Känner mig så ensam o ledsen i det här. Ingen av mina nära o kära kan sätta sig in i situationen o känslorna, de försöker men hur ska de kunna förstå?! Känslor av skuld o skam för att ha tappat kontrollen, känslan av uppgivenhet.. Ångesten över att vakna på morgonen som så många gånger förut, bakis, darrig o kallsvettig.
Ångesten o oron i kroppen över att inte dricka...som idag.
Vill krypa ur min egen kropp o slippa allt det här... Ska sova nu så slipper jag åtminstone eländet för stunden!