Jag har sagt upp mig från jobbet. Min man är långt borta och jobbar. Jag har två veckor (eller kanske mer) innan han kommer tillbaka och vi flyttar tillsammans dit och skapar ett nytt liv. DET ÄR PERFEKT! Perfekt tillfälle att bryta rutiner och skapa nya. Jag är ensam och det är exakt vad jag behöver just nu. Få tänka utan krav.

Mitt drickande har eskalerat det senaste året. Men för en helg sedan så hände någonting som gjorde mig så ledsen på mig själv. Jag drack på fredagen och gick ut med kollegor, på lördagen så skulle mannen och jag ut med vänner. Jag vaknade full på eftermiddagen(!) på lördagen och fortsatte bara dricka eftersom jag vet att jag inte skulle kunna komma tillbaka till fyllan om jag blev nykter emellan. Vilket jävla tankesätt.

På söndagen hade jag extrema bröstsmärtor, det var läskigt. Tror antingen att det var ångest eller halsbränna av alkoholen. Jag var full i 2 dagar! Utan stopp. Sjukt ju.

Jag dricker oftast när jag ska träffa/gå ut med människor jag inte känner så bra eller inte riktigt är "vän" med om ni förstår. Dagarna innan jobbet har jag druckit för jag får ångest över det. Har social ångest/fobi eller vad det kallas. MEN jag vet att det blir värre när jag dricker. Kan klara mig helt normalt i samhället men inte när jag dricker såhär för jag skäms. Fast egentligen dricker jag vid andra tillfällen också, men mest för att bota ångest.

Det finns mer bakgrundshistoria men det här inlägget är långt nu. Ska försöka hålla mig nykter nu i dessa 2 veckor, möjligtvis blir det en dag av drickande då kollegorna ska ha en avskedsfest för mig.

3 dagen nykter idag!

Snöflingan

Idag är 5e dagen på min resa, eller vad man vill kalla det. Jag drack ett par öl och en drink på Alla Hjärtans Dag. Själv. Vilket var löjligt för det var inte ens roligt och eftersom min man är borta så gjorde det mig bara ledsen. Jag tror att det är viktigt att inte bli för besatt av att skuta dricka, att ständigt tänka på alkohol, man måste försöka glömma bort det för en stund, därför jag inte försöker hänga här hela tiden.

Jag är inte alkoholist och kanske dricker jag inte mer än "vanliga" människor men jag mår dåligt, dels för min uppväxt som det är mycket missbruk i och för en del saker som har hänt de senaste 2 åren och har gjort mig en aning deprimerad och som sagt min ångest. Alkoholen hjäper inte med något av detta.

I alla fall så gör jag hemma yoga varje dag och det är jätteskönt, vet inte hur mycket det hjälper men det håller mig sysselsatt i en halvtimme i alla fall och det är ju inte helt fel.

Man behöver inte se sig som alkoholist. Kanske har du ett kemiskt beroende. Oavsett är det ju bra att du tar varningssignaler på allvar. Du säger att du bara dricker vid speciella tillfällen. Hur dricker du då? Måttligt eller så att du blir full? Har du missbruk i släkten är det ju lätrare att falla dit. Ta en dag i taget.Bra jobbat.

Snöflingan

Tack för din kommentar. Kemiskt beroende är när man dricker och inte bara dricker ett glas, utan hela flaskan + mer? I så fall är det jag. Så fort jag har blivit lite full så är så det "shots, shots shots!!!" Jag tycker inte egentligen om sprit. Egentligen all alkohol, haha. Vin och öl kan väl vara gott ibland, och någon limedrink men jag skulle ALDRIG, ALDRIG dricka alkohol om man inte blev berusad. Fast jag vet inte varför jag skrev vid speciella tillfällen för jag dricker typ jag typ 3-4 gånger i veckan. Där ljög jag för mig själv.

Ibland är jag tacksam för min man. Tänk om jag hade hamnat med någon som älskade att typ droga. Jag hade varit fast. Så känns det. Jag har testat en del, ecstasy, adderall, marijuana. Blev erbjuden kokain en gång på en fest men av någon anledning så tog jag inget. Tur som sagt, att han inte håller på med sånt. Han är några år äldre också, håller på att falla ur sina partydagar, lika bra det.

Nämen alkohol är väl "My drug of choice" om man säger så. Lättillgängligt, relativt billigt(bor utomlands). Drack i helgen, var ute med kollegor. De är väl inte riktigt mina vänner, har svårt ATG hitta något att prata om när vi är nyktra.

Någon annan här med social fobi/social ångest?
Ibland brukar jag låtsas att jag har druckit ett par glas när jag går någonstans och undrar vad jag skulle jag ha sagt/gjort då? För alla verkar älska mig när jag är full, jag är generös, utåtriktad, skrattar mycket, kramas och har skitkul. Behöver inte tänka en extra gång innan jag säger något.

Önskar att det faktiskt var jag.