Jag har druckit säkert en flaska vin varje kväll senaste 5 åren. När det varit fest kanske ett par smyger sig ner.
Det blir ju en helt sjuk förbrukning både för hälsan och plånboken.
Jag har alltid haft ett osunt förhållande till alkohol från 16-17 års ålder men under större delen av tiden har det varit under kontroll.
Min mor hade alkoholproblem men inget allvarligt även om det kan vara ärftligt.
Det jag slås av när jag läser skildringar av missbrukare är att det nästan alltid handlar om sätt att dämpa sin ångest på, att en har något som berättigar missbruk. Jag kan bara minnas att jag varit uttråkad och därför druckit. Och sen handlar det mest om att jag blir rastlös av att vara nykter. Har dock aldrig påverkat mitt arbetsliv.
Det jag vill komma till är att jag får en känsla av att väldigt många söker ett sätt att berättiga sitt drickande för sig själv även om en har slutat. Kan det stämma?
Nåväl, jag får skriva mer sedan men jag vill ändå släppa en frågeställning i luften...