Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Då kör vi ett varv till...

Misstänker att jag är långt ifrån ensam i att få ta emot allt från hot, gap och skrik med mera. Har vart ganska lugnt i två-tre veckor ungefär, sen tyckte min kära alkoholist att det var dags att berätta om sin problematik för anhöriga och som hon uttryckte det "ta sitt ansvar"... Gick bra några dagar, hon verkade lättad trots att hon blev ganska kraftigt ifrågasatt när hon berättade sin "nya" plan, hon har "kontroll" på sitt drickande och ska inte dricka ensam igen och då är det inte ett problem enligt henne.

Råd för vidare framgång?

Hej! NU äntligen har allting kring mitt EX och mamma till mitt barn briserat. Efter ett års tjat och prat från min sida att hon måste vara ärlig med vänner, släkt osv så har hon öppnat upp. Hon har berättat "sin" historia att hon kört på fyllan i arbetet och blivit tagen och dömd till 3 månaders fängelse. Är bra att hon berättar men hon har en tendens att försköna det. Hon har ringt och gråtit och berättat att det bara hänt en gång "lite som Paolo Roberto som hade sån otur å åkte dit första gången". Att hon har alkoholen under kontroll och inte dricker.

Sven Melsnder kunde

Han kom att sluta 1994 med sitt drickande — och allting i livet, sade han (och han menade verkligen ALLTING), blev så mycket bättre utan alkohol. Han drack aldrig en enda droppe till. Och inte hade han något sug heller...

Har du hört om någon annan lycklig, nykter alkoholist som inte måste KÄMPA för att hålla sig nykter?

Prenumerera på Forum för anhöriga