Har skrivit texten under några dagar innan jag vågat publicera den. Därför kan det verka lite rörigt.

Att erkänna att jag som kvinna dricker för mycket är enormt skamfyllt. Att jag är alkoholist är om möjligt ännu mer skamfyllt så istället för att berätta för mina nära och kära om mitt problem så behåller jag det för mig själv. Klarar inte av att möta skammen irl. Är så oerhört förödmjukad av mitt beteende så att jag inte kan verbalt erkänna det. Det är som att erkänna att jag är en dålig och svag människa. För mig finns det nästan inget mer skamfyllt.

Hur började missbruket?
Jag gjorde alkoholdebut kanska sent. Tror att jag var runt 19? Minns att jag inte tyckte om alkohol och var myk restriktiv.
Flyttade till Stockholm 2002 och då började en mer aktivt "partyliv". Det var mycket trevliga och roliga middagar där vinet och drinkarna flödade. Jag ofta blev fullast och somnade i något hörn. Skämdes förstås men tryckte bort känslorna snabbt.
Började umgås mer och mer med de som inte spottade i glaset utan där det alltid dracks. Höll en jämn (men för hög) konsumtion i de kommande 10 åren. Har sen haft ett sakta ökande behov.
Är singel och har därför "tröstdruckit" själv hemma. Är lättare att dricka när ingen ser.

Fick barn för två år sedan och har det senaste året druckit mer än någonsin. Jag är ensam med min dotter och efter det man kommer hem så korkar jag upp vinet och börjar dricka. Hinner få i mig 2 flaskor innan det är dags för läggning och då somnar jag med henne.
Med vin så får jag en mer lyxkänsla i vardagen. Älskar min lilla flicka men livet blir lite torftigt på eftermiddagarna och det dövar jag med alkohol. De senaste månaderna så har jag snittat på 2 flaskor/ dag.
Jag tror inte att jag har jag misskött henne på något sätt men jag har gjort bort mig i kontakten med andra. Har dejtat en del på nätet och blir mer hämningslös i min kommunikation när jag har fått i mig vin. Har verkligen gjort bort mig och skäms, skäms, skäms! Försöker förtränga allt.
Har tidigare försökt dricka måttligt men inser att jag inte kan det. Är en "allt- eller-inget" person. I allt.
Gick med här i februari men höll mig inge nykter utan ökad istället konsumtionen.
Nu har jag varit vit i 13 dagar. Första dagarna gick bra. Sen kände jag mig superduktig och det gick lätt att fortsätta.
Nu börjar mina hjärnspöken ifrågasätta mitt beslut. Lite vin klarar jag av... Nu har jag visat att jag kan sluta.... Har jag verkligen problem? Men jag vet att jag inte kan sluta dricka när jag väl har börjat. Två gånger har mitt jobb påverkats pga att jag kommit bakfull till jobbet! Jag har ett väldigt ansvarsfullt arbete där det kan skada andra om jag inte är alert! Jag har dessutom varit hemma 2 ggr då jag har varit alldeles för bakfull för att klara av att jobba... Hur kan det ha gått så långt? Varför vill jag döva livet med alkohol.
Min mamma är alkoholist. Hon drack i smyg hemma. Hon däckade ständigt. Minns alla jular då hon knappt höll sig vaken till julklappsutdelningen. Alla hot om självmord... Alla otaliga gånger som vi sökte på alla sjukhus när hon inte kom hem... Alla hårda ord... Så skulle jag aldrig bli! Aldrig!!! Men nu är jag där. Har gått i år av terapi pga mamma men nu så gör jag som hon. Skäms!

Jag har läst många trådar här och känner igen mig i många. Det är skönt att man inte är ensam. Det är en trygghet att ha sajten att läsa.
Igår kväll hade jag en obehagskänsla i kroppen. Uppfattade att en av mina nära vänner var arg på mig. Orkade inte härbärgera känslan och drack vin. Det var dag 14 av nykterhet. ...
Dividerade med mig själv om att dricka eller inte dricka. Kunde stått emot men ville dricka. Suget kom och så kunde jag skylla på konflikten. Drack 1 1/2 flaska vitt. Som vanligt vaknade jag vid 3-4 inatt och var urtörstig. Drack vatten och sen kom svetsningarna (så brukar jag reagera). Såg i soporna nu att jag hade ätit dumplings till middag igår och kan inte för mitt liv minnas det... Minnesluckor är vanligt förekommande när jag dricker! Usch, jag skäms! Ännu ett starkt tecken att jag behöver sluta dricka.
Känner idag att det förstås inte var värt vinet igår men har ingen riktig ångest som jag ibland kan ha. Har oftast ångest för att jag har gjort bort mig inför andra. Därför föredrar jag att dricka när jag är själv. Jag känner mig så sunkig! När jag inte dricker så känner jag mig starkare, snyggare och mer seriös som person. Blir en bättre människa. Men ändå vill jag dricka och döva livet. Usch!

Mia-Pia

Bra att ta detta steg att skriva, att få det ur sig! Här är vi alla anonyma! Varmt välkommen hit!
Jag är kvinna själv och känner så igen det du skriver!
Du precis som jag har alkoholism och det är en sjukdom, tog länge för mig att acceptera att det är en sjukdom.
Läs gärna boken "leva nykter" AA förlag.
Stor kram!

Mia-Pia

Bra att ta detta steg att skriva, att få det ur sig! Här är vi alla anonyma! Varmt välkommen hit!
Jag är kvinna själv och känner så igen det du skriver!
Du precis som jag har alkoholism och det är en sjukdom, tog länge för mig att acceptera att det är en sjukdom.
Läs gärna boken "leva nykter" AA förlag.
Stor kram!

Christoffer

Läser din tråd och lider med dig!
Du är som ensamstående en stor del av din dotters trygghet och det helt oacceptabelt beteende att riskera hennes liv och säkerhet genom att däcka med henne varje kväll efter två vinare.
Jag lider verkligen med dig men ännu mer med din dotter. Sök hjälp nu!!!
C

MadGal

Kunde nästan varit jag som skrev det där! Känner sååå mycket med dig! Jag hade en alkoholiserad mamma och jag var extremt medberoende med henne. Det enda jag lovade mig själv var att aldrig bli som hon och som du tyckte jag inte ens om alkohol förrän ganska sent då jag skulle "bevisa" för min mamma hur det kändes när hon drack som hon gjorde. Jag var 23 år då och hade kunnat hantera A framtill dess, men sedan bara vände det nästan på en dag! Mamma dog ett par år senare i sviterna av A.
Jag skaffade familj och har en 5-åring idag. Får jag fråga hur du gjorde med A när du var gravid?
Nu dricker jag som du ett par flaskor varje dag, men har en man som e nykter. Det kan jag dock inte skylla på för jag vet inte om jag hade varit nykter om jag var ensam med vårt barn. A är en lömsk jävel som smyger sig på och tar över ens liv mer och mer...
Skammen är enorm!! Jag vill så gärna söka hjälp för jag tror inte att jag kommer fixa det själv, men vet inte hur jag ska våga och var jag ska börja.
Du är ändå otrolig som klarade 13 dagar!! Hurra för dig! 13 dagar med en fullständigt närvarande mamma! Det är mer än jag kunnat ge min dotter på månader...
Har som du märker inga knep att dela med mig av men ville bara skriva att jag "ser" dig och känner igen mig såååå mycket! Du är inte ensam! Och du är modig som vågar möta din svaghet. Heja dig!
Kramar! / Madgal

Krumeluren

Tack för att ni har tagit tid och läst min historia. Det känns som ett stort steg att sätta ord på mitt problem (om än bara i text..) och göra det "officiellt".
Christoffer: jag förstår att menar väl och du har så rätt men det var hårt att läsa. Visst är det så att min dotter förtjänar bättre!
Under graviditeten så var det inget problem att avstå A. Visst fanns det ett sug ibland men det fanns inte på kartan att dricka.

Att skriva så här öppet är ett enormt stort steg för mig. Jag erkänner problem för mig på en högre nivå. Har lyckats vara nykter idag och inte heller känt något sug trots att jag har umgåtts med folk som har druckit hela dagen idag. Även haft middag hemma och alla drack vin förutom jag. Känner mig dock inte nöjd eftersom jag halkade dit igår.
Nu är det nya tag som gäller. Tar en dag i sänder...

jas75

Håller med C. Tänk om nått händer ditt barn när du ligger aspackad? Förlåt att jag låter hård men du har allt att vinna på att bli nykter. & du har det finaste att kämpa för, din lilla dotter ☺ Vill du ge henne samma uppväxt som du hade lr nått tryggare? Varje kommun har en beroendeenhet, vänd dig dit så får du hjälp. Du har ju klarat 13 dagar starkt av dig. Kämpakramar ?

MadGal

Att våga vara så ärlig som du har varit är imponerande! Jag personligen tycker inte du ska skammas som ensamstående mamma med denna sjukdomen trots att alla förstår vad det kan innebära för din dotter! Detta är ett anonymt forum där man ska kunna vara 100% ärlig om sitt missbruk och bli förstådd! Du ska bli inspirerad - inte slagen på fingrarna!
Jag är säker på att det är din största trigger att tänka på vad detta kan komma att innebära för din dotter, så det känns överflödigt att folk ska tillrättavisa dig när det kommer till det!
Däremot KAN det bli din största motivation att bli nykter! Nykterhet under den sköra anknytningsprocessen är minst lika viktig som under graviditeten - och det KLARADE DU!!!
Det visar att du har en oerhörd förmåga och styrka att klara det igen! Och så otroligt modigt att du är ärlig om nåt som för de flesta i din situation skulle kännas omöjligt att prata om!
Underbart att du hittat hit och att du delar med dig! <3

MåBättre

Hej krumelur!

Skam har vi alla känt på det här forumet och vi tror nog att vi har skam mot andra men det är lika mkt mot/från oss själva. Man självföraktar sig själv och det är inte bra och framförallt onödigt.

Mitt råd till dig är att ge AA en chans, prata med likasinnade, de som förstår och upplever samma saker som dig. Det kommer kännas motigt i början men det är motigt med många nya saker i livet och man förbinder ju sig inte till något.

All lycka till dig och vill du förändra dig så gör det ordentligt, för DIN egen skull.

Kram

Krumeluren

Tack igen för ert engagemang!
Ska jag vara ärlig så blir jag helt förkrossad av mitt beteende och inser det mer nu när jag har skrivit om det här. Även om det är hårt så behöver jag höra det! Jag är verkligen tacksam för att ni vågar var så ärliga och på det sättet få mig att förstå hur illa det är! Jag upplever själv att jag har kontroll efter två flaskor vin men uppenbarligen så har jag inte det.
Det känns skönt med ert stöd och support. Behöver verkligen peppning just nu. Känner inget sug efter alkohol nu men känner mig bedrövad över att jag utsatt min lilla dotter för det här.
En dag i taget...

jas75

Kan du inte förändra, bara acceptera & göra bra val just nu & framåt. Slå inte på dig själv utan var stolt att du tar tag i det nu. Du är en stark kvinna som insett att du haft ett destruktivt beteende. Kämpa vidare & vila tryggt i att du tar rätt val för dig & din dotter. ?

Christoffer

..och Förändra ?
Läste en liknelse här på forumet en gång om att resan med à är som en tågresa med en fruktansvärd ändstation. Alla här har åkt olika långt men var nu glad och stark i ditt sinne att du äntligen stigit av det tåget.
Antagligen det bästa beslut du gjort hittills i livet. Jag håller tummarna för dig och din dotter ❤️
C

anonym11208

Jag känner verkligen igen mig i dig, jag dricker främst hemma själv, då ingen ser mig, ingen vet. Jag har hängt på forumet ett tag och faktiskt lyckats minska mitt drickande en hel del. 13 dagar!! WOW! Känns det inte bra i kroppen?? Känns det inte bättre i själen och du blir gladare? Tänk då på den känslan. Men jag måste fråga, om du dricker två flaskor vin varje dag, är du inte bakis varje morgon då? Att det bara är två gånger som du varit bakis? Kanske terapi kan hjälpa dig eller AA. Fortsätt vara inne här på forumet och läs och kommentera andras trådar, det är så skönt att veta att man inte är ensam. Och tänk vad du vinner på att vara nykter, fysikt och psykiskt och framförallt, slippa den där vidriga ångesten. Kramar

Krumeluren

Idag ringde de!
Den måndagen jag slutade dricka sökte jag faktiskt hjälp. Jag försökte på telefontider men kom aldrig fram så jag tog allt mitt mod och all min kraft och gick dit. Gråtandes av panik och skam bad jag om hjälp. De tog mina kontaktuppgifter och skulle ringa upp mig. Eftersom jag inget hört på 2.5 veckor trodde jag att de hade glömt bort mig (hoppades lite på det för att slippa verbalisera mitt missbruk) men så var det inte. Tydligen är trycket högt på alkoholmottagningarna nu. Vilket svårt samtal. Jag stod ute på gatan (skulle precis ut och springa innan det var dags att hämta på dagis) och tårarna rann. Jag hulkade fram enstaviga svar om min katastrofala situation. Hon blev också orolig för min lilla tjej..... Då grät jag ännu mer...
Efter det tog jag min joggingtur som planerat.
Nu känns det faktiskt som en lättnad måste jag erkänna. Känner mig mer energifylld och rofylld. Har fikat med en kompis och sen bakat massor med cupcakes till lilla tjejens 2-årsdag på fredag. Känns mysigt. Märkligt hur mycket man hinner när man inte passiviserar sig med vin!
Idag är det dag 17 minus återfallet dag 14 av nykterhet. Ja, nu det känns så mycket bättre. Själen och kroppen mår bättre. Mindre ångest men fortfarande mycket skam och en del ångest/bedrövelse över vad jag har utsatt mitt barn för. I teorin förstår jag att jag aldrig mer kan (eller ska) dricka men någonstans inom mig så hoppas jag på att kunna dricka normalt.. Bedräglig känsla.
När jag tänker på att jag intalade mig att jag inte påverkade mitt barn genom att dricka så mycket. Hon är för liten för att märka eller förstå tänkte jag. Nu när jag har fokuserat på henne till 100% (ja, förutom min avhalkning från banan) så har hon skrattat mycket mer, varit mer harmonisk och även sovit bättre. Det gör ont när jag nu förstår att hon har visst påverkats av mitt missbruk!

Vinärgott: jag har varit enormt bakis den här tiden men jag kan bara se två tillfällen där jag har misskött mitt arbete pga av det. Eftersom jag drack direkt då jag kom hem så gick jag och la mig tidigt (när jag skulle lägga lillflickan) vilket förstås bidrog till att jag fick 12-13 timmar utan alkohol innan det var dags att gå till jobbet. Vaknade alltid vid 3-4 tiden och drack massor med vatten och sen vatten och resorb på morgonen. Men visst har jag varit bakis. Jätteofta. Hemskt, hemskt, hemskt!! Fullständigt vidrigt!

Jag behövde verkligen höra hur jag utsatt min lilla fina tjej för fara. Det tog så hårt att suget efter vin försvann. Just nu så finns det inte ens på kartan. Just nu känner jag att det inte är ett alternativ.
Jag känner mig själv och jag vet att starka känslor som de här mattas av så det gäller att komma ihåg och påminna sig om hur det verkligen har varit.

Nu ska jag lägga mig.
Tack för era trådar och era kommentarer. Läser massor och det hjälper massor!
Kram!

jas75

Det är så bra. Fungerar som ventil, dagbok & påminnelse. Förstår din ångest & skam. Jag drack de veckor jag inte hade barnen men det har påverkat dem ändå. Kramar om ☺

Krumeluren

Hoppas att många här har haft en bra och nykter helg! Det är en prövande tid nu med alla fester, avslutning, AW... etc
Nu har jag varit på min nyktra bana i 3 veckor inkluderande ett liten felsteg dag 14. Det känns superbra! Har inte haft något riktigt sug efter alkohol men känt mig lite mer ensam och låg än tidigare.

Ju mer jag läser i alls trådar så tror jag att det enda alternativet för mig är total nykterhet framöver. Har under flera år trott att jag skulle kunna hitta sättet att dricka måttligt... Men nej. Har haft flera vita perioder genom åren (max 4 månader) och det går hur fort som helst att falla tillbaka till gamla (o)vanor. Just nu finns det inga andra alternativ.
I fredags var det studentkalas och de hade alkoholfritt bubbel vilket var så mycket trevligare än Ramlösa... Ingen ifrågasatte att jag inte ville ha alkohol. Det kändes riktigt bra. Jag kände mig "ren" och stark.
På lördagen gick jag till systemet och köpte ett par flaskor av ett helt ok alkoholfritt bubbel. Skönt att ha hemma om behov skulle uppstå.
Det är så skönt att vakna upp utan att vara bakis, snustorr i munnen och full av ångest. Livet börjar kännas harmoniskt och betydligt mer meningsfullt. Åh, jag hoppas så att det här håller i sig. Nu måste det vara slut på allt vindrickande!

Hoppas att ni alla får en fin kommande vecka! Kram på er!

Tempdrive

Hej!
Jag vill svara i din tråd, tycker verkligen du är modig som bågar avara så öppen med det hela när det gäller din dotter.
Det är tufft att läsa, jag har själv en liten dotter på 15 månader så jag vet vad du kämpar med.
Att inte ens efter att ha fött ett underverk och för dennes skull sluta med något som bara bringar så mycket ont gör mig så uppgive. Därför är det ännu viktigare för oss att aldrig sluta kämpa!
Nu vaknade min dotter här så jag ska natta om och fortsätta läsa här.
Men hejja!!!

spagge

Jag skulle också vilja berömma dig för ditt mod, för modig är du. Jag är ny här som “skribent” även om jag har följt sidan ett tag. Och även fast jag vet att man är anonym så törs inte jag skriva ut allt skit jag har gjort mot mig själv och andra. Inte än iallafall. Du vågar skriva ut hur du är ensamstående med en liten 2-åring och ändå gör misstagen som de flesta här gör eller har gjort. Det är sorgligt men jag tror det är den sortens ärlighet som gör att du kommer ta dig ur det här med glans. Det blir lättare att se vad som ligger i vågskålen om man faktiskt törs säga ”högt“ vad som ligger i den. Stor stärkande kram och all lycka till.

jas75

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet? Så sa alltid min farmor, hon var en vacker kvinna med en vacker själ. Jag tänker ofta på hennes uttryck & idag stämmer det ? Önskar dig Sol ?

Krumeluren

Tack snälla ni för era kommentarer! Ni kan bara ana vad det betyder att läsa er visdomsord!

Jello: tänker mycket på en av dina meningar i din text: "för redan tre dagar senare har jag börjat glömma och förtränga det jag kände i söndags och igår.." Du sätter verkligen pricken över i:et, jag förtränger också allvaret av missbruket. Det går några dagar och så börjar man intala sig att det kanske inte var så stort problem... Därför är det så bra att skriva och sätta ord på vad jag har gjort.
Nu finns det ingen återvändo.
Spagge: tack för dina värmande ord. Ja, att vara helt ärlig har hjälpt mig oerhört. Inte förrän jag läste de första kommentarerna kunde jag riktigt (riktigt) förstår vad jag utsatt min lilla dotter för.. Det gick inte att förneka längre.
Det gjorde så ont, så ont att läsa det men det fick mig att genast inse att det bara finns en väg att gå nu. Det som är gjort är gjort och går inte att göra ogjort men nu får jag göra det bästa jag bara kan för lilltjejen. Hon är värd det allra bästa.

Har inte haft något sug efter alkohol men igår var jag låg och kände mig lätt deppig. Försökte analysera min känsla men kom fram till att det inte fanns något riktigt att ta på men att ibland är det bäst att bara konstatera att man känner så och lämna det därhän.

Idag hade jag besök av en kompis som jag inte har träffat på länge. Han skulle komma förbi på ett glas vin. Gruvade mig på hur jag skulle "lösa" det här men jag gick och köpte en flaska vin och erbjöd honom ett glas samtidigt som jag berättade att jag tänkte ta ett alkoholfritt alternativ. Sen var det inget mer prat om det... Jag fyllde på rött i hans glas och alkoholfritt i mitt under kvällen. Inga konstigheter alls! Så skönt. Nu har han gått och jag hällde ut resten av vinet i vasken och firade med en glass i soffan!

JAS 75: önskar dig också massor med solar?????

Ha en fortsatt härlig vecka alla ni därute. Fortsätt kämpa! Vi lär oss och blir starkare av våra motgångar! ❤️