Hej på er !
Tänkte skriva lite angående mitt missbruk, efter att ha läst runt en del här det senaste halvåret.
Jag är en kille på 26 år och har missbrukat alkohol sen jag var 11 år.
Vet inte vad jag vill få ut av den här tråden men jag antar att det är ganska skönt att skriva av sig lite! :)
Jag väste upp med föräldrar som var/är alkoholister och levde i ett medberoende, var allmänt blyg och tillbakadragen och väldigt ängslig och ledsen ofta pga deras fyllor, svikna löften, bitterheten när dom var nyktra osv. Fick nog inte "rätt" uppmärksamhet. Oftast när dom var skitfulla, då klängde dom och skulle kramas och berätta att dom älskade en och jag hatade det, för det luktar ju inte rosor av en som är ganska kraftigt full. Köpte leksaker/presenter när dom hade nyktrat till för dom hade dåligt samvete. Kännde mig oälskad, annorlunda att dom bara tyckte om mig när dom var påverkade.
Iaf så kommer jag ihåg den dagen jag smakade öl för första gången, fy fan vilken känsla, vilken befrielse, vilket inre lugn samtidigt som det var en kick. ja, vad ska jag säga, jag blev nog försälskad från första ölen när den började verka (smaken var inte någon höjdare minns jag)
Från den dagen har jag druckit som en svamp och packat i mig allt som har varit i min närhet för att försöka komma fram till någon lösning på mitt liv.
Har haft endel flickvänner, och jag lugnade mig i början av förhållandena tills jag började så smått med folköl framför teven, i hopp om att denna gången skulle det gå bra. (Skrotade en bil i hög hastighet, inga kom till skada, tack och lov för det !)
Jag gjorde slut med tjejen för att jag visste att hon skulle ändå göra det tids nog för jag orkade inte sluta dricka plus att jag fick jag dricka ifred.. jag hade tappat kontrollen helt, det här var för 4 år sen. Jag hade tappat kontrollen helt långt innan, utan att jag ville inse det. men nu insåg jag att det här går inte längre.
Jag har varit nykter i en till tre månaders perioder efter det och samma visa varje gång, började med lite folköl framför tvn/datorn att denna gången, nu jävlar!..
...så hamnade man i slagsmål, fyllecell, rattfylla. drack för att lindra den ångesten sen förlorade jag jobbet pga olovlig frånvaro mån-ons i stort sett varje vecka.
Nu hade jag inget som kunde bromsa mitt drickande tänkte jag, jag drack fast jag visste ju att jag hade problem men orkade helt enkelt inte ta tag i det,
tills för nästan 6 månader sen när jag nådde min absoluta botten.
Då jag var otrogen mot min nuvarande flickvän, vi hade inte sex och vi pussades inte, jag tog henne på brösten, men jag vet att min avsikt var att få henne i säng.
Dagarna efter det var mina absolut värsta någonsin, jag trodde jag skulle dö, min ångest var total. Det här går inte längre, jag var så jävla rädd att jag skulle må ännu sämre för jag vet att jag övervägde självmord om det skulle bli sämre. jag var på botten.
Började gå hos en alkoholterapeut igen, men den här gången har jag inte behövt att äta antabus för jag gör det för min skull den här gången, jag veet idag att börjar jag dricka så är jag där snart igen, och sjukdomen är progressiv så jag kommer med all sannolighet att må sämre än där jag var sist, och jag kommer inte att klara det, det är jag ganska övertygad om och vill nog inte prova heller..
Såå om 10 dagar har jag 6 månaders nykterhet, tuffa månader men jag börjar bli lite stolt över mig själv.
Jag har varit en jubelidiot i mitt missbruk, ljugit, manipulerat, bedragit, utan att se det själv, jag trodde jag var en rätt schysst person när jag var påverkad. Idag förstår jag mina föräldrars handlingar lite mer, det var inte mig det var fel på som jag trodde, det är sjukdomen alkoholism.
Sitter nu i soffan och skriver och jag är lite sorgsen över att veta att jag aldrig mer kan kunna dricka normalt. jag saknar det jag och alkoholen hade dom första åren, livet lekte och jag lovade att aldrig släppa flaskan men lyckan i glaset blev för dyrt. Måste säga adjö för min egen skull.