Hej!
Ny här, och efter att ha läst så många liknande historier som min, är jag stärkt att också dela min och på så sätt komma på rätt spår. Drygt 40 år, mitt i karriären med ett bra jobb. Utflugna barn som jag har fin kontakt med och som betyder allt. Har ärftlighet för beroende och drack för mycket och destruktivt i ungdomen och tidig vuxenålder. För att hantera en skilsmässa för omkring 15 år sedan tog jag full kontroll över mitt liv, drack sparsamt under dessa år, och alltid utan att det spårade ur. Kan inte riktigt förstå vad som hände sedan.. Det började nog med att jag och en kollega var på afterwork vid några tillfällen och delade på en flaska vin till maten, minns att det kändes så skönt att promenera hem fredagkväll, med ledig helg att se framemot, med ett par glas vin innanför västen som gjorde vilken grå kväll som helst rosenskimrande. Tror att det var där jag blev fast, vilken skön känsla, och hur ska jag vilja vara utan den! För att göra en lång historia kort; drygt ett år efteråt och extrema kriser i livet finner jag mig själv drickandes varje fredag och lördag till en början, för att sedan även "bara ta ett glas vin till maten" på vardagar, och sedan upptäcka att jag inte klarar det, utan det blir bara mer och mer. För närvarande känner jag mig orolig över utvecklingen, förstår ju att det är en tidsfråga tills det ordentligt påverkar mitt jobb och det vore en katastrof. Skuld, skam och ångest varvas med att planera drickandet så att det inte ska få konsekvenser. Vet dessutom av olika erfarenheter att det är illa och hade inte en tanke på att jag skulle hamna där. Vet var jag kan finna professionell hjälp men är inte där än eftersom det är så skamfyllt. Hoppas därför på tips här till att börja med. Hur står man emot en känsla av total lycka och avslappning i en stressig värld? Så tacksam för tips och återkoppling!