Forum för anhöriga

Hej!
Jag är ny här, har läst runt lite och känner att jag måste få bolla lite tankar.

Jag och min fru har varit ihop i 8 år och alltid varit så väldigt kära i varandra, haft ett underbart förhållande och nstan inte bråkat alls.
Vi spelar i band och har åkt runt i sverige och europa och festat tillsammans massor, druckit kopiösa mängder alkohol, rökt cannabis, haft trekanter och what not. Levt rockstar life!

Har tidigare levt med alkoholist / narkoman. I 14 år ..skilt mig för två år sedan .träffade en helt underbar kille för 8 månader sen . la tidigt märke till att han drack mycket och blev elak när han blev full ,sa nedvärderande saker : tex ,om jag la mina vikta kläder på hans dotters säng ( han har hon varannan vecka och hon har inget eget rum ) så var jag efterbliven och en jävla apa .han är väldigt noga med vad och hur man gör med småsaker , tex diska ska vara på hans sätt ,samma med matlagning och bäddning ,kläder och det mesta . gör man fel får man höra det direkt !

Hej, har alltid velat skriva något eftersom jag själv går in och läser vad många andra skriver.

Jag är en tjej på 23 år och bor tillsammans med min pojkvän som jag varit tillsammans med i två år.
Han är alkoholist. Ibland klarar han av att dricka men ibland går det överstyr. Han accepterar själv att han har problem med alkoholen och då tror han att det är okej. När han är nykter är han väldigt smart, kommer ofta själv med instinkten att "vi borde ta det lugnt ett tag" .

Jag har läst här på forumet ett bra tag nu, och jag känner igen mig i mångt och mycket när det gäller min man. Han älskar öl, det började med att han hade ett ölintresse och detta betyder att han köper "lite finare" öl som då i regel är lite dyrare. Många av dem är också betydligt starkare på ca 9%. Han handlar öl för minst 1000 kr i månaden och vissa månader blir det 1500-1700 kr också. Han dricker alltid på fredagar och lördagar, och den veckan han jobbar eftermiddag tar han gärna en öl när han kommer hem också. På helgen brukar det bli ungefär 15 öl och då är det både 5% och dessa 9%.

Idag vågade jag äntligen tala om för min man att det får vara nog nu. Vi hade gäster igår och som vanligt blev han väldigt full. När gästerna gått hem skulle han börja plocka med disken och jag bad honom låta bli för att han inte skulle slå sönder några glas. Som en trotsig barnunge gjorde han tvärtemot vad jag sa och slog naturligtvis sönder ett av mina (våra) vi glas. Jag gick då och lade mig för att han inte skulle starta ett bråk och säga elaka saker till mig vilket han ofta gör när han fått i sig den mängden han fick i sig igår.

Nu har min sambo varit nykter i tre veckor och otroligt mycket har förändrats. Inte bara för honom, även för mig. Han är piggare och får mer gjort på dagarna. Men det är en jobbig period. Han förklarar själv att hans samvete kommit ikapp honom. Han drömmer ofta om saker han gjort fel, och framför allt tänker mycket på vårt förhållande. Det är som att han satsar allt det han aldrig gjorde innan. Helt plötligt får jag blommor och uppskattning. Samtidigt tycker han att det är jobbigt att jag inte är lika "på". Jag har fortfarande svårt att smälta förändringen.

Hej,

Hej, ny här. Är tillsammans med en alkoholist. Han har vid dom senaste fyllorna blivit väldigt elak och otrevlig mot mig. Varför är det bara mot mig tror ni? Mot andra är han så trevlig och glad.

Nu är det tillbaka igen, vår katt och råtta lek, gömma flaskor. Han tror inte jag ser, inte att jag märker nått och jag låtsas inte se. Vi båda ljuger för oss själva och varandra, och jag vet inte hur jag ska hantera det. Konfronterar jag eller ställer krav så kommer han ljuga och sen hämnas han genom att ragga på andra eller gå med på Victoria Milan igen som om jag ska straffas för att jag ertappat honom. Säger jag inget så mår jag dåligt, känner smutsig och som en hycklare som inte vågar ta tag i problemet.

Hej igen på er därute!

Jag växte upp med mamma som
var drog missbrukare pappa alkoholist.

Åh det gör så ont nu har pappa precis påbörjat sin semester.

Jag talade med honom på telefonen häromdagen. Jag berättade hur mitt liv går framåt han svarade mig med sina hemska ironiska kommentarer.

Det känns som bara jag finns vid pappas sida de finns ingen annan som orkar med honom när han är onykter. Han brukar prata om sex och vad dåligt han har sexuellt med sin sambo och jag mår illa av att höra på honom.