Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Jag har fått höra av flera, att missbrukaren väljer ut några som dom kan vara elak mot.
Det fick mig att fundera på vad är det som fick honom att välja mig. Är det för att jag har ställt upp mycket...
Dessa funderingar har flygit runt i mitt huvud hela dagen...
Jag känner mig så ensam
Hej!
Min vän kommer ut idag efter en veckas avgiftning på klinik. Jag ringde alkoholkoncentration men den var tyvärr stängd så frågar här.
Vad kan jag vänta mig? Kommer han vara lik sig som innan (olik sig men fungerande) eller ’nykter’?
Brukar det ta lång tid innan medicinerna (typ stesolid mm) går ur kroppen?
Brukar den som kommit ut vara överdrivet positiv ang framtiden?
Är personen skörare än vanligt?
Fattar att det kan vara olika men jag är rädd och vill försöka förbereda mig så om ngn har erfarenhet tas det tacksamt emot!
Hur hanterar ni alkolistens elakhet. Det blir svårt att nonchalera i längden.
Min pappa har varit alkoholist i många många år. Så länge jag kan minnas. Men de senaste 10 åren har allt eskalerat ordentligt. Han är just nu arbetslös vilket gör att han har ännu svårare att hålla sig borta från flaskan. Han har uttryckt flera gånger att han inte orkar mer, att han vill bli fri från det här. Men upplever att det känns omöjligt. När han pratat med socionomer & läkare så blir han avskräckt från behandling på grund av att "man måste vara 1000 % motiverad". Då backar han och säger "jag kommer aldrig nånsin kunna vara 1000 % motiverad".
Efter många år utav olika former utav psykisk och emotionell misshandel så lämnade jag min föredetta missbrukade sambo vilket ledde till skyddat boende och jag flyttade 30 mil bort. Han vet inte vart jag bor men vi har haft sporadisk kontakt då jag fortfarande står på lägenheten och vi har djur ihop. De 3 senaste dagarna har smsen haglat in om att han vill dö, inget är mitt fel om något händer, han har blandat alkohol och piller men att jag inte ska ”oroa mig” (lättare sagt än gjort) och att han inte har någon som bryr sig och att han ska hoppa ifrån balkongen.
Min man sedan många år har problem med alkohol. Han vägrar erkänna det och tas det upp blir han förbannad och bråkar.
Han dricker varje kväll, ca 5 starköl i veckorna och helgerna mycket mer.
Sköter jobbet osv.
Jag dricker ingen alkohol alls utan han dricker själv.
Vi har barn i tonåren så det har pågått ett x antal år.
Jag var på väg att lämna honom för ca 15år sedan men här är jag ännu.
Detta medberoende har satt djupa spår i mig och barnen.
Vet inte hur jag ska tackla detta?
