Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Hej!
Är helt ny här, men känner att kanske kan jag få stöd här.
Min mamma är precis fyllda 65 år, hon har sen rätt långt tillbaka i tiden druckit rätt mycket men hanterat det bra.
Eller rättare sagt jag har väl skällt på henne nästa dagligen i 20 år att ta et lugnt.
Jag är en kvinna på 50 år som har 2 syskon som är yngre än jag. Min bror har haft återkommande alkoholproblem sedan unga år men har blivit värre dom senaste 5 åren. Han har ett barn som är i yngre tonåren. Han är skild pga alkoholen. Han vet att han är beroende av alkohol men vill inte ha någon hjälp att sluta.
Min syster dricker och ljuger om allt och alla. Hon vill inte erkänna att hon dricker och att hon får problem att hon dricker.
Blir bara så trött och ledsen när man kommer hem efter en dags arbete och”möts” eller rättare sagt ser sin man pruttfull liggande i sängen. Sluddrande talar han om att han bara druckit en flaska vin men det är såklart mycket mer. Det räcker med att vi inte tycker lika i en småsak så är han i fritt fall och kan supa sig redlös i en vecka och sedan nyktra till. Skyller på att han blir ”svart” när höstmörkret kommer men det är bara skitsnack, det händer året om med en månads mellanrum.
Efter många turer så har jag nu sagt för första gången, tar du inte hjälp så är vår relation över.
Tar du hjälp så finns jag och stöttar.
Det har nu utmynnat i att nu vill han flytta.
Vår relation är över, han letar lägenhet.
Hur ser ni på detta?
