Det har gått bättre de två sista åren, ungefär. Det finns många dagar och veckor och nyligen över en månad på raken utan vin.
Vad lätt det är att se all förbättrad livskvalitet och göra kopplingen till alkoholfritt, egentligen ! Kanske inte de enstaka dagarna (de kan vara jobbiga) men efter en sammanhängande nykter period.
Jag är då en sund och ganska klok och trygg individ som älskar naturen och mina barn och mina djur och gläds åt att vakna på morgonen och gå och lägga mig på kvällen.
Jag kan inte påstå att jag älskar mig själv direkt - men jag hyser heller inget agg mot mig själv och saknar oftast ångestfjärilar i maggropen, för att inte tala om de uppgivna och dödsföraktande tankarna som egentligen bara kommer i samband med vindrickande nu för tiden.
Jag tar hand om mig själv och min omgivning, köper ekologisk mat, jag känner sund hunger och lagar färgfylld (ofta rå vegansk) mat på regelbundna tider, tvättar kläder och städar hemmet (utan kemikalier) , vattnar och vårdar mina krukväxter och skriver långa listor på saker jag vill göra i trädgården (och jag vågar vara i trädgården desutom, utan rädsla för mina grannar) , googlar nya resmål och dreglar över små hönshus att bygga själv på Pinterest, promenerar långt och länge med hunden, engagerar mig i mina medmänniskor och tycker till i bland i samhället. Möter folk och söker upp (mina få) vänner och går på föräldramöten och läser en massa och har alltid ett eller annat långsiktigt projekt och storslagna planer på gång. Jag håller tider och ställer inte in några möten. Jag är en klippa och en inspiratör på mina olika yrkesuppdrag. Min blick är fast och klar och håret är uppsatt med viss omtanke, naglarna är omskötta (utan giftigt lack!) ögonbrynen är plockade, liksom de där två envisa skäggstråna på hakan och hyn är frisk och omhändertagen - med kemikaliefria medel så klart- och mina klädval är rena och nystrukna och ( i alla fall till en viss del) uttänkta stilmässigt - och självfallet i naturmaterial.
Så sent som för åtta dagar sedan gick jag i ett slags lyckorus. Tänkte att just nu är det som vackrast. Lövträd och vitsippor och fågelsång. Och snart, alldeles snart, blommar rapsfälten (ja, jag bor i skåne) och de vita syrenerna kommer att explodera i sina kaskader av väldoft i min trädgård- och jag är här och ska uppleva detta!
Sen infann sig en BIB. Och därefter en till. Jag lät det ske. Igen.
Det var visserligen både ekologiskt och fairtrademärkt. Men plötsligt var all den där självklara livsglädjen och de sunda handlingarna som hör till det nyktra livet borta.
Ångesten kom, oföretagsamheten, folkskyggheten, självföraktet, ointresset för precis allt. Allt jag ville var att dricka mer, så att jag slapp livet och bara kunde somna. Medvetslös. Av ett skadligt nervgift. Som förstör allt. Igen.
Insåg i går att jag missat att syrenerna står i full blom och rapsfälten lyser gula. Och att jag inte ätit på flera dagar. Igen.
Jag skriver det här för att kanske minnas bättre framöver.
Jag är ju inte den som ska (eller vill!) dricka alkohol. Livet är ju så meningsfullt utan!