av Philippa

Har varit här så länge, följt er alla i många år. Vet så väl att jag har ett alkoholproblem, men inte lyckats göra något åt det.Känner att det nu får vara nog, jag orkar inte längre. Lever ensam sedan några år tillbaka, vuxna barn och nyligen har min yngsta älskade dotter flyttat hemifrån. Tack och lov hade jag inga problem när barnen växte upp, var nog snarare enligt en del en trist typ som inte drack ens i goda vänners lag. Orkar inte just nu dra hela min story, vet bara att nu är det nog. Jag vill inte längre, så i morgon börjar jag min resa. En dag i taget har jag lärt mig här, så får det bli.

Avslutat konto
tors, 2016-01-28 - 22:28

Känner igen det där med att det kan spåra ur med alkoholen när barnen blivit stora och man inte är oumbärlig längre på samma vis. Jag har alltid haft alkoholproblem men det var inga problem att vara nykter när man har barn att ta hand om. När de blev större och mer självständiga så ökade konsumtionen tyvärr. Bra att du är här på forumet och att du känner att du vill ta tag i det. Hjälper mig mkt att vara här läsa och ibland skriva av sig lite när det känns tungt och motigt.

Philippa
sön, 2016-02-14 - 23:01

sedan jag startade min tråd, dock är min intention att göra något åt mitt alkoholproblem. Jag faller och snubblar hela tiden. Läser dagligen här, beundrar er som kämpar och klarat av att avstå från A. Trist att farmor som var en av de två som kommenterade min nystartade tråd inte finns här längre, hoppas innerligt att hon kommer tillbaka. Blev särskilt glad att hon kommenterade. Tänkte återigen ta en dag i taget, verkligen försöka avstå från att dricka. Mår så himla dåligt av detta.....så får det bli, en dag i taget, eller för att vara ärlig, en timme i taget

aeromagnus
mån, 2016-02-15 - 06:55

Ja vi kämpar på alla som vill förändra vårt drickande. Det är inte lätt och man bör ha en del verktyg i sin verktygslåda

Maharion
mån, 2016-02-15 - 16:24

En tanke som fungerar för mig men jag vet inte hur andra upplever det så ta inte detta för en sanning.

Det gör sjukt ont att sluta, det är oerhört ångestskapande, kroppen skakar, en blir deprimerad för mindre, koncentrationsförmågan är lika med noll. Detta fick för mig sin topp efter ca 3 dagar och sen håller det i sig en stund, alla måsten blir svårt att hantera, men det går, ett steg i taget även fast det gör ont. Det går över, det är inte p.g.a. att mitt liv är stressigt, eller andra yttre faktorer som får mig att känna detta, det är beroendet som jag känner av, det yttre är bara stimuli som triggar. Det går över, det blir bättre. Hur länge, det vet jag inte, men det går över, det blir bättre.

För mig handlar det om att stå ut med smärtan, jag dör inte av den. Vetskapen om att det blir lättare och lättar med tiden och att jag inte vill hamna i samma smärta som jag känner just nu stärker min vilja att inte dricka i stunden.

Jag gissar att detta kommer och går i olika perioder och är individuellt. Men vi kan lära oss leva med smärtan, för den går över. Sen ska jag inte sticka under stolen att det säkert finns andra smärtor som vi behöver lära oss att leva med, men alkoholen är garanterat inte den långsiktiga lösningen för att bli av med dem.

Smärtan har alltid funnits där när jag har slutat i perioder, tidigare var den mer subtil, numera är den tydlig vilket är kanske lättare att identifiera och sätta fingret på.

Vet inte hur du känner när du slutar, eller om du känner igen dig. Hoppas att du hittar din inre styrka och motivation, du är värd att hitta den för du är värd att få kontroll över ditt liv.

Klok.kvinna
mån, 2016-02-15 - 17:06

Är kanske det som kommer att bära dig över tröskeln. Jag tror vi alla behöver den på något sätt men den ser väldigt olika ut.
För en del är det när man når botten, när det gått totalt överstyr eller när omgivningen reagerar.
För mig är det en stark längtan efter ett mer närvarande liv, ett friare liv där jag väljer utifrån lusten att göra något och inte utifrån om det går att kombinera med drickande. Jag insåg hur otroligt mycket det styrde mitt liv. Och är det något jag alltid skytt som pesten är det just att inte själv ha makten över mitt liv.
Så det är min motivation nu, makten över mitt eget liv.
JAG bestämmer, inte alkoholen.
Det hjälper mig mycket att tänka så.