så längesedan man var i helvetet.Inte en enda stund med sinnesro.Nu har jag börjat förstå vad det innebär att få sinnesro.
När jag läste allt jag skrivit,så blev det ännu mer ett bevis på att jag gjort rätt val och lämnat den man som jag en gång trodde var mannen i mitt liv.
Min mamma kommer att dö och hon bryr sig inte. Hon har varit alkoholist (periodare) så länge jag kan minnas. När vi var små, fattade jag aldrig vad som pågick, förutom att något kändes så fel, men idag är jag fullt medveten om vad som händer. Jag känner det redan innan det slår ut, jag hör på hennes röst bara hon druckit en liten droppe, det är väl någonting som man som medberoende utvecklar genom åren, att känna på sig sånt. Hur som helst, idag är jag och mina syskon vuxna, men både jag och min lillasyster bor fortfarande hemma då bostadsbristen är ett faktum.
Jag håller på att resignera och tappa hoppet och lusten. Mitt vuxna barn missbrukar sedan 8-10 år i perioder, men har hittills klarat studier och jobb. Nu trodde jag alkoholen var under kontroll men nu har det uppdagats att det är ett säkert minst årslångt missbruk av tabletter också, Bensodiazepiner tror jag. Polisen har slagit till och en ringa innehav blev resultatet. Vad blir det för straff? Vi har försökt allt, och flera olika behandlingar har genomgåtts. Nu är det slut på jobbet och mitt i sökandet av nytt jobb och ensamhet hemma hela dagarna. (Vi bor en bit ifrån varandra).
