Jag har varit beroende av alkohol, eller sanningen är väl att jag är alkoholist. Jag drack 6-7 starköl+lite vin och ibland sprit och blandade även med lugnande och sömntablettter. det pågick i princip varje dag i 2-3 år. Jag har svårt att veta exakt hur länge jag drack. till slut hade jag så mkt ångest av mitt drickande så jag slutade tvärt. För mig var det konstigt nog ganska lätt att sluta. Trots att jag hade en del abstinens och ökad nedstämdhet och oro så mådde jag mkt bättre än när jag drack.

Jag har nu varit helt fri från alkohol i 6-7 år. Det är först nu jag känner ett ganska starkt sug av alkohol nu kommer jag mest ihåg alkoholens positiva sidor. Jag är sugen på att dricka nån flaska vin eller några öl då och då. Är väl ganska troligt att jag faller tillbaka till gamla vanor men det känns svårt att låta bli att testa om jag nu efter rätt många år i nykterhet kan dricka mer normalt.

Tror ni att jag kan klara att dricka på ett mer normalt sätt nu?

LenaNyman

Tror du att du kan klara av att dricka normalt nu?
Det finns en del medlemmar på det här forumet som varit alkoholfria ett långt tag och som testat att dricka igen. Och det har gått bra dom första gångerna. Sedan har konsumtionen ökat gradvis tills den varit uppe i tidigare nivåer igen. Som jag fattat det är just den händelseutvecklingen den vanligaste, även om undantagen finns.

Jag blir förstås lite nyfiken. Du har varit fri i sex-sju år och nu dyker ett starkt sug upp. Är det något som skett i ditt liv? Nåt du är extra nöjd eller missnöjd med? Ibland kan man ju uppleva en brist, en frånvaro av något, som man inte riktigt kan sätta fingret på.

Säkert får du fler kommentarer kring din fråga. Ser fram emot resonemangen. Ha det gott så länge!

Jag avråder dig starkt från att försöka. Med största sannolikhet kommer det sluta illa. Vågar du verkligen detta? Kan du liva dig att det stannar vid 3 öl? Fundera lite till tycker jag.

Jonas

Nja vet inte om jag vågar riktigt därför jag inte har gjort det ännu. Men senaste tiden har jag tyvärr haft starkare sug än jag har haft på flera år :( men ja det är nog smartast att låta bli.

Jonas

Nja jag är lite tveksam till att jag skulle klara att dricka måttligt nu därför jag har låtit bli hittills. Det är som du skriver känslan av att sakna ngt som jag känner. Jag har varit lite nedstämd också och sovit väldigt dåligt senaste tiden så det är väl därför suget har kommit. Jag vet att jag tillfälligt skulle må bra av att dricka. Det skulle bli en paus från nedstämdheten. Så jag vill väl ha alkoholen som en tröst antar jag. Det som är jobbigt är att jag inte har haft något sug på flera år iaf inte så här starkt.

LenaNyman

... gjort av dig att lyfta frågan innan. Ibland kör man bara på, omedvetet. Det börjar skava nånstans, man känner sig olustig, obekväm och vips dyker den där gamla lösningen upp. Etanollösningen. Man kanske då ska ha i åtanke att det rör sig om just en gammal, invand lösning. Gammalt sätt att reagera. Och hur gick det då, förut?

Du sitter med en fantastisk svit på hand så var försiktig med hur du spelar ut dina kort. Och du är ju försiktig. Du är ju här.

Finns det nåt du kan förändra för att må bättre, känna dig mer tillfreds? Eller addera? Eller ta bort?

Sånt här tål verkligen att fundera på.

Jonas

Om jag fattar rätt så försökte du börja dricka med måtta igen efter två års nykterhet? Är du nykter nu igen eller kämpar du för att bli nykter igen?

fint att du skriver till mig! Jag ska tänka efter ordentligt innan jag testar alkohol igen. Jag kommer nog inte göra det eftersom att jag inte riktigt vågar men jag är väldigt sugen tyvärr. Jag kanske borde be min läkare skriva ut antabus till mig för då vågar jag garanterat inte. Eller Campral. dom medicinerna åt jag när jag slutade dricka förut.

Jonas

Ja det är nog bra om jag kämpar för att må bättre då lär alkoholsuget minska. Jag har lite av en kris just nu och då kommer hjärnan givetvis på att alkohol kan vara lösningen. Jag har börjat motionera mer och ska försöka med avslappningsövningar och sånt för att må bättre. Jag har även börjat träffa en kurator för att försöka komma tillrätta med dom grundläggande problemen.

Jag tröstade mig själv med skräpmat och chips idag haha :-) inte så sunt det heller i för stora mängder men är nog sundare än att jag börjar dricka iaf. Skönt att skriva av sig lite här också!

Ebba

Jag trodde att jag var äldre (25) mognare och klokare och att min förmåga att dricka för mycket var en ungdomsgrej.

Det gick ganska bra till en början men det var ett galet fokus på varenda klunk, liksom som att tygla en stark och vild häst.

Sen gick det som förr igen och nu med den erfarenheten i bagaget vet jag att det bara är så det är för mig: Jag kan inte.

Och jag vill inte heller. För att må så dåligt som jag mådde är tusen gånger värre än att vara deppig och ha ångest utan alkohol inblandat. Känner jag.

Du är klok!
Jag hoppas att du slipper må dåligt och inte tar till alkohol.

Kram

Jonas

Jag känner igen mig i det du skriver om att må sämre med alkohol än utan. Så var det när jag slutade dricka. Får försöka tänka på hur jag mådde när jag mådde som sämst med alkoholen. Skönt att jag hittade det här forumet och får höra varningar från personer med samma problematik kring alkohol som jag har.

Nyckelpigan

Ville bara instämma med de andra - vad klokt att du började skriva av dig istället för att bara börja dricka! Du har fått många tänkvärda frågor och råd, det verkar även som om du har börjat leta alternativa lösningar... Vilket jag tycker är det absolut bästa du kan göra! Att börja dricka igen när man känner som du gör är nog tyvärr dömt att misslyckas. Jag hoppas du hittar din väg! Kram

Jonas

Ja det är nog stor risk att dricka inser jag också innerst inne. Jag saknar dock alkoholens positiva effekter. Om jag testar att dricka ngn gång igen så är det bäst att jag mår helt bra innan. Även om risken nog är hög då också. Förut har jag använt alkohol som medicin och det fungerade bra en lång tid. Antar att det är därför jag saknar det nu.

Jonas

Ja det är nog stor risk att dricka inser jag också innerst inne. Jag saknar dock alkoholens positiva effekter. Om jag testar att dricka ngn gång igen så är det bäst att jag mår helt bra innan. Även om risken nog är hög då också. Förut har jag använt alkohol som medicin och det fungerade bra en lång tid. Antar att det är därför jag saknar det nu.

Nyckelpigan

Det var precis så jag menade, att OM du ska testa att dricka igen så ska du må bra innan, att börja nu när du har det tufft är extremt riskabelt. Vi vet ju båda vilken skön tillfällig "hjälp" det kommer att vara men som snart kommer att ställa till mer än det hjälper. Stor kram (förresten, grattis till din långa nykterhet!!!)

Ebba

Som goda råd och inte blir sur :)
Det är av välvilja vi delar med oss.

Och att du inte blir sur, irriterad och slår ifrån dig tycker jag tyder på att du kommer att fixa att fortsätta ta hand om och vara rädd om dig.

Jag hoppas hoppas hoppas det, för har man en gång varit där man en gång var, vill man faktiskt verkligen inte tillbaka :(

Så sjukt att man kan lura sig själv dit igen ändå...

Kram och var rädd om dig!!!

Diga

Ny på sidan, och känner igen mig i så mycket som skrivs här.
Har alltid festat ganska mycket, men hård träning höll mig i schack. För några år sedan lämnade min fru mig och min då 2årige son i en jättebostad som vi nyss köpt. Där stod jag med ett för dyrt boende "nybliven" pappa, och totalt förkrossad. Jag stängde av alla känslor utom för min son och körde på.
Itsället för att gråta prata med någon började jag dricka på kvällarna när min son gott och lagt sig. Nu några år senare har det eskalerat ordentligt från att dricka 3dagar i veckan dricker jag varje dag, och de helgerna jag inte har min son lämnar jag inte ens hemmet. Jag är den "perfekta" fungerade alkoholisten. Har ett chefsjobb som jag sköter, är en engagerad pappa, och en utåt sett stabil och trygg människa. Sanningen är något annat jag står inte ut med mitt liv, så jag dricker för att dämpa min ångest. Vill inte sluta helt med alkoholen då så mycket i mitt liv har varit positivt kopplat till det, men jag vill absolut inte dricka i veckorna eller den mäng jag gör nu. Varje morgon lovar jag mig själv att inte dricka något, och de slutar alltid tvärt om.
Hur fan ska man få tillbaka kontrollen!!!!

Jag är nykter, sökte hjälp samma kväll som det spårade ur, påbörjade medicinering. Nu ska jag på uppläxningssamtal hos min arbetsgivare.

Outsmarted

Jag tror det är bra att fokusera på vad det är som gör att man vill dricka. Som du sa nu, ett sug. Det är ett rätt tydligt tecken på att du INTE ska dricka. "Vanliga" människor dricker inte för att de har "ett sug". Hoppas du förstår hur jag menar :)

Hej,
Jag har hört att det är ganska vanligt att sug kan komma efter 7-14-21 år, i cykler alltså. Det hörde jag av en terapeut som själv hade 20 års nykterhet. Han i sin tur kände ett flertal med ännu längre nykterhet som sa samma sak.
Vill inte skrämma dig men en av hans vänner dog i sviterna av ett återfall. Var mycket mycket försiktig med dess tankar kring "att dricka lite vin"

Kram