Nu har det gått en vecka sedan jag inte drack sist och jag känner mig stolt för att jag klara detta. Nu är det fredag efter en arbetsvecka och helgen stundar. Att vara hemma en helg utan mina barn eller min nya särbo är för mig inte lätt, jag vet att detta är min akilleshäl. Det är i dessa stunder jag har druckit mer än nyttigt, ingen som stoppar mig, ingen som jag behöver stå till svars för, ingen som jag behöver förklara mig för, ingen annan som jag skadar genom mitt drickande, ingen rättrådighet som jag måste mötas av i stunden eller dagen efter. Den enda som jag skadar är mig själv.

Jag orkar inte upp i veckorna, tröttheten består, svårigheten att känna ro, ångesten som ligger som ett täcke över mig, koncentrationsförmågan som sviker mig. Det ända tillfälle som jag känner att jag mår bra är när jag dricker. Alla andra dagar är bara en transport till nästa tillfälle att få känna ro.

Jag vet att det är mitt beroende, eller rättare sagt mitt belöningssystem som är ur spel. Jag vet att jag kan känna ro om jag bara avstår tillräckligt länge. Jag har gjort det förr och kan göra det igen. Jag måste lära mig minnas den smärta jag upplever nu dessa dagar till nästa gång jag mår bra. Jag måste minnas smärtorna för att lära mig och inte luras att tro att jag kan börja dricka igen.

För varje gång som jag börjar igen hamnar jag djupare i denna ångest och dricker mer än förra perioden, gör det inte igen, jag måste lära mig av mina misstag.

Just nu handlar det om att acceptera smärtan, jag dör inte av den, jag kan leva med den, den går över med tiden. Smärtan gnager inom mig, rastlösheten, ångesten. Jag hatar den, den hindrar mig från att göra allt det jag vill kunna göra, den sänker min förmåga och tron på att jag kan klara av mina åtaganden. Måste vänta ut den, frågan är bara hur länge jag måste vänta, hur många veckor tar det den här gången?

Sov, äta, träna är mantrat just nu. Fast jag är kass på att sova tyvärr och det är en av nycklarna för att klara detta.

Skriver mest för mig själv genom att få ut mina tankar och sätta tydligare ord på dem. Delvis skriver jag även för att jag tror på att det är bra att dela med sig av sina erfarenheter, en känner sig mindre ensam då i sina bekymmer.

Stingo

Vill bara lämna en tanke här.

Du söker avkoppling och ro. Vi är flera här, som fått stöd från mindfulness och de tankar du beskriver passar också in på det. Har du prövat? Om inte, så kanske det kunde vara en ide?

Maharion

Tack @AlmaAmanda. Jo jag tror som du att alkholen har stulit energin av mig. Jag fick energi i stunden men det sög sakta musten ur mig dag för dag tills allt kändes meningslöst och ångestfullt. På slutet gav inte ens alkoholen känslan av energi längre.

@Stingo jo du har rätt, att vara i nuet och att lyssna till sin kropp är det jag behöver. Kan teorin, men är dålig på det i praktiken. Kanske dags att damma av en bra bok. Någon som du har att rekommendera?

Stingo

Jag har själv gjort online kursen på palousemindfulness.com och tyckte den var bra. Så vet jag att "Finding piece in a frantic world" av Mark Williams och Danny Penman ofta har rekommenderats, som 8 veckors kurs. Så finns det ju massor med material på youtube, om du bara behöver litet uppfräshning. Bl.a. Hela Kabat Zinns "wherever you go there you are" finns där som audiobok. Eckhart Tolle verkar vara väldigt populär bland medlemmarna här.

Så det är bara att ta för sig ;)

Sundare

Kolla in appen Headspace. Prova gratis Take ten. Är det något du gillar kan du köpa. Här o nu o påtagligt. Kolla gärna Andys miniföredrag på TED om du vill ha bakgrund. Du behöver inte läsa massor, inte göra om dig eller ändra livsåskådning...den överlägset bästa mindfulnessträning jag testat!!

Maharion

@AlmaAmanda, tack för tipset. Har startat ett abonnemang och laddat hem appen "Take ten". Gillar!

Nu börjar livet vända. Ska inte ta ut detta i förskott men men. Jag har mått kasst en längre tid med förkylningar, orkeslöshet, utmattning och allmän nedstämdhet. Jag ska inte säga att jag är frisk, men jag börjar må lite bättre. Nu har det gått flera dagar där jag inte ens har ägnat en tanke åt alkohol. Känner inte något sug alls under långa perioder. Det kommer fortfarande stunder där jag snarare känner en längtan till att bli onykter, inte ett sug. Jag upplever att det är skillnad mellan sug och längtan. Tror att min längtan handlar mer om att göra något i mitt liv som känns kul och meningsfullt och det behöver inte isig handla om alkohol, men hjärnan är fortfarande programmerad till att det är den enkla vägen med alkohol för att ha roligt och känna lite äventyr.

Det har gått 69 dagar sedan jag sist var onykter eller snarare full. För och nackdelar:

Pros
- Druckit sammanlagt 3 glas och har inte strikt behöva avstå i sociala sammanhang.
- Gått ner 4kg, har 6kg kvar till optimalvikt.
- Tränat 2-3 ggr per vecka och börjar att komma i form.
- Varit mer närvarande med mina barn.
- Sovit bättre (fortfarande inte bra men det är för att jag inte går och lägger mig)
- Inte varit bakfull
- Varit på krogen och umgåtts 3 ggr och utan större obehag av att inte dricka.
- Tagit tag i projekt som jag normalt inte har orkat.
- Kunna utesluta alkohol som boven för att jag inte mår bra.
- Kan koncentrera mig på mina åtaganden (det var helt omöjligt innan)
- Hudeksem har nära försvunnit från mitt ansikte
- Har inte längre magproblem / magkatarr / diarré
- Sparat massa pengar (det är plus på kontot i slutet av månaden)

Cons
- Saknar att dricka mig full
- Saknar IPA, det är gott men kan inte dricka detta än. (för alkoholstarkt).

Kvar att uppnå
- Känna mig utsövd
- Gå lägga mig tidigare (senast 23)
- Vakna senast 08 oavsett dag.
- Vara på jobbet senast kl 8:30.
- Gå ner 6kg till.
- Känna mer ro och balans kring vardag och nöje
- Hantera stress på ett bättre sätt
- Bli av med smärta i bröst, nacke och rygg (Träna rätt och kontinuerligt)
- Kunna springa 5km i 5-minuters tempo.
- Umgås mer med nära och kära.
- Planera mer och bättre.
- Dra ner på A-fritt och annat gott på kvällar.
- Hitta en hobby som jag trivs med och är engagerad kring.

Kram på er, nu fortsätter resan av välmående :)

Maharion

Hmm.. Det här med att dricka något glas då och då påverkar mig. Drack två glas vin i lördags i vänners goda sällskap, då jag var bjuden på middag. Nu i tisdags var jag på konferens och höll mig till a-fritt under middag och kvällen förutom en IPA (50cl) vilket motsvarar 2glas som jag blev bjuden på. Då på kvällen hade jag inte sagt nej till ett glas till om det inte vore för att andra gick och la sig. Känner att det är en farlig väg att dricka ett eller två glas då och då, det påvekar mitt omdömme och jag känner utan tvivel mer sug efter alkohol igen. Längtar nu till att ta en paus och komma in i dimman. Minns inte vem det var här på forument som jag såg detta mönster i, men det är lätt att ett glas en dag leder till två glas nästa gång och sen kommer smällen där en faller igen och super sig full. Nu blir det hårdhanskarna och nolltolerans ett tag framåt.

Ser att det går att dricka normalt men motivationen från smärtan av att ständigt vara trött, bakfull och ångest finns inte längre vilket leder till att det kan vara svårare nu att motivera mig att inte dricka mig full. Måste påminna mig om vilket skit jag hamnade i då och minnas detta nu.

Maharion

Fan! Jag lyckades inte hålla mig nykter. Inte stupfull som jag kan vara men jag är absolut full. :/

Gick sådär med hårdhandskarna.

Ny dag imorgon och nya tag då!

rabarber

Gupp på vägen, men det hindrar ju inte dig! Du vet vart du ska. Ger dig all styrka på vägen!

Kramar

Anders 48

Det var i min tråd du skrev om "mönstret" som du nu skriver om - och du skall veta att jag har tänkt väldigt mycket på det du skrev. Jag hade tänkt på det innan - men när du skrev det så såg jag det såååå tydligt. Det har stöttat mig mycket - och jag har tänkt på det du skrev många gånger skall du veta. Nu verkar du själv åkt in på ett stickspår - och skriver själv om "mönstret" innan....... Vet du - de flesta stickspår brukar leda tillbaks till huvudspåret ganska snabbt. Om stickspåret slutar i en återvändsgränd så lägger man bara i backen och backar tillbaks till huvudspåret igen - och så fortsätter man därifrån. Tillbaks på motorvägen igen m.a.o.! Sen kan man ju bara hoppas att man såg sig lite omkring när man var inne på stickspåret - och tänker att: Där skall jag inte köra igen - på ett tag.

Hoppas att du snabbt tar dig tillbaks - och inte räknar "hacket i skivan" - du är ju uppe i över 80 nyktra dagar nu antar jag. Stickspår bryter inte den sviten - tycker jag!!!

Maharion

Trip trap trull. Fuck jag är där igen. Full, dricker i ensamhet, söker lugn genom alkohol. Är onykter nu och jag kan inte förmå mig att övergyga mig själv att det är dåligt. Vet att det är det i längden. Måste landa i att ta en ny period av nykterhet. Det är svårt nu då sommaren kommer.. *suck*

Levande

Du får ta nya tag när du känner dig redo, fortsätt skriva och läsa för det gör nytta.
Kram och hoppas du mår ok

Lite tråkig att höra, Maharion. Men det är fullt möjligt att inleda en nykter period nu på sommaren. Det är trevligt med sommaren ändå. Välj alkoholfritt. Det du får som belöning är mer ork, mindre ångest, bättre sömn och väldigt mycket mer, men det behöver jag ju inte skriva. Hoppas du hittar motivationen igen för det är helt klart värt det. Jag hade ett återfall för snart en månad sedan och det är helt galet hur mycket bättre det är utan alkohol. Jag vet ju det och ändå drack jag i helgen. Vi kan ta nya tag tillsammans. Är du med?

PP

Efter en tids nykterhet gick jag själv en gång på samma mina som du nu kanske gjort? För min del skulle det visa sig att det tyvärr skulle bli ett långvarigt återfall. När jag lyckades ladda om satt jag ätter värre fast i dyngan. Varför då berätta det här för dig? Jo för att i mitt fall så argumenterade beroendet ungefär såhär: "nja nja, du har ju klarat dig en lång tid vilket helt klart visar att det går att sluta igen. Passa du nu på att njuta av sommaren och ta det till hösten".......

Om du känner igen det minsta av det tankesättet så tro inte ett ord! Den papegojan i skallen är den värsta lögnare jag känner. Tankarna ljuger, det blir bara svårare och svårare. Lägg av omedelbart igen istället, låter tufft men är bara välment.

Att vara helt vit i 90 dagar har en poäng. Främst att det är tillräckligt länge för att verkligen märka hur allvarliga problemen är, och inte bagatellisera. Därför tycker jag alla skulle ta din tråd som ett smart råd. Men även någonstans där i skarven kanske det lurar en fara? Nykter tid är alltid värdefull, men samtidigt är det inget vidare att ta lätt på återfall. De tär nämligen på den nyfunna kraft som nykterheten just gett. Haka på med Sisyfos, att en nykter period inte kan börja på sommaren är bara nys ☺
Jag ska inte dricka en droppe - sommar hit eller dit

Den borde väl vara den lättaste tiden när allt kommer omkring? Vi kan ju göra så mycket annat skoj!? Ta vara på dig & upp i sadeln igen

//PP

Maharion

Jag känner verkligen att den hälsa jag har lyckats hämta genom 90dagar börja försvinna igen. Den lilla ro jag hade funnit, den balans av sömn och vakenhet är borta. Kroppen tål en hel del men den gör sig påmind igen. Sommaren lockar verkligen, det sociala med att ta en öl, en drink. Men det leder mig till det träsk jag en gång varit i. Träsket att dricka mig full och smygdricka när jag får chansen. Är bakis, kommer sent till jobbet, missar möten, tappar kollen på mina åttagande, får mindre gjort i vardag, ständigt trött.

Jag får väl erkänna att jag är alkoholist på riktigt!

Har en bit kvar mentalt att finna styrkan.. Jobbar på detta.

Kram på er alla som kämpar, det är fan inte lätt.

Maharion

Ska sluta fundera så mycket! Tror att det är en bra plan. Njuta av solen och livet, för det är i det stora hela rätt ok.

Kram!

Maharion

Avslutar denna tråd. Jag kan med faciet i hand säga att mina 90 dagar påverkade mig, jag har bytt riktning och ökat medvetenheten kring alkohol hur avsaknaden av alkoholen påverkar mig positivt. Jag lyckades inte med min strikta plan, jag gick tillbaka till att tröstdricka eller "medicinera" mot att må dålig. Sakta driver det mig tillbaka till den punkt som jag var innan, vet det nu och vet vad jag behöver göra, sluta helt, aldrig mer full.

90 Dagar fick mig att tänka om, tänka till, prova något nytt.

Tack alla som har stöttat mig.

Kram.