Jag skriver detta inlägg mest för mig själv, för att jag känner att nu måste jag ta tag i det här på "riktigt" - vad nu riktigt innebär.

Stora problemet är att när jag är själv, alltså hemma (är singel) så dricker jag i syfte att döva min ensamhet, mina tankar, och bli modigare, för att våga dejta.

Skratt, det vet jag ju det inte fungerar, det som händer är att jag får smyga ut på morgonen med massa tomma glasflaskor och hoppas ingen ser mig, att jag gått upp flera kilo i vikt sen årsskiftet (jag som tänkte vara i form i sommar), och jag ångrar dagen efter vad jag sa och vem jag träffade när jag var onykter (hade varit mkt trevligare träffats nykter och prata först)

Jag tror inte jag vill sluta dricka när jag är med folk, alltså på fester och så, då är det alltid självreglerande, jag bälger inte i mig eller blir stupfull.

Däremot måste jag förändra mitt beteende hemma, själv, så jag inte dricker så ofta, eller kanske egentligen aldrig själv.

Japp, så brukade det gå för mig oxå. Bunkra upp... spara till helgen... Men bara ett glas nu ändå... Å så tar det slut. Och jag blev full. Till slut fick jag nog, men det tog några vändor. Du har en underbar insikt i hur det kommer att gå. Börja på nytt och samla vita dagar. Varje dag utan a är nog nyttigt. Jag körde a-fritt. Har du ingen annan öl hemma så slinker det nog ner ska du se.

drickerensam

Helgen har varit rätt bra, ja visst, var förbi och köpte några öl i går, för jag hade en mindre middag här hemma, det blev 3 innan middan började, och så delade vi på den sista som var kvar. Inget farligt, men rätt onödigt. hade varit lika bra dricka något alkoholfritt, eller bara ta var sin öl under middan. För jag hann ändå inte med att bli ordentligt full och fick inte vara i fred med mina kompisar (flaskorna), bästa kvällen är ju när man har kanske 8 i kylen, o bara kan flyta omkring och inte behöver träffa någon, bara leva i nuet. *eller* kanske dö i nuet.

Vi hade en trevlig kväll! Det var viktigare än ölen, jag stod för matlaget, och min middagsgäst för merparten av pratet, men måste komma ihåg att det verkligen går ha trevligt (måste inte vara 10000% trevligt varje gång) , men man kunde klara sig.

babblig. jao...

drickerensam

En lång period av återfall.
beskriver bara denna vecka: tisdag; ute med jobbet. ca 7 starköl (under lång tid iofs).
Onsdag, 4 flaskor starköl på kvällen
Fredag; köpte ut 9 starköl, och ägnade sedan kvällen åt att dricka upp dem.
Idag. ångest. bestämde mig i morse att försöka ta tag igen. sitter nu tittar på klockan o snart stänger systemet.
ska ut med en kompis o äta ikväll. borde bara dricka vatten, det kommer nog min kompis gör ändå.

harrim

Att man dricker för mycket en gång är en sak men att man fortsätter är en annan. Ryck upp dig annars tappar du styrfart och är snart tillbaka i mönster som förut. Det är lätt att säga, jag vet, men du måste hålla kursen.

Leverjag

Hej,

Läste lite bakåt och har förstått att du kämpat ett tag och lyckats emellanåt. Ja, i detta land har vi normaliserat ganska stora mängder alkohol och dricker både oftare och mer.

När jag slutade förra gången upptäckte jag att det var fler som inte drack eller var mycket måttliga. En del bad om A-fritt, drack vatten och lät glasen på gemensamma middagar bara stå. Det är många som har en sund inställning till alkohol och inte vill dricka, eftersom de inte mår bra av det och vill prioritera annat som aktiviteter, träning och sin hälsa.

Vad skulle göra att du verkligen, på riktigt slutar?

Våra problem tar vi ju aldrig itu med nä vi dricker. Livet passerar förbi och dagarna glöms. Sakta blir vi mer och mer slitna i både själ och kropp. Det börjar märkas och synas. Ångesten tar över och våra tankar går i moll. Vi missar det goda livet på vägen!

Hoppas du hittar en väg ur detta om du vill sluta.

drickerensam

Tack Leverjag,
I helgen kände jag mig lite besviken på några i min omgivning som jag berättade för i somras, "nu måste jag ta tag i detta", men ingen fråga på många månader från dem. Förutom i lördags kväll, när vi tog bil ner till stan o jag tog vatten, min kompis - som tydligen är glömsk - frågade "har du börjat ett nytt liv" (utan att syfta på vattnet - kompisen hade själv tagit cola), va?? sa jag, jo du tar ingen öl. "men - jag kör ju". Nåväl, då hade jag inte tänkt så mycket på berätta mer. Men det var *ändå* något som satte sig efteråt. Kompisen såg att jag gjorde något annat, men inga fördomar eller ngt, inga korsförhör. Vi pratade raskt om något annat. När vi äter middag nästa gång hoppas jag säga "jag tänker låta bli alkohol ett tag, eller kanske för gott".

Vet att jag använder det för att smita. Men så många timmar som bara går bort till inget.

Ska läsa ditt inlägg igen o fundera mer.

drickerensam

Det blev - såklart ett "återfall". Några gånger med "goda" intentioner till systemet, en god intention när jag var utomlands, jag köper en flaska sprit som jag kan ha o bjuda på (den tog slut på tre kvällar - vardagar hemma). Sen två till turer till systemet, och den botten jag kommit ner i och saker jag gjort, och utsatt mig för - och andra.

Det vill jag aldrig uppleva igen.

Kommer aldrig någonsin prata med någon om detaljerna, nej ingen har dött, långt ifrån, men det mörker som jag vet finns i mig och som formligen gränslöst bolmar upp. Ursh.

Jag har varit fri från alkohol i snart fyra dagar. Nekade kvällsglögg igår hos en kompis, fick inte så mycket frågor, men då kompisen undrade vad vi skulle hitta på i nyår så var jag tveksam först, sa sen, ”jag kommer nog vara tråkig då”, jaha, har du en vit månad nu igen. Nej sa jag, det ska nog vara så. Fick frågor som ”har det hänt något”, ”ska jag vara orolig”, men eftersom jag verkligen inte vill berätta om mörkret, och att jag känner det är viktigast de fattar att det är på allvar, sa jag inte vad som hänt, bara bekräftade att - ja jag ska nog inte dricka en droppe till i hela mitt liv.

Jag sitter hellre helt själv på nyår, och tar en morgonpromenad dagen efter, istället för att festa med några, och ha brutit mitt löfte. Problemet är *EGENTLIGEN* inte att dricka med andra, men det leder mig till att dricka själv, o det är det farligaste jag kan göra.

Om det håller, det vet jag inte, men kommer ha denna vecka i minne länge, och hoppas det räcker en bit, och att jag där det behövs väljer andra sätt än att fly in i alkoholdimman, för att bli fri, för att slippa ångest, för att våga göra saker. Saker som jag ångrar sen, som när jag ser mig i spegeln tänker - det som hände, det kanske var du, men du skulle aldrig göra det nykter.

Du kan komma igen. Men det är nog dags att bestämma dig. Jag velade, skulle dricka måttligt hemma och det gick inte bra. Om du verkligen vill sluta så se till att inte ha nåt hemma. Ingen sprit att ge bort, ingen "duktig öl". Jag vet att det kanske låter omöjligt. Men det går att sluta. Låt detta bli din vändpunkt. Jag bestämde mig i början av maj. Har haft enstaka återfall. Men inte något hemmadrickandet sen dess och då har återfallen varit kortvariga. Kan du inte ta med a-fritt på nyår? Ibland är det rätt trevligt att upptäcka att man är nykter där på kvällen. Hur som helst, lycka till nu. Det går verkligen att sluta.

drickerensam

hej sisyfos,
från maj till nu utan "större"-längre återfall. starkt!

ja jag tror det kommer gå vägen. en sak för mig är att försöka vara tydligare med min omgivning, o skita i vad de säger. och fylla mitt liv med andra aktiviteter än öl/sprit + middagar med alkohol. just nyår, nu är läget att jag sagt nej till fyra olika. hehe oj vad poppis jag är i prövningens tider, en av de fyra skulle utan vidare fråga bli akoholfri, men just nu känner jag för att göra som JAG vill. och just nu vill jag inte ens fira nyår, inte för jag inte tror det skulle va trevligt, men vill inte. vill vara pigg nästa dag.

Ja, det är absolut en väg att gå tror jag. Att göra det man själv vill och det som känns rätt. Hitta det som är roligt och som man njuter av. Att dricka ensam kommer rätt långt ner på min lista om jag ska göra roliga saker... Men var lönge det jag gjorde istället för något annat. Lycka till nu med nyårsfirande och nya föresatser.

drickerensam

Hej,
Jag förstår att alkoholen, förutom att vara tidsfördriv i ensamhet, också för mig är ett sätt att fly från, underliggande problem, som formligen bolmar upp när jag tar lite sprit. jag blir inte farlig för någon, men nykter inser jag. Lös dina problem nyktra! Fan hur tror du att det ska kunna bli bättre av att du dricker. typ. :-)

Sisyfos, slutligen , tack för dina ord! Och gott slut/fortsättning på dig med! :)

drickerensam

kl 8 på nyårsdagsmorgon kommer jag vara på gymmet! medans andra mår dåligt. och jag kanske känner mig lite ensam, men spiknykter och pigg!

Leverjag

Låter fantastiskt drickerensam!

Om det är vad du vill och mår bra av. Jag valde också hälsa ch rätt så många ensamma tillfällen o h situationer. Särskild den första tiden. Man behöver fokusera inåt och ge sig mycket tid som man saknat. Drack aldrig ensam, började för några år sedan och det blev mitt stora problem. Hatar att dricka ensam. Gillar inte att dricka ens längre.

Håll i och styrka in i nästa årönskar jag dig!

drickerensam

nu är det trettondag jul. livet från veckan innan jul till nu är på ett sätt ganska annorlunda. jag hade ett nyktert nyår, tanken var jag skulle sitta helt själv, men det blev istället att jag umgicks lite med en gammal barndomskompis som jag hämtade på tåget, vi surrade några timmar, sen åkte jag hem o tog det lugnt resten av nyårsafton.
jag har haft ett "återfall" efter nyår, blä säger jag. dumt. det var helt medvetet, hade kunnat undvika det om jag hade velat göra det.

tränar mycket för att få upp humöret o ha något att göra, försöker hitta saker att fylla min tid med, ibland går det så där.

när det gäller vänner jag tidigare träffat o käkat mat ihop med, och druckit vin/öl, där har jag jättesvårt säga nej på rätt sätt. jag får just nu panik när jag blir inbjuden. backar jättelångt och med fel ursäkt, även till de som jag sagt att jag inte ska dricka mer. jag fick t.ex. en fråga häromdagen om vi inte skulle se nästa säsong av en tv-serie, jag bara svarade "nej 3 säsonger räcker, vi kan gå på bio". fick ett jättesurt svar - förståeligt, men jag har ju spelat in säsongen för att vi ska se den. (ja det minns jag ju när jag fick det meddelandet). men jag ORKAR inte lova bort mig på en säsong 12 avsnitt, det blir väl typ 3-4 eller 5 tillfällen, lördagar vi ska sitta och se serien ihop, äta mat, och dricka. Det skulle nog gå jättebra säga nej jag vill inte. men vågar inte lova bort mig på något sådant. istället gör jag mig ovän med de jag umgås med.

att jag säger nej beror också på att jag känner mig väldigt osocial o har ett stort behov att när jag inte är på jobbet, knappt träffa någon, i alla fall inte planerat.

får reda ut det lite senare tror jag. kanske säga något kompletterande, eller bara låta det ligga ett tag, men jag tror det kommer gnaga i mig.

drickerensam

ska tilläggas att just den jobbarkompisen jag sa nej till igår, har själv inga stora problem med att varje helg äta mat, dela på en vinflaska, dricka lite öl eller så. tror jag. min jobbarkompis har (tror jag) inte själv så stora personliga övriga problem. jag har använt de gånger vi träffats som ett sätt att fly från mina egna problem, vilket hela grejen med alkohol landar i hur jag än gör. det är för att fly, det är för att bli dimmig en stund, slippa undan, men fasen jag har ett liv, vill jag verkligen se tillbaka på mitt liv att jag varit i dimma så mycket ?

sedan trodde jag nog att det skulle vara bra för mig att inte sitta själv så mycket. jojo.

i vilket fall, jag tror hade inte vi börjat umgås på helgerna för några år sedan, hade mina alkoholvanor inte eskalerat o blivit så här. jag - om jag nu inte ljuger för mig själv - drack betydligt mindre tidigare, var nästan aldrig på systemet.

det blir lite rörigt skriva ner sitt eget liv så här.

drickerensam

en till sak. jag har JÄTTESVÅRT säga nej till människors önskemål, frågor. vill så gärna vara till lags.
att säga ja är ett sätt att få gemenskap.
att samtidigt jag själv gör saker jag inte riktigt vet om jag vill, eller som jag inte vill just nu det kvittar, utplåna dig själv bara.

detta med ja / nej gör att jag känner ilska mot en del i min närhet, inte för att det är fel på dem. utan för att jag har sagt ja till saker som jag så här ärligt själv inte ville. då det pågått i många år vet jag ju dock själv inte riktigt vad jag vill.

och jo, det finns saker i min uppväxt som rötterna till detta finns.

tala om att man borde gå till en psykolog.... :-(

Det ae som om jag kunnat skriva det du skriver. Jag har sjalv oerhort svart att saga nej, tackar ja till saker jag inte vill och sen har jag angest och panik hur jag ska komma ur det hela. Just nu ar jag pa samma niva som du sager socialt ocksa, har manga vanner och familj som det automatiskt blir dricka nar jag traffar, behover nog avskarma mig fran dem ett tag, men det blir latt att man framstar som otrevlig och elak nart man sager nej - men det mesta ar nog i mitt huvud da jag hatar att saga nej och fa daligt samvete. Detta ar nagot jag maste trana pa, att saga nej.

Skont att se att det gra bra for dig. Nu tar vi en dag till nykter.