Forum för anhöriga

Hej igen på er därute!

Jag växte upp med mamma som
var drog missbrukare pappa alkoholist.

Åh det gör så ont nu har pappa precis påbörjat sin semester.

Jag talade med honom på telefonen häromdagen. Jag berättade hur mitt liv går framåt han svarade mig med sina hemska ironiska kommentarer.

Det känns som bara jag finns vid pappas sida de finns ingen annan som orkar med honom när han är onykter. Han brukar prata om sex och vad dåligt han har sexuellt med sin sambo och jag mår illa av att höra på honom.

Varför måste Förnekelse och locket på vara ett så starkt beteende hos min pappa?

Jag tror mitt beteende vart likt pappa att vara mycket hemma t ex.
Men nu jobbar jag på att acceptera mig och älska mig som jag är.
Men om nån kan säga hur jag ska göra för det är inte alls lätt.
Så trött på alla förståsigpåare de står mig upp i halsen.

Faktum kvarstår att jag växte upp med två missbrukare och jag känner mig som en looser och den känslan kommer ofta. Hur göra ?
Adde?

Har läst på forumet under en längre tid men måste få skriva av mig nu. Min man dricker i mina ögon ohyggligt mycket och det har bara blivit värre med åren. När vi träffades för 20 år sedan var han en idrottsman som drack, men inte så ofta p g a matcher och träning. Idag dricker han varje dag. Sön-tis blir det en-två starköl per dag och ons-torsdag närmar vi oss helgen med tre starköl per kväll och fre-lör blir det minst det dubbla och gärna något glas whiskey också. På fester blir det mycket mer och han blir ofta riktigt full.

Hej.

Jag är helt ny här. Kanske är jag här i onödan. Jag vet inte. Jag är orolig för min sambo. Jag tänker att hen dricker för mycket och för ofta. Vi har semester båda två just nu och jag vet att det är vanligt med ökad alkoholkonsumtion. Min sambo är betydligt yngre än mig och jag minns att jag också drack mer och oftare i hens ålder än jag gör nu. Samtidigt kommer hen från en familj/släkt som dricker rätt mycket i jämförelse med vad jag är van vid från min egen familj/släkt, för att inte tala om hens vänner...

Ja, ni ser bara en massa negativa känslor och tydliga signaler om den maktlöshet jag känner inför min mans missbruk av alkohol, beroende, alkoholism.
Jag kan inte fatta hur jag blundade, inte " ville" förstå det jag ju såg beträffande hans sätt att dricka alkohol då vi träffades och blev blixtförälskade och kära för drygt 5 år sedan.

Precis som många andra är jag ny här. Jag sökte på nätet eftersom han bad mig kolla upp mer info om situationen, och så hamnade jag här. Jag upplevde att många av er finner en inre tröst av att få höra från någon här, kanske försöker jag med samma sak?

Jag behöver verkligen hjälp med min mamma, precis i skrivandets stund har jag för bara 10min sedan (återigen) fått lyfta upp henne från golvet för hon druckit en hel box vin och trillat i badrummet.
Jag är 19år och bor med min mamma och syster på 16år, mina föräldrar är skilda och min pappas ord angående hennes drickande är "vad som händer hos henne bryr jag mig inte om).
Jag kan inte flytta till min pappa för han och jag kommer inte överens, min syster har rum hos honom dock men hon vill inte vara där.

Hej, har varit inne o kollat här många ggr och läst o läst o läst. Ikväll vill jag prata, men jag har ingen längre att prata med....alla som känner mig säger bara lämna! Det är inte d jag behöver höra för d vet jag. Ikväll är jag glad att sonen inte sover hemma. För jag började ta upp om drickandet igen.....helt fel tajming igen. Han dricker nu, skriker, vill prata, skriker, går ut, dricker, kommer in o vill prata, skriker. Hållt på så hela kvällen, mitt fel d va ju jag som tog upp d igen. Han mår dåligt, han är olycklig. Jag?

Hejsan.

Jag är en 18-årig kille som bor med min mamma och min syster på 12 år. Min syster och jag har olika pappor och har alltid bott med mamma. Hon har alltid haft problem med alkohol men nu på senaste tiden har det bara blivit sämre.

Ja jösses hade hoppats på ändring. Men kanske inte.
Jag sa ifrån, var på väg. Gick på familjerådgivning kändes jätte bra. Jag fick berätta allt. Min man var med å lyssnade.
Allt blev mycket bättre kändes som im vi var på rätt väg. Och sedan kom semestern och nu är vi på väg åt samma håll som vanligt. Änså länge har semestern varit riktigt dålig. Han har druckit fler dagar än han varit nykter . Känns verkligen tröstlöst.