Då tänkte jag skriva här för första gången..
Jag har nu efter 16 dagars drickande tänkt försöka hålla mig till en dag utan.. I morse vaknade jag ,utan bakis känsla och kände mig fullt möjlig till att klara det.
Men den där känslan av möjlighet har blivit mindre ju fler timmar av dagen som gått..
Just nu känner jag att jag har det där mellanrummet som är så tomt inom mig.
Under dagen har jag planterat om blommor, städat huset. Tvättat all tvätt, ätit lunch tillsammans med min sambo och nu har jag ingen lust att fortsätta med något annat liksom vettigt..
Jag funderar på om jag skulle sätta mig ner och skissa på ett nytt motiv till en tatuering men har svårt att kunna fokusera utan att dricka ..
Både jag o min sambo har ordentliga problem med vårat drickande och vi triggar varandra ständigt. Jag har mindre vilja att sluta en honom o tror att jag många gånger påverkat hans posetiva inställning negativt.. vilket ju resulterar i att jag mår än sämre i vårat problem.
Det som hör till är att jag känner mig som en mer medveten och närvarande människa när jag har druckit några öl eller några glas vin.. jag får lättare arslet ur o får saker gjorda.. annars kan jag fastna i att helt enkelt mest bara tänka på allt vad som behöver göras osv.. utan att något riktigt händer.
Min sambo har något utav en otrolig energi till att göra saker , vissa gånger dricker jag kanske för att försöka hålla samma tempo. Annars får jag lätt dåligt samvete att jag inte är lika på ..
Har märkt att jag allt oftare fått små minnes luckor o har svårt att minnas vissa kvällar i sin helhet, i vilken ordning vad man har gjort osv..
Dricker också pga många jobbiga livs erfarenheter där jag vill dämpa alla de tillhörande känslor runtomkring.
För 2 dagar sedan bröt jag ihop under en berusning bara för att jag o min sambo pratade allvarligt om att sluta.. min flykt väg måste försvinna o det känns mer skrämmande en något annat.
Vi är båda två otroligt medvetna om att vi dricker för mycket o det är ingenting vi förnekar någon utav oss. Men eftersom att jag (o även han tror jag) tycker vi på något sätt är en "bra alkoholist" o inte den dumma ... så rättfärdigar det vårat beteende..
Jag vill inte att det ska gå åt att bli värre.. men jag vill inte ta steget att sluta heller helt.. samtidigt som problemen med att dricka blir värre utan att jag kan stoppa det..
Kan någon som jag bara dricka ibland.
Jag har under 3 års tid lidit utav en svår social fobi och har ofta tagit något starkt bara för att kunna hantera det.. o det har ju än så länge fungerat på ett sjukt sätt..
Jag är rädd för att mina andra problem kommer bli värre om jag inte kan dricka.
Har levt med självskadebeteende och även brukat andra droger innan , på den tiden drack jag ingen alkohol als.
Nu är det flera år sedan jag slutade bruka andra substanser , men slutar jag dricka så är jag rädd att falla in i något annat..