Forum för anhöriga

Det var länge sen jag skrev i min långa tråd "var finns hjälpen" som började 2014. Allt kändes hemskt och overkligt och jag letade förtvivlat efter hopp och hjälp medan mannens missbruk blev värre och värre.
Hösten 2015 nådde vi vägs ände och jag övervägde på allvar att flytta ifrån honom.

Jag skriver här för jag känner mej så maktlös varit ihop med en man snart i elva år/förstod för 1.5 år sedan att jag är gift med en alkoholist/ han gick på ett behandlingshem förra året/ men har druckit fyra g på ett år nu har han börjat om på återfallsgrupp varit nykter tre mån nu. Finns det hopp eller är det kört. ?? Mina egna värderingar ställda på sin spets/ingen dricker alkohol hemma hos oss nolltolerans enklast så/men det är drygt även om det inte är mitt problem. Should a stay or Schould i go?

Hej

Tack för ett fantastiskt forum..
Lever med min sambo sedan 12år..men senaste åren har alkoholen blivit mer påtaglig ffa på helgerna..
Det börjas med den obligatoriska fredagsölen som han kallar den..sen blir det kanske en eller två öl till innan vinet öppnas..då kan det bli iaf en flaska ibland två..förr kom även whiskyn in efter det..
Detta ledde till att han blev aggressiv i sömnen, inte visste vad han gjorde och vid ett tillfälle blev jag riktigt rädd då han kastade sängborden i sängen så det nästan träffade mig..

Har skrivit, har tagit bort... Ibland är det så himla lätt att vara stark och duktig, att hitta svar på alla frågor om hur jag vill att mitt liv ska se ut. Sedan tar alla fina minnen och önskan om att allt det fina skulle fortsätta i all oändlighet över ... och jag får själv lust att för en natt umgås med min farlige Captain Morgan. Tur att jag har sett och upplevt för mycket..tur att jag inte är villig att släppa kontrollen över till min Captain. Ska man hitta något positivt med det livslånga medberoendet så är det det, man vet...

Min exman har haft alkoholproblem i många många år. Vi har två barn ihop, 19 och 22 år. Bara en bor hemma. För cirka två år sedan blev han av med jobbet pga alkohol. Han hade tidigare haft en fantastisk karriär och är välutbildad. Men som sagt, han söp bort jobbet.
Sedan dess har allt ändrat karaktär, känns som om det psykiska tillståndet förvärrats och blir ännu värre i kombination med alkoholen. Fixeringar med gamla händelser för flera år sedan. Fixeringar och ännu mer hat mot personer.

Vår dotter har tagit ett återfall. Vägrar erkänna detta, säger att hon mår psykiskt dåligt. Ljuger, manipulerar, allt är alla andras fel och pratar illa om oss. Vi bor i en annan stad och har långt ifrån varandra. Hon har varit på behandlingshem kom ut i januari 2016. Därefter har hon jobbat. Nu rasar allt utför snabbt och för varje dag blir det värre. Vi pratar varje dag med henne i telefon, nu har hon slängt mobilen i väggen så den dog. Så nu kan vi bara prata med henne via facebook. Igår gjorde vi en orosanmälan. Kvällarna är värst för henne. Hon dricker själv i sitt studentrum.

Hej

Blev nyss medlem... jag är helt utan erfarenhet vad gäller alkoholism.

Jag har en syster som jag tror är beroende av alkohol. Min oro har funnits länge, kanske i 3-4 år... minns inte när min oro började pocka på.

Vi bor inte nära varann. Jag ser inte hur hon dricker till vardags. När vi väl ses märker jag att hon börjar dricka, i mina ögon, alldeles för tidigt på dagen. Det har funnits tillfällen när jag känt en doft av ammoniak eller att det luktar "gammal fylla"om henne.
När vi talas vid i telefonen kan jag höra på hennes röst att hon druckit.

Jag har en far som genom åren, i perioder druckit sig alkoholiserad. Han är en skör och väldigt snäll människa som jag har haft svårt att förstå mig på, tills jag i vuxen ålder fick upp ögonen för anknytningsteorier och insåg att det egentligen var han som var barnet när jag växte upp och fortfarande är.
Kan identifiera mig mycket med min far,något som kom till mig när jag levt mitt liv ett tag, med mitt egna inre barn som tog över och inte ville ta ansvar.