Lördag den 26:e december 2015 kommer för alltid vara en speciell dag för mig. Varför just denna dag kommer jag troligtvis aldrig få svar på. Någon gång under förmiddagen gick det upp för mig vad min livssituation utvecklats till. Skulle kunna skriva en "roman" om bara detta men jag sammanfattar denna händelse som "ett stenhårt slag i magen som nästan golvade mig".

Hur som helst samlade jag ihop mig och konstaterade att jag under lång tid varit i centrum av en nedåtgående spiral tack vare ett långsamt men stabilt tilltagande alkoholmissbruk. Alkolholen hade blivit min bästa och i pricip enda vän. Jag hade tappat kontrollen ...

Visst, jag har reflekterat över min situation tidigare men inte sett det på samma sätt som jag såg det nu. Tyckte tidigare jag hade ganska bra koll på situationen. Jag har trots allt ett bra jobb där jag är uppskattad för mina insatster och som jag trots mitt missbruk ändå skött på ett bra sätt. Jag har även två fantastiskt underbara barn (7 och 10 år). Jag och barnens mamma är förvisso separerade sedan 6 år men har ändå fortsatt gemnsamt fokus på våra barns bästa och har trots allt löst detta bra (tyckte jag tidigare i varje fall - får återkomma här)

Det blev nu så tydligt att det spårat ur och jag var på väg mot en katastrof om inget drastiskt skedde. Det blev så tydligt att merparten av min veckoplanering handlade om hur jag skulle inhandla alkohol och vilka kvällar jag skulle/kunde dricka (i december månad kanske jag hade 1-2 alkoholfria kvällar som mest). All denna planering samtidigt som jag skulle sköta mitt jobb, hämta och lämna barn, köra barn till olika aktiviteter etc.

Lördag den 26:e december bestämde jag mig - jag måste sluta helt med alkolhol. Jag kommer aldrig mer kunna dricka (alkohol) igen ...

De kommande dagarna var de värsta jag upplevt någonsin. Förutom en kraftig abstinens (som dock avtog efter dag 3) hade jag en enorm ångest över hur jag satt mig i denna situation och än värre - hur skulle jag komma ur detta. Och hur skulle jag kunna "leva" utan alkohol? Hur hade jag kunnat vara så feg/"dålig" och hamnat här? Den som varit i motsvarande situation vet vad jag menar.

Måndag den 28:e 8.00 var jag på VC och fick en bra kontakt med en läkare som jag berättade "allt" för och i pricip bröt jag ihop på hans mottagning. Läkaren skickade mig sen till en mottagning för alkoholmissbrukare. Jag förskrevs både sömntabletter (i pricip ingen sömn på 2 dygn), ångestdämpande och erbjöds även antabus. Tackade nej till antabus då jag trots allt kände att jag inte skulle dricka mer men hämtade ut övriga preparat. Så här i efterhand har jag bara tagit en sömntablett vilket jag är glad för. Livrädd för att ersätta ett behov med ett annat ...

Utöver min egna övertygelse gav det mig mycket positiv energi att min exfru (som är en riktigt bra mamma och människa) sa följande när jag berättade för henne om min situation."Du får lösa detta själv men det var bra och modigt du berättade. Nu kan det bara bli bättre. Du är skyldig dina barn att lösa detta. Ta hand om dig". Var väldigt orolig innan jag berättade för henne hur hon skulle reagera då vi trots allt har våra barn gemensamt ...

DESSUTOM spenderade jag MASSOR av timmar på detta fantastiska forum - Alkoholhjälpen. Läste många trådar från början till slut och såg fantastisk utveckling, kämpande, stöttande ... Berra, Leverjag, Zorro, Vilja, Sisyfos, Ebba, Mick etc. Blev ärligt talat djup rörd och hade vid ett flertal tillfällen tårar i ögonen ... Inser hur mkt man behöver andra som förstår samtidigt som man kämpar "själv"

Nyårsafton 2015 - "det svåra är inte att sluta - det svåra är att inte börja igen". Läste detta någonstans på forumet och detta tar jag med mig in i 2016.

Önskar er alla som kämpar ett Gott Nytt År. Och fortsätt kämpa.

m-m

fastnade också för ditt inlägg. Starkt att söka hjälp, och bra att du fick bra hjälp!
Lycka till!
/m

Ebba

AA är typ som det här forumet fast i verkligheten tycker jag.

Ska försöka förklara lite som svar på din fråga.

AA uppfanns av två alkoholister, Bill och Bob i USA på 30-talet.
De märkte att de blev hjälpta och stärkta i sin kamp att hålla sig nyktra genom att prata med varandra och dela erfarenheter.
Fler och fler anslöt och kände samma sak och det spred sig och finns idag över hela världen.

Tror det finns över 400 olika möten bara i Sverige.

AA är liksom bara grupper av människor som träffas i olika lokaler, det finns ingen ledare eller chef.

Vid varje möte är det någon som har skrivit upp sig på "öppningslistan" och går dit lite tidigare för att låsa upp, göra kaffe och lägga fram boken som varje möte inleds med att läsa ur.

Man kan gå på vilket möte man vill i hela världen, man kan gå och komma som man vill. Man kan gå på flera olika möten eller alltid samma.
Det är kravlöst och det passar mig, det är liksom fritt.

Jag har två olika möten jag brukar gå på.
Folk går i närheten av där de jobbar, bor eller i en annan stad för att de trivs bättre med det.
Grupperna varierar alltså beroende på vilka som är där från gång till gång men de flesta grupper brukar bestå av en liten "kärna" av människor som har gått just där i flera år.

Vad som är bra är svårt att svara på, men jag tycker att varje möte är olikt det andra och från gång till gång, beroende på vad folk delar om osv osv.

Den som bor i en stad med många olika möten har ju större utbud att prova sig fram i men jag har varit på möten i mindre städer som också varit helt fantastiska så det är nog rätt lika över hela världen.

Hängde du med?
Jag hittade till AA tack vare en kompis som levt ett hårt rock'n roll liv och börjat gå på AA.
Jag tyckte han var SÅ dryg som "tjatade" på mig att prova.
Det är tio år sedan och jag är väldigt tacksam idag att han tjatade på mig om AA.

Hur mår du?
Hur går det?

Mick

Mycket intressant Ebba, jag har funderat mycket på AA men känner att jag inte riktigt vågar ännu, men en dag så kanske.
Man får ju så mycket stöd här oxå ?

Freddie

Har inte varit så aktiv på forumet de sista dagarna men trots det har det varit bra dagar för min del! Har varit inne på forumet flera gånger varje dag dock och konstaterar att aktiviteten är fortsatt hög ;)

Efter ett par turbulenta första dagar sen jag slutade med alkohol behövde jag dock vara "lite för mig själv" och bearbeta min situation, väg framåt etc. Har ärligt talat känt mig lite "egoistisk" här men det har varit nödvändigt för min del.

De 3-4 första dagarna var utan tvekan de mest ångestfyllda och hemska dagarna jag någonsin upplevt och dit vill jag aldrig igen. Sjuk abstinens, grym ångest och just då klart begränsad framtidstro. NU, efter snart 11 dagar utan alkohol, känner jag mig däremot extremt motiverad och 100% inställd på att aldrig dricka alkohol igen. Kanske lite märkligt är att jag inte haft något direkt "sug" även om det emellanåt känts lite "tomt" utan ens tidigare livskamrat och bästa vän (NOT). Påminner mig dock OFTA om hur lätt det kan vara att falla tillbaka i gamla vanor.

Var på återbesök på alkoholkliniken igår fick konstaterat att mina leverprover var bra och lämnade faktiskt in den ångestdämpande medicinen jag hämtade ut tillsammans med sömntabletterna. Vi bestämde att jag inte behöver komma tillbaka mer men däremot har jag en tid på måndag med en psykolog/beteendevetare som jag ser fram emot med "blandade" känslor - även om jag inser att det givetvis är positivt. Det var min lokala vårdcentral som ordnade detta på 1,5 vecka vilket jag tycker är bra gjort ärligt talat (trodde sånt skulle ta längre tid).

De sista dagarna har gått snabbt vilket känts skönt och jag har varit kombinerat promenader och lätt träning med lite jobb och aktiviteter med barnen då det ju fortfarande är jullov. Har även "röjt" hemma och varit på återvinningscentral med kläder och saker jag inte använt på länge (kändes väldigt skönt att få bort detta av någon anledning). Har även börjat sätta mig in i meditation/mindfullness (TACK Vilja för inspiration) och bestämt jag skall gå på ett första AA-möte till helgen (TACK Ebba för info och engagemang). Någonstans har jag fokat på att hitta en väg/livssituation som är hållbar över tid - och det vet jag att vägen med alkohol inte är och då finns det ingen mening att fortsätta på den vägen ...

Har fått en ny drog - S Pellegrino mineralvatten - som känns lite lyxigt att dricka av någon anledning. Har kombinerat detta med grönt te och än så länge har jag inte vågat/behövt testa a-fri öl/vin. Lite osäker på a-fria alternativ som substitut till "the real shit". Känns lite som att man fortsatt gör sig påmind om hur "gott" det är med öl och vin och man inte kommer ur de gamla banorna riktigt. Vad säger ni? Dessutom är de flesta produkterna inte helt alkoholfria utan kan innehålla upp till 0,5% - inte mkt men ändå.

Avslutningsvis, för denna gången, gäller fortsatt - VILKA FANTASTISKA MÄNNISKOR DET ÄR PÅ DETTA FORUM !!! Humor, värme, glädje, stöttande, lätt för nya att komma in i gemenskapen, tips/råd etc. Detta har gett mig mer än jag någonsin förväntade mig och (förutom min egen övertygelse att göra "rätt) det viktigaste stödet på vägen framåt. Hoppas och tror att även jag skall kunna stötta andra och bidra här på samma sätt som många av er gör - så värdefullt för många som behöver hjälp och stöd! TACK, TACK, TACK.

PS: Leverjag - saknar ärligt talat ord för hur jag skall tacka/beskriva dig. Hoppas verkligen du får ut lika mycket av detta forum som du ger. Blev som jag skrev aldrig riktigt orolig för dig trots "incidenten på Nyårsafton" men har noterat du har en utmanande tid framför dig i ditt förhållande. Finns inget enkelt i att separera även om det i slutändan ofta blir bra (lite som att sluta dricka alkohol ;)). Följer dig och hoppas det blir bra för dig hur än utkomsten blir här.

Bra jobbat! Du är så målmedveten, känns verkligen att du tar det här på allvar och som ett livsprojekt. Keep up the good work!

Jag ska ge min syn på alkoholfritt vin och öl. Min åsikt och hur diskussionen gick på forum om då jag slutade dricka. Min åsikt är att du tänker helt rätt då du håller dej borta från det så här i början. Pellegrino är bra, vi köpte en Sodastream för bubbelvatten. Jag undvek sånt som påminde om vindrickandet, öl har aldrig varit min grej. Jag blrjade förresten med strikt LCHF samtidigt som jag slutade med alkoholen, det blev en hel livsstilsförändring som funkade för mej.
Efter kanske ett år eller så provade jag alkoholfritt vin. 0,5 klarar jag att dricka utan att få sug. Diskussionen på forum var nog så att man skulle komma bort från vanan för att inte trigga men jag vet inte. Allt är individuellt. Nu köper jagibland en flaska vin, tex till jul och nyår. Blue Nun har ett gott pärlande vitt vin som jag köper i mataffären. Vårt systembolag har skaffat ett ganska stort utbud av alkoholfritt, det är ju "inne" att inte dricka alkohol :) Ginger Ale köper jag ibland och Tonic Water, det blir lite sting!

Du är klok och vet nog vad du klarar. Men detta funkade för mej, som dom sjunger i reklamen.
Ha det så bra!

aqua

Vad roligt att läsa det du skriver. Fantastiskt vilka insikter du fått, både vad som händer i din kropp och knopp. Du signalerar bestämdhet och tilltro i ditt nu nyktra liv. Pellegrino låter som ett sunt A substitut. Jag passar mig också för att dricka a-fria alternativ, substitutsmaken triggar mig. Som sagt, det handlar verkligen om att "känna sig själv" och vad just DU behöver för att ändra livsstil.

"Att vara lite för sig själv" som du skriver, tror jag man behöver med jämna mellanrum. Det är då man möter sig själv och kan hämta kraft.
Du verkar också ta emot stöd; forumet, psykolog osv OCH insett vikten av att arbetet måste du göra själv. Jag brukar jämföra det med fysisk träning. Du kan få träningstips och hjälp med motivation, av andra, men det är DU som måste träna dig till bättre kondition, bygga muskler och bibehålla dina träningsvanor. Vi får inte glömma att vi är personer med ett starkt beroende. Därför tror jag att det är lätt att övergå till ett beroende även av de verktyg vi använder för att bli nyktra. Det är skillnad på att ta hjälp av ; forumet, terapeuter, AA osv än att bli beroende utav det.

Fortsatt lycka till!

Leverjag

Tänkte på dig igår och undrade hur du hade det. Visste att det gick bra men var nyfiken och längtade efter fler rader från dig.

Vet inte vad jag ska säga, men du är nog den mest modiga och kloka man jag stött på i detta sammanhang! Du verkligen ger dig alla möjligheter att må bra och lyckas förändra ditt liv! Hur kom du dit? Vad fick dig att vilja ta tag i det på riktigt, tänker jag. Många har ju liknande historier men vågar ändå inte ta det fulla steget. Jag är glad, fascinerad och nyfiken. ;-) Nyfiken är my middlename... Älskar läsa forskning & framsteg och liknande.

Jag tror det är en investering att prata med någon. En klok investering och fantastisk möjlighet att utvecklas vidare. Ska bli spännande att följa dig. Så klokt att gå på AA. Jag vill men vet inte riktigt var jag ska gå. Berätta, snälla om dina upplevelser!

Du har separarerat. Jag har inte det. Förutom från min första kärlek i tjugo-årsåldern. Den här mannen har jag tre barn med och är gift med. Det är svårt, har varit väldigt svårt när hoppet fanns och det gjorde ont hela tiden. Nu känns det som vi redan är skilda men lever kvar i samma liv som innan. Det är svårt att ge upp det man önskatoch investerat sitt liv i men nu ser jag mest fram emot att ha något eget. Vill att vi ska vara varandras vänner. Hoppas att det går!
Så härligt att ni har bra relation du och ditt ex och att du kan tillskriva henne de goda egenskaperna. Lyssnar gärna om du vill berätta hur er separation gick till, någon gång.

Har haft olika relation till A -fritt. Det kan fungera som stöd ett tag men är också lite förrädiskt. Försöker att inte ersätta drickandet med det men eftersom jag avskyr söta drycker och det är tråkigt att dricka bubbelvatten jämt, så är de ok alternativ. Särskilt vid festliga tillställningar. Har liknande inställning och dryckesvanor som Santorini.

Tack för din fina, varma och omtänksamma hälsning! Inte orolig för dig heller. Inte ett dugg faktiskt! ;-)

Kram

Leverjag

Hoppas allt går fint och att det stöd du får fungerar bra. Det kan ju trigga en del att börja prata med någon.

Ser fram emot rader från dig här, oavsett hur det går.

Kram

Freddie

Dagarna går framåt och helgerna har ersatts av vardag. För min del en annorlunda vardag - utan alkohol. Någon skrev i forumet att om man vetat att det var så fantastiskt att inte dricka alkolhol hade jag slutat för länge sedan. Har dock förstått att det luriga och svåra är att inte börja igen och när det känns som mest avlägset är faran som störst (har dock ingen egen erfarenhet av detta). För att hantera detta har jag i princip sedan jag slutade dricka insett att jag måste "göra ngt". Ngt annorlunda, ngt som över tid är hållbart även om det samtidigt är viktigt att ha fokus på "en dag i taget". Inte helt enkelt men jag är helt övertygad om att man inte skall vara rädd att be om hjälp och vara ärlig mot både sin omgivning och sig själv (är i sig en process men bra "målbild").

Som jag skrev tidigare var de första dagarna/veckan utan alkohol väldigt omtumlande och jag ville "aldrig" vara själv då det kändes otryggt och läskigt. För min del var det även första gången jag insåg mitt problem och första gången jag slutade så jag visste inte riktigt hur jag skulle agera. Jag sökte tidigt hjälp dock och utan detta forum, kontakt med "närstående" och besök på VC etc tror jag inte det hade gått. Jag var inne på detta forum i princip 24/7 och läste och skrev även en del - och fick FANTASTISK respons vilket jag är SÅ tacksam för. Kommer jobba hårt för att återgälda detta till andra som behöver råd och stöttning - ngt jag för övrigt tror även är bra för min egen del (win-win) ...

Däremot kände jag även ett behov att "själv" bearbeta min situation och tänka framåt. Detta hade nog varit lönlöst och direkt dumt om jag inte samtidigt kände att det fanns stöd om jag väl behövde det. Dessutom har jag varit fysiskt aktiv med promender, simning, gym etc. Detta har medfört att jag inte varit så aktiv på forumet det sista som jag var i början men "var sak har sin tid" ;)

För att återknyta till rubriken så var jag på AA-möte idag förmiddag. Mötet var av sk öppen karaktär och skulle inledas med 20 minuters meditation. Även om jag var övertygad om detta kunde vara ngt riktigt bra var jag RIKTIGT nervös när jag traskade in i kyrkan där mötet skulle hållas. Tänkte i efterhand på varför jag var nervös egentligen men kan bara komma fram till att det helt enkelt var ngt "nytt" och ngt jag inte är van vid. Till saken hör dessutom att jag aldrig mediterat tidigare även om jag "läst in mig" på detta en del de sista dagarna ... Jag var även lite orolig att det skulle vara lite för "andligt" och "religiöst" även om AA inte egentligen skall vara det ...

Väl på plats skingrades mina nervösa tankar direkt. AA-gruppen visade sig bestå av 18 personer där jag var den enda som var "ny". En brokig skara människor i åldrarna kring 25/30-60/65 med ungefär hälften kvinnor och hälften män.

För att inte skriva en roman i detta inlägg kan jag sammanfatta detta möte som vädigt speciellt och väldigt positivt. Meditation tror jag på men detta kräver övning som så mkt annat här i livet (practise makes perfect). Jag blev väl emottagen utan att det gick till "överdrift" men flera av de som talade under möte gjorde det utifrån att jag var ny där vilket kändes varmt, skönt och välkomnade.

Efter mötet började jag prata med en person som varit aktiv i gruppen i 9 år. Lite osäker hur det blev att just vi började prata men vi satt i över en timme och även hans sambo anslöt som också var med i gruppen (hon hade varit med i 12 år och nykter sedan dess). Otroligt nog slutade detta i att jag nu har en sk "sponsor" (en form av mentor) och jag fick deras bok som bla tar upp 12-stegsprogrammet (Stora Boken). Tanken med en sk sponsor och hur detta fungera får jag återkomma med men i stort är det en person som skall stötta och vägleda till ett nyktert liv. WOW!

Blev ett långt inlägg - återkommer till er som skrivit till mig (TACK!!!) och som jag är "skyldig" ett svar lite senare ;)

Freddie

Skrev precis ett inlägg där jag beskrev upplevelsen av mitt första AA-möte. Kommer absolut ge detta fler "chanser". Hur ofta går du på AA-möten?

Och tack för att du frågar - jag mår bra och det går bra (utan alkohol). Vet att du varit nykter länge nu och har hittat "hem" i detta och även om jag förstått att det inte alltid är "guld och gröna skogar" är du en stor inspiration för mig! Tack Ebba!

Leverjag

Å vad spännande och vad modig du är! Du är inte skyldig något! I forumet finns inga regler och nya krav, det vet du väl. ?

Du har haft fullt upp, verkligen. Tack för att du delar med dig!

Så glad för din skull. Ha en fin kväll
?

Freddie

Du tvekar aldrig att stötta andra - nya som "gamla" på detta forum - och jag blir glad när jag läser inlägg från dig (även de inte alltid i sig är glada/positiva).

Min stora drivkraft just nu till ett liv utan alkohol är det inte finns något "över tid hållbart" alternativ. Kan jag se mig själv i samma situation om 2, 5 eller 10 år? Knappast! Varför detta slog mig så hårt just den 26:e december vet jag fortfarande inte riktigt men det blev då tydligt att det jag höll på med förr eller senare skulle sluta i katastrof. Känslan av att jag har för mkt att förlora i kombination med mer "triviala" saker som att alkoholmissbruk är dyrt och tär på kroppen (såväl funktion som utseende;)) resulterade på något sätt i att jag inte såg någon annan utväg än att sluta HELT med alkohol. Även om det är mkt jag vet om mig själv uppenbarligen visste jag dock att kunna "dricka lite" och för att det är gott etc inte är ngt för mig.

Dessutom började det faktiskt bli riktigt jobbigt hela tiden planera utifrån att inhandla alkolhol samt hur jag skulle få så mkt "ensam tid" som möjligt tillsammans med min "bästa vän". Det var hela tiden en stress kring detta som började göra sig hörd. Denna planering skedde ju uppenbarligen är på bekostnad av att jag kunde planerat annat betydligt mer viktiga saker (för barnen, jobbet, vänner, etc).

Låter ju lätt och det framstår som jag är den mest rationella människan "around" men så är det inte vill jag understryka.

I det korta perspektivet efter jag slutade var jag "panikslagen" - hur jag skulle klara mig utan min bästa vän och hur skulle min tillvaro nu se ut? Påhejad av en stark abstinens var det bla detta som fick mig att i princip bryta ihop på VC och be om antidepressiva tabletter/lugnande - "VAD SOM HELST"! Att denna akuta situation blir mer balanserad efter ett par dagar visste jag inte och ärligt talade stuntade jag i det för varje minut och timme var en plåga! VÄLDIGT glad för övrigt att jag inte tog dessa tabletter för det var faktiskt inte vad jag behövde (har slängt de)

Jag delar gärna med mig av min separation vid tillfälle (återkommer imorgon) men här är jag absolut inget föredömme även om det så här i efterhand blivit "ok"... Jag var inte den "rationella" här och hade jag kunnat göra annorlunda här hade jag gjort det.

Avslutar som jag inledde - hur har du det?

Kram

Freddie

Så bra skrivet, tack! Du berör även det jag är "rädd" för. Att ersätta alkoholberoendet med något annat beroende - även om det kanske inte är lika skadligt. Det är bla därför jag känner behovet att vara för mig själv i mina tankar emellanåt.

Sen börjar det även växa fram en "respekt" för att det kanske gått lite för lätt att sluta med alkoholen. Visst var det riktigt jobbigt i början och jag vet att mkt arbete återstår men som det känns nu kommer jag aldrig dricka igen. Samtidigt läser jag om så många andra som varit i motsv läge som jag och efter ett antal veckor/månader "faller tillbaka" till drickande. Ibland bara ett litet snedsteg men ibland även "större/längre". Det svåra är inte att sluta - det svåra är att inte börja igen.

Det är bla med detta i bakhuvudet jag söker "vägledning" och strategier som håller över tid. Jag är ödmjuk inför detta och det är därför jag bla skall vara öppen mot min omgivning, fortsatt besöka AA, träffa en psykolog kommande vecka. Jag tror jag behöver hjälp för att långsikigt hantera detta. Även detta forum är RIKTIGT värdefullt.

Hur är förresten läget för din del?

Freddie

Även om jag just nu är väldigt målmedveten och "taggad" vet jag samtidigt hur lätt det är att "falla tillbaka i gamla vanor". Detta är ju i sig sporrande men viktigt att ha med sig på resan och planera för att undvika till varje pris. Efter lite drygt 2 veckor utan alkohol - och det känns jättebra - tror jag absolut det kommer att komma prövingar även för mig, som för så många andra! För min del handlar det bla om att börja jobba med "orsak" till varför jag började missbruka alkohol. Jag ser även AA som ngt positivt efter ett första möte där idag.

Och som sagt, tack för dina inspel kring a-fritt ;)

Leverjag

Jag mår toppen för tillfället! Det där kan ju svänga fort men det är ju inte lika illa som när jag drack och visste att det var en återvändsgränd jag höll på att fastna riktigt illa i. Det är också när man mår så här bra, en längre tid, som man kan börja tycka att det var väl inte så farligt, jag mår ju bra nu och har sådan koll och balans, som de farliga första glasen kommer. Jag är inte ett dugg trygg med mig på det sättet. Lite erfarnare nu gällande min missbrukshjärna. Jag kan väl säga att jag äntligen börjar låta saker få ta tid. Har bättre uthållighet, vilket hjälper mig nu. Dagar får gå upp och ner. Jag låter de vara så men samtidigt jobbar jag hela tiden med goda vanor, oavsett, för att det hjälper alla dagar och på längre sikt.

Bara en sådan sak att kunna skjutsa ena tonåringen nyss en lördagkväll börjar kännas naturligt. Jag vet att hjärnan spelar mig spratt hela tiden. Åh, lite vin till den här trevliga middagen... Jag lyssnar på det där och tränar på att styra undan. In med tankar som hjälper mig, så går det över.

Vi får se hur det blir framöver. Det viktigaste först. En sak i taget. Inga panikbeslut, måste vara i balans länge och beta av utmaningar och längtan i lugn och ro, nykter. Vi får se vart det leder men en förändring håller på att ske på riktigt. Ansvar för mitt välmående, har bara jag.

Sov gott!

Tack för beskrivningen av AA mötet och all reflektion du lämnar här. Tycker att du könns så målmedveten, klok och reflekterande. Måste ju bara gå bra det här!

Ebba

Jag blir glad över att du gett dig själv att prova AA, av den enkla anledning att jag vet vad det ger och har gett mig.

Jag är oändligt tacksam och lycklig över att jag har hittat AA, det är där jag har tillfrisknat och det pågår fortfarande.

Det är häftigt att kunna se tillbaka på dessa 17-18 månader och se utvecklingen.

Jag brukar gå två gånger i veckan.
Skulle gärna gå fler, speciellt de sämre dagarna, jag känner vissa dagar "åh vad jag skulle behöva ett möte idag".

Det är dock inte alltid det känns lätt eller enkelt att gå till ett möte, men jag har lärt mig att gå ändå för jag mår alltid bra efteråt.
Som motion :)

Ha en fin söndag!