När jag var 22 år arbetade jag en sommar på en 12-stegsklinik. Jag fick kunskaper och inblick om alkoholism som bland annat fick mig att inse att min pappa var alkoholist. Han var det inte när jag växte upp, utan hans missbruk av alkohol etablerades när jag var i övre tonåren. Han drack varje dag, men kunde avstå om det var nödvändigt och skötte sitt jobb. Hans drickande drabbade inte mig eller omvärlden särskilt mycket eftersom han levde själv. Bara på julafton och någon familjesammankomst per år blev han besvärande full. Och jag försökte undvika att vara där eller uppleva det.

Jag förstod ganska tidigt att jag har missbrukargener. Jag kan inte hantera godis t.ex. utan jag missbrukar det. Har även missbrukat mat i perioder, och har varit i gränslandet till arbetsnarkomani ibland. Men jag trodde på fullt allvar ända tills jag var i 40 årsåldern att jag inte skulle/kunde bli alkoholist, jag var inte tillräckligt intresserad av alkohol. Jag drack aldrig alkohol ensam, hade inte någon särskild längtan. Däremot hände det då och då att jag drack för mycket när det var fest. Det kan ju hända alla någon gång, men kanske hände det mig lite oftare än genomsnittet. I 40-årsåldern gick jag genom en tuff skilsmässa. Jag använde inte alkohol för att lösa några problem. Tog kanske ett vin glas någon gång ensam, men hade inte något sug efter alkohol.

Så varför skriver jag detta? I detta forum?

Jo, för att jag nu, 48 år gammal, har lyckats dricka mig till ett alkoholmissbruk. Jag och min nye man har skapat mysiga vanor, goda helgmiddagar med gott vin till, en kall öl i kvällsolen på altanen, kaffe och avec framför TVn. Det låter ju inte så farligt, och det var det heller inte under några år. Men de mysiga vanorna blev mer regel än undantag och så småningom var det alkohol mer än hälften av månadens dagar, under semesterperioder var det varje dag förstås. Successivt blev det svårare att avstå, längtan och suget blev starkare. Jag satte upp regler för mig själv att dricka max 15 dagar per månad, men hade svårt att klara det. Jag hade också regler för mig själv att inte dricka efter kl 21, och det klarade jag hyfsat tills för ett halvår sedan. På fest eller middagar tappar jag lätt kontrollen och dricker utan att tänka på hur mycket det blir. Har flera gånger gjort bort mig genom att bli berusad, dels inför mina kollegor och medarbetare, dels inför släkt, vänner och mina barn. Men dagen efter har jag inte velat förstå hur jag har uppfattats, utan lämnat det bakom mig, och (oftast) druckit igen på kvällen. Några gånger har jag fattat att jag har gjort bort mig, och intalat mig att det behövs förändring, men glömt bort det igen efter några veckor eller månader. Successivt har min tillvänjning och mitt sug ökat. I december drack 27 av 31 dagar. Några dagar bara 2-3 glas vin, andra dagar 8 glas och utan minne hur jag kom i säng eller vad jag sagt på slutet av kvällen.

För ett par veckor sedan var det en fest på jobbet. Jag upplevde det inte som att jag drack särskilt mycket, med det måste jag ha gjort, för när jag var på hemvägen blev jag så "trött" att jag lade mig ner och sov mitt på golvet på Stockholms centralstation. Folk kom fram och försökte hjälpa mig att sätta mig upp, men jag ville inte utan sov vidare. Efter en stund kom två väktare för att ta hand om mig, och då vaknade jag till och gick (vinglade?) vidare dit jag skulle. Den här händelsen har gett mig en del ångest och jag tar det som en varningssignal. Jag går förbi platsen där jag låg och sov varje dag på väg till jobbet, och då sköljer ett stänk ångest över mig, men sen går jag vidare.

Men händelsen/varningen har också fått mig att tänka mer på mitt alkoholbeteende och det är nu tydligt för mig att jag inte kan kontrollera mitt drickande. Jag kan avstå helt i några dagar, tex. må-ons eller i bästa fall må-tors. Men när jag dricker ett glas så startar begäret och det blir många glas.

Jag vill göra en förändring. Jag har anmält mig till KIs forskningsstudie, jag har skaffat en ny anteckningsbok för mina mål (den gamla var full med misslyckanden), jag har läst på och accepterat att jag har problem. Jag skrev i början att jag missbrukar godis. I det fallet är jag helt på det klara över att jag inte kan äta godis alls. Jag kan inte hantera det. För det mesta klarar jag att avstå, men nån period per år halkar jag dit och får "återfall". När det gäller alkoholen är det svårare att ta ett beslut att avstå helt. Alkohol är en del av det sociala livet och umgänget, och jag är inte mogen att gå ut till hela min omgivning att deklarera att jag har alkoholproblem och inte dricker alls. Jag vill försöka hitta tillbaka till ett kontrollerat drickande. Jag vet att det kan bli väldigt svårt, men jag vill försöka.

Det blev ett långt inlägg... Kanske ingen som orkar läsa, men jag skriver lika mycket till mig själv. I dag är det andra dagen i min nya anteckningsbok, och jag har varken druckit alkohol eller ätit godis. :-)

AnneJulia

I går kväll gick maken, dottern och jag på ett tufft spinningpass. Det skulle vara bra om det blev en vana, för torsdagar brukar annars vara en kväll då "helgen börjar" och man måste "fira" med vin.
Idag är det fredag och jag var ledig från jobbet för att umgås med min sportlovslediga tonårsdotter. Vi åkte runt för att göra olika ärenden och handla saker till vårt hus. Åkte förbi 3-4 systembolag, utan att gå in och handla. I vanliga fall hade min hjärna varit helt upptagen av att tänka ut var, när och hur jag skulle handla på systemet. Men idag hade jag bestämt mig för att det inte skulle styra mig. Jag har bestämt mig för att inte driva på alkoholdrickandet, inte tappa kontrollen. Om min man skulle handla hem vin hade jag bestämt mig för att jag fick dricka ett par glas. Men inte mer, inte tappa kontrollen. Ok att dricka lite vin till maten, men inte ta med glaset till TVn.
Och... nu sitter jag framför TVn och dricker te. Jag kommer att minnas hur kvällen slutar och jag kommer inte att somna i soffan.

Annakanna

Ja, för många av oss ser det ut på det sättet - bland annat för mig. Tänker att vi får använda våra krafter till att återta kontrollen över våra liv. Det ska vara vi själva, och inte systembolaget som styr. Kämpar själv med detta och har skrivit en lista med fördelar att slippa vara beroende och att återta kontrollen! Heja dig!

AnneJulia

På väg hem från jobbet. Hemma finns det vin. Men jag ska inte dricka något av det.

Vist är det konstigt det där med kontroll, för ibland funkar det att ha kontroll. Men ibland rubbas kontrollen utan att man egentligen kan förklara vad som hände. Jag vet hur jag kan fungera om jag "syndar" - då måste jag fortsatta helt tvångsmässigt och hejdlöst när jag nu ändå har brutit på mitt löfte till mig själv.

Heja dig också Annakanna :-)

AnneJulia

Jag har gjort bort mig ett flertal gånger. Jag har blivit ordentligt berusad inför både min chef och de personer som jag är chef över. Jag har tappt bort min tjänstemobil när jag berusad tog taxi hem efter en fest på jobbet. Jag har somnat på badrumsgolvet hos min svåger och svägerska, jag har ramlat omkull på dansgolvet och på krogen. Har fortfarande ont i ländryggen efter att ha ramlat när vi var ute med min mans vänner för några veckor sedan. Självbevarelsedriften gör att man skakar av sig det som hänt och försöker gå vidare. Men om man stannar upp och tänker efter: vad tänker folk runt om kring mig? Vilka personer har sett mig i vilka situationer? Vilka var kvar så sent att de såg mig berusad? Hur illa såg det ut? Tolkar de mitt beteende som enstaka händelser? Det kan ju hända att man lite berusad någon gång. Eller ser de mönstret? Genomskådade min chef varför mobilen försvann i samband med festen?

Även om jag helst vill glömma de gånger jag har gjort bort mig, så måste jag minnas - jag vill inte göra bort mig fler gånger.

anonym11208

men försöker bara att tänka bort det. Blicka framåt och ändå tänka att det faktiskt är en sjukdom. Dessutom tror jag inte att folk tänker så mycket eller kanske gör de det? Det gör folk kanske, men jag orkar inte tänka på det och jag är jag och jag är ansvarig för mig. Vi alla har väl nåt lik i garderoben, annars har man väl aldrig levt!!

Sundare

Skammen o den panikartade desperationen att försöka komma ihåg vad jag gjorde under blackouten. Men jag tänker också att det är framåt vi måste blicka.
Alla de där dåliga situationerna finns däremot noga nedtecknade på minussidan av vad alkohol leder till. Där ska de stå o hjälpa mig att välja rätt framåt. Jag har ju precis fallit o lärt mig av det också. En nykter dag i taget är vad som gäller nu!

Zinga

Välkommen hit!
Jag känner igen mig i väldigt mkt av det du skriver, skilsmässa, mys i ny relation etc. Tycker du är duktig som tagit tag i det o kämpar på med en förändring! När suget pockar på, ta fram en av de där historierna du helst vill glömma...?.