Forum för anhöriga

Vilken jävla skit midsommar. Fan att de skulle bli så urspårat för min bror.
Min bror har under många år festat väldigt mycket, varje fredag lördag under flera år med både alkohol och andra droger. Han har av och till tagit hjälp av vården. Men enligt mig inte får hjälp nog. Han vill lixom inte heller sluta, han ser inte problemet som vi hans familj och vänner ser.

Min fråga gäller en person i min närhet - min brors ex och mamma till deras två barn som de har delad vårdnad om. Hans ex har varit alkoholist sedan 20-årsåldern och har periodvis genomgått behandlingar för detta, bland annat vid Nämndemansgården och med hjälp av privat alkoholterapeut. Men hon trillar dit igen gång efter annan. Min bror skyddade henne dumt nog i många år, men sedan de separerade har hon flera gånger åkt in på akuten berusad och därmed har sjukhuset gjort en orosanmälan till socialtjänsten. De har nu varit föremål för tre utredningar.

Finns det någon plats/klinik där man kan bli inlagd, och få hjälp med att reda ut orsakerna till ångest = alkoholmissbruk .

Min sambo lever med psykisk ohälsa, däribland bipolär sjukdom. Att alkohol brukas rätt friskt i en sådan sjukdom är ganska vanligt men hur får man sin sambo att förstå att det inte är optimalt att dricka med psykisk ohälsa i bilden?

Jag brukade själv klubba och festa iallafall varannan helg som yngre och i början av vårt samboförhållande festade vi tillsammans. Vi bråkade en del gånger då båda var berusade men gick vidare tillsammans.

Jag undrar hur ni som anhöriga har reagerat när ni konfronterats av att den ni älskar har alkoholproblem. Jag undrar för att jag själv har problem men törs inte prata med min make av rädsla för hur han ska reagera. Det är fånigt eftersom han är en väldigt lugn och sansad person. men jag skäms...

Hej!
Jag är särbo med en kille som nu är inne på sina sista dagar på behandlingshem.
Jag tycker att det är svårt med balansgången. Allt jag bär på efter hans period av drickande är tungt. Han har varit väldigt elak.
När han varit det så har jag tagit avstånd och blockat honom under perioder. Detta ledde nog delvis till att han sökte hjälp.
Man lär sig ju som medberoende att trippa på tå och då mår man dåligt själv när man trycker undan sina känslor.
Hur väger man av vad som puttar tillbaka nån i ett missbruk och vad som är bra att det kommer upp i ljuset?