Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Lever med mamma som är periodare?

Min pappa gick bort i mina sena tonår och sen dess har min mamma druckit mer eller mindre mkt. Jag bodde med henne första åren tills jag flyttade hemifrån och dessa erfarenheter ärrade och skärrade mig en del. Otrygghet och brist på tillit jag fortfarande lever med. Efter att hon länge bott ensam i eget hus ska vi nu flytta ihop i ett tvålägenhetshus/ generationsboende. Hennes problem har länge varit "lugnt" vad jag och mina tre syskon upplevt. Hon sköter sitt liv och inga uppenbara problem har kommit ut av att hon kanske (?) fortfarande dricker ibland.

Lever med alkoholist

Undrar vad jag ska göra lever med en man som är alkoholist, känner nu att jag inte orkar. Han fick en Stroke 2009 är halvsides förlamad på vänster sida dricker 1.5 liter vin och en öl om dan, är personligassistent åt honom men börjar bli sliten i kroppen.Han behöver hjälp med allt vet inte hur jag ska orka mer. Vi tjafsar jätte mycket tappar kissflaskor spiller jätte mycket.Hinner inte med mej själv. Undrande

Orolig syster

Jag och mina syskon samt föräldrar börjar bli väldigt orolig över våran bror/son.
Han har under en längre period druckit mycket men vi har nog inte insett hur mycket det faktiskt rör sig om förens nyligen.
Han gjorde nyligen slut med sin flickvän och ringde mig och bara grät, hyperventilerade och var väldigt påverkad (han kämpar även med mycket ångest samt panikattacker) vilket jag också gör så jag vet vad det handlar om.
Jag och min syster bestämde oss för att åka till honom för att visa vårat stöd och att vi finns för honom.

Är rädd att min pappa aldrig kommer ur detta levande

Min pappa har druckit så länge jag kan minnas. Jag har varit medveten om att han är alkoholist i över 15 år. Jag har tagit hand om honom lagat hans mat, betalt räkningar när han skitit i och bara supit bort allt, kört han till avgiftningen ett antal gånger. Fått upp hoppet. Blivit besviken. Gått i terapi och sagt att jag ska ta avstånd, ta hand om mig själv. Att jag inte kan förändra honom och att han har sitt eget ansvar. De senaste åren har vår kontakt minskat, jag har sörjt att honom och vår relation.

Prenumerera på Forum för anhöriga