Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Ett sista hopp

Jag lever med en sambo som är alkoholist och fullt upptagen av sin förnekelse. Det eskalerade förra året när jag var ensam i min graviditet, naiv som jag var trodde jag att "han tar sig i kragen" när barnet kommer... Vad fel man kan ha. Av någon konstig anledning brukar han hålla upp under semestern och den tiden är så fin. För att i nästa stund återgå till konstant stress, bråk och svek. Jag vet aldrig i vilket tillstånd han kommer hem efter jobbet. Men nu är det jag som har bestämt mig för att börja mitt eget liv med dottern. Vi båda förtjänar bättre.

Vet ej vad som är acceptabelt

Min man och jag har varit tillsammans i 10 år. Vi har tre barn tillsammans. Drickandet har alltid funnits där men i början av vår relation har jag inte reagerat över det då han druckit några gånger i veckan bara. Jag har vid flertalet tillfällen uttryckt oro över hans alkoholvanor men han säger alltid att han har allt under kontroll. Han hänvisar ofta till att det är gott med alkoholhaltiga drycker samt att drickandet är ett sätt för honom att slappna av. Nu dricker han som oftast dagligen (mellanöl), alltid 1-2 burkar per kväll. På helgerna blir det oftast mer.

Prenumerera på Forum för anhöriga