av Sungam

Hejsan detta är mitt första inlägg här på forumet, har läst lite andra trådar ett tag tänkte det var dags med en egen.

Jag har dom senaste månaderna verkligen försökt skära ner på mitt drickande då det blivit alldeles för mycket A allt för många gånger i veckan, minst 4 kvällar i veckan ibland varje dag och brukar handla med mig 6-8 burkar 7.2 (50cl).
Handlar jag med mera försvinner det med i farten då spärren är helt borta. I mitten på förra veckan slutade jag åka till bolaget, bor i en mindre ort så det är otroligt jobbigt att åka dit. Jag köpte 6pack med 2.8% fram till lördagen, drack sista ölen vid middag på lördag och var helt nykter på söndag och fram till måndag kl 6 då jag mot mina förhoppningar var in på bolaget igen och köpte med mig 6 öl.
Jag mådde så himla bra söndag och under dagen på måndagen men hjärnan hittade på ursäkter varför det skulle vara okej att sitta hemma o dricka på kvällen, hade ju varit ute hela dagen, tvättat kläder så visst var det ju okej denna gången. Detta händer varje gång. Jag har haft problem i 6år och ett risk beteende sedan jag var 16 jag är 28 nu. De riktiga problemen kom 2010 då jag inte längre klarade sköta mitt jobb efter att jag börjat själv medicinera för att få ro på kvällarna. Sa upp mig själv, men det var ett under dom sista månaderna att jag inte fått sparken. 2010 hade jag sambo, jobb, bra lön bostad och bil. Nu bor jag själv sjukskriven i en 2a med min katt, i ny ort. Har gått igenom en psykos, jobbar med depression och försöker gå ner i vikt. Står på förtur för en gastrikbypass men så som jag dricker är det farligt och vill helst klara vikten själv. Alkoholen måste bort! Jag går till psykiatrin, och har kontaktat med missbruk enheten i kommunen. Så oerhört less på att vakna som i dag och vara besviken på mig själv och på ruta 1 igen.

gorm
tis, 2016-03-15 - 11:48

Det är som är så fascinerande med alkoholproblem är att det alla är unika för varje person, men ändå så finns det en gemensam nämnare i att man alltid hittar en ursäkt för skjuta upp beslutet med drickandet.
Sungam! Du har inte bara A som fiende. Du lider, och jag menar bokstavligen, av depression och övervikt. Och då är det ett ganska enkelt val att självmedicinera. Samtidigt som du innerst inne vet att det är fel. Fel och ännu längre till det stadium du längtar efter.
Jag tror det är bra att du tar den hjälp du kan få. Din kombination av problem är inte lätta att hantera själv. Men likafullt! Det är du i slutändan som måste ta beslutet att sluta med A. Det är du enbart som styra bort de farliga tankarna. För så länge du inte har fysisk abstinens (det lät inte så) så är suget faktiskt bara en tanke. Inte en sanning. En stark tanke, en van tanke, men den går att styra bort om man kommer ihåg att den faktiskt bara är, ja just det: En tanke som dessutom måste motas bort. Gång på gång under lång tid. Men jag kan trösta dig med att när du kommit en bit på vägen så kommer du att känna dig betydligt starkare, ha mer energi till annat, och på sikt lösa det. Jag tror tom att operationen inte kommer att behövas.
Men det tar tid! Och många, många tankar att styra bort.
Själv har jag varit nykter nu i en månad. Jag kan inte komma ihåg när jag sist hade så mycket energi till annat.
Och om och när du inte orkar mota bort tankarna, när återfallet kommer (för det gör det för de flesta, även de som till slut lyckas helt och hållet): DET ÄR BARA ATT BÖRJA OM IGEN.

Sungam
tis, 2016-03-15 - 21:55

I dag har jag hållt mig nykter. Cyklade ut till vattnet i det fina vädret så jag visste att jag inte skulle hinna till systemet. Det är alltid tiden innan systemet stänger som är jobbigast, att bara sitta hemma o vänta ut tiden funkar inte behöver hitta på fler knep. Jätte starkt jobbat att hålla en månad, själv har jag klarat en vecka som mest men då har jag inte varit så bestämd på att sluta som jag är nu. Så nu tar vi det om från början igen:)

gorm
tis, 2016-03-15 - 22:28

Nog var vattnet betydigt mer inspirerande än resan till Bolaget? Och att hålla ut är faktiskt ganska inspirerande det med. I morgon bitti kommer det vara ännu tydligare.
Så imorgon eftermiddag, när önskan är som störst, när viljan är som lägst: Tänk på morgonen, hur skön den var.
Då är det garanterat lättare att hålla ut. Nej, inte lättare, men mindre svårt. För det är svårt. Hjärnan känner sig lurad på konfekten, och den kämpar på så gott det går för att få dig att belöna den. Men den har lurat dig så länge nu, att det det faktiskt är din tur att lura den.