Forum för anhöriga

Hej, jag är ny här.
Har blivit kär i en man för ett år sen. Allt gick snabbt och allt kändes underbart. Vi förlovade oss. Några månader sen gick det upp för mig att han är alkoholist. Han är så fin, men alkoholen gör honom till en annan människa. Massor med lögner och svikna löften. Han erkände att han är alkoholist men fortsätter i smyg istället för att söka hjälp. Han är arbetslös och sitter mest framför tv-n hela dagarna. Emellanåt är han helt underbar och det kan hålla i sig i några veckor. Då känns det underbart. Sen kommer jag på honom igen.

Jag har varit hos terapeuten två gånger nu och på de två samtalen har jag insett att det är så mycket mer än alkoholen. Eller om alkoholen skapar så många fler problem än själva drickandet.

Jag är en hårsmån från att gå in i väggen. Eller kanske är jag redan där, men eftersom jag aldrig kan slappna av helt vet jag bara inte om det än.

Jag är så ledsen och besviken. Relationen och livet som jag trodde vi hade så lika inställning till blev alltså inte mer än så här.

Jag känner mig rädd för att jag inte ska orka genomföra och faktiskt ta mig iväg.

Min sambo dricker nästan dagligen. Jag är rädd för att säga till, han blir så fruktansvärt arg om jag säger något. Allt jag gör eller inte gör blir han arg på. Vi har två barn med på 7 och 11 år. Jag vet inte hur jag ska gå tillväga. Han blir jätte arg om man säger något. Jag måste bara hålla med honom. Vi har ett hus som båda äger så jag kan inte bara ta mitt och gå.