Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Första julen som separerad

Hej! Vänder mig till er då jag har svårt att reda ut mina känslor och hur jag ska göra. Lite bakgrund.
Jag har gått ifrån min sambo inte bara pga. Alkoholmissbruk utan även annat. Men barnen har farit illa av hans humör och drickande. Förra julen va han full precis hela julafton och förstörde den för alla. Då sa jag och mina barn att nästa jul firar vi själv. Nu till de jobbiga.

Är vi för gamla?

För flera år sedan var jag ofta inne på anhörigsidan och det hjälpte mig att stå ut under en period då min mans alkoholmissbruk var som värst. Jag lyckades fungera både i mitt jobb och som mamma och farmor. Sömnpiller och goda vänner gjorde sitt till. Nu har vi båda slutat arbeta och lever ett stillsamt liv. Det var länge sen jag fick hjälpa honom att resa sig upp när han hade fallit eller torka upp toaletten med trasa. Han håller sig numera till folköl och bag in box. Varje dag. Utan undantag. Vid tio elva tiden nästa morgon går han med möda upp och läser sen tidningen i två timmar.

Har sagt åt honom att flytta …

Min sambo och jag har varit tillsammans i sex år. Jag märkte direkt att han drack för mycket och det har eskalerat mer och mer. I början träffades vi bara på helger och då var det ju lite mer ok att det blev en del alkohol - det var ju fest när vi träffades. Hans pappa var alkoholist och han är medveten o att han är i riskzon med sitt drickande. När pandemin bröt ut flyttade han hem till mig och sedan dess har vi levt tillsammans. Han har kvar sin lägenhet med bor hos mig. Alkoholen flödade mer och mer och jag försökte ta tag i problemen gång på gång.