Jag har läst härinne flera veckor. Först nu vågar jag skriva själv. Jag har försökt låta bli vinet i flera år. Det blir 3-5 glas varje kväll. Nu får det vara nog. Jag mår inte bra av detta, och barnen börjar bli så stora att de snart kommer märka att något är fel. Min äldsta sa för nåt år sedan " mamma, du måste verkligen gilla vin, du dricker det varje dag". Då var hon 9 år. Jag har barnen varannan vecka och sedan skilsmässan för några år sedan behövde jag inte längre smyga. Så träffade jag en ny man för drygt ett år sedan, och jag förstod tidigt att han var som jag och att jag inte borde välja honom. Men det gjorde jag. Och plötsligt var jag den i relationen som drack " lite". Jag var den som sa "inte mer nu va", eller " hur mycket har du druckit egentligen". Och på nåt sätt började jag genom honom se mig själv utifrån. Han somnar vid tv. Jag vänder mig om i sängen för att slippa lukta på hans alkoholångor när han andas....
Jag har föreslagit flera ggr att vi inte ska ha alkohol på vardagarna. Det håller inte, kanske en dag eller två.
Så nu är jag både beroende och medberoende. Vi har av helt andra skäl bestämt oss för att bli särbos i sommar, jag flyttar ut. Det blir nog bra. Då får jag chansen att komma på fötter utan att behöva dras med i hans göranden. Tills dess ska jag vara stark och hela min kropp. Jag vill inte dricka mer, jag vill leva ett liv här och nu, finnas för mina barn och mig själv!

Och tar det med mig. Men är inte redo bryta med särbon. Jag blir ju glad av att bara höra hans röst, glad i hjärtat när jag ser honom och ledsen när vi skiljs åt... Det enda jag önskar är att alkoholen inte betyder mer än jag...vilket den troligtvis gör. En dag kanske ultimatumet kommer, men då måste jag vara beredd att ta ev oönskade konsekvenser...

Nattugglan

Jag blir verkligen berörd av er fina kontakt med varandra. ❤️ Ledsen över era erfarenheter dock. Smärtar.
Kram

Tycker heller inte att du är snorkig, Sattva. Förstår känslan ibland av att inte orka och förmå att skriva när det finns många och långa svar. Man hinner inte ens läsa. Det kommer också många nya just nu. Blir många att följa o hålla reda på och det kommer inte att vara möjligt att engagera sig i alla. Välkomna ska ni vara allihop!!! Och stanna här för allt i världen om ni inte skulle få nåt svar från början. Skriv ett inlägg till. Ni är inte dissade utan har bara funnits med i en ström av nykomlingar. Skriv igen bara!

En liten extra utläggning i din tråd Sattva, förlåt.
Ja, stanna med det som gör dig glad! Det är väl en bra plan. Det är DU som är viktig. Kram

Pratade idag med särbon, snuddade vid kärnan, klarade inte mer. Men han är beredd att ta en vit månad ihop med mig när vi ses nästa helg. Trodde faktiskt inte det. Antingen känner han själv vad han behöver, eller så är trots allt procenten kärlek i blodet högre än promille i blodet....

LenaNyman

... underbart att höra, Sattva! Så alldeles fantastiskt underbart, blir så jäkla glad när jag läser vad du skriver.

Stor, jättestor, bamsejättekram!

Å vad kul att höra!
Oavsett om det är att han känner behov el kärlek el en kombination så finns det positiva saker i detta.
Lite insikt om att han dricker för mycket eller vilja att göra lite uppoffringar för kärleken. Troligtvis båda! Väldigt positivt!

Eulalia

Man behöver det stödet. Min sambo och jag har oxå börjat med en vit månad, sen får vi se om det blir längre. Men det tog lite bearbetning att få med sambon på detta. Kramar till dig! <3

Äntligen har det hänt något över tid. Jag och särbon bestämde oss ju för att ha vita helger i en månad. Detta var helg nr två och det känns så himla bra! Jag är tröttare än vanligt, hungrigare än vanligt, men känner mig mer stabil än på länge. Tänk vad alkoholen gör med en... Jag trodde ärligt talat inte han skulle kunna låta bli men det har inte varit några problem. Och jag konstaterar att han somnar vid tv oavsett... Men det är helt ok. Vi lägger oss i vettig tid, vi går upp i vettig tid. Dottern sa förvånat vid middagen igår "Dricker ni inget vin??". Där ser man, hon noterar mer än jag trott...

farmor

Att inte dricka vin till maten börjar kännas helt ok ? Tröttheten och hungern är nog snart i balans. Det är dessutom lättare att stå ut med en sovande make framför TV när man är nykter båda två, eller hur? Tålamodet kommer liksom av sej själv. Det är ju nästan en ny upplevelse att ses nykter på helgerna tycker jag. Bra va?

Vad bra!
Och det där med vin varje helg i sin tvåsamhet, det är ju egentligen bara en riktigt dålig vana.
Jag älskar faktiskt att vara nykter hemma på helgen.
Hoppas ni fortsätter på samma sätt.

Det är skönt att vi gör detta tillsammans. Vill inte tänka hur det ska bli sedan bara, när de fyra v gått. Men vill inte ta ut nåt i förväg, en sak i taget!

Ja det är det! Nu har det gått så många dagar att det börjar liksom kännas trist att bryta det. Och det är verkligen bra för mig att ha en överenskommelse kring nykterheten. Jag vill ju inte bryta överenskommelsen.

Så länge höll uppehållet. Förra helgen bröts det. Ingens fel, kan inte lägga skulden på någon annan.
Känner mig allmänt väldigt ledsen o låg. Mycket pga tankar om framtiden. Särbon vill ju flytta till Sydeuropa och bo där halva året när han går i pension om några år. Detta kommer upp med jämna mellanrum och tanken på att vi inte kommer att ha en gemensam framtid suger all must ur mig. Jag vill inte leva som särbo resten av mitt liv. Jag vill inte betyda mindre än varma plusgrader under vinterhalvåret. Jag sliter som det är med ekonomin och orken för att träffas på helgerna. För vad??? För att vi ska ses ännu mer sällan om några år...

Jag önskar också att jag visste vem du egentligen är, för du är min vän!!!
Och nej, alkoholen är inte det stora i det här, det hade lika gärna varit hetsätning eller cykla/ springa/ träna annat in absurdum. Det är det inre, och det djupa att inte duga, inte vara nog, inte vara älskad o önskad. ...

Sluta äta en vecka eller två och tro att de egentliga problemen försvinner?? Det är helt samma sngreppsätt och helt lika ineffektivt på det verkliga problemet...