Hej, min äldste son är 24 och började i tonåren med cannabis och numera missbrukar han tabletter och ibland även kokain och annat jag inte känner till. Han är på den "nivån" att han är sjukskriven men har lyckats klara behålla sin lägenhet där han bor själv. Han kan ha någon vecka då och då när han verkar helt "ren" och man kan känna igen sin son. Nu skulle jag behöva råd från någon som förstår mitt dilemma... Jag har ytterligare en son, 20 år. Han har nu sagt i från att han och hans sambo kommer bojkotta de sammankomster vi brukar ha då vi samlas hela familjen (min man har också två söner, vi har inga gemensamma barn men har levt i hop i elva år) i fall hans storebror kommer. Jag förstår lillebror alltför väl, hur många högtider har inte blivit fördärvade av storebror som antingen dyker upp påverkad, inte alls eller i ett eländigt skick :-( . Men har någon råd hur man då ska göra?? Ska jag säga rakt i ansiktet till min missbrukande son "du är inte välkommen"?? Mitt hjärta brister! Men jag längtar samtidigt efter en fridfull familjeträff! Snälla någon, ge mig bra tips på hur hantera detta! Kramar / Evamia

baraframåt

Hej Evamia!

Förstår att bara tanken på att inte välkomna ett av dina barn får ditt hjärta brista. Men han är väl välkommen? Ni har rätt att fira högtider i harmoni och glädje. Varför skulle någon ha rätt att förstöra det? Om någon som inte står er så nära skulle bli påverkad och ställa till med bråk, skulle ni säkert säga ifrån och be personen åka hem. Vet ni av erfarenhet att han alltid förstör stämningen när han är påverkad, tycker jag absolut att ni kan ställa krav. Jag skulle nog inte säga att han inte är välkommen, snarare beskriva hur det känns när han ställer till med saker och be honom välja själv. "Kom nykter eller stanna hemma." är ett rimligt krav, tycker jag. Skulle nog också komma överens i förväg om att ni kommer be honom åka hem om han trots allt kommer påverkad. Sedan om även lillebror kan känna sig säker på att ni inte tänker låta storebror förstöra er fina stund, kommer han säkert dyka upp med sin flickvän.

Hoppas det löser sig till det bästa!

Evamia

Tusen tack för ditt svar! Jag ska försöka samla kraft och mod att prata med storebror. Säga att han är välkommen om han är nykter. Men jag är rädd att säga till honom eftersom jag är rädd att jag då sabbar hans tillfrisknande, att jag ska orsaka nytt återfall. Samtidigt vacklar jag eftersom man gjort så många försök att få något att fungera, men oftast med resultat att både lillebror och jag är sårade och ledsna. Hur många chanser är det rimligt att någon skall få??

baraframåt

Att ge bäst råd är jättesvårt när man är utomstående, så ta inte mina ord som universella sanningar. Jag är inte tillräckligt påläst vad gäller forskning, men det finns professionella som huvudsakligen inriktat sig på missbruk som du kanske kan fråga. Utifrån mina egna erfarenheter tänker jag så här: han är din son och han är sjuk. Han är värd alla chanser i livet men du måste sätta gränser, precis som när han var liten. Han kan gapa och skrika men ändå veta att han är villkorslöst älskad. Det är hans beteende när han är påverkad som ni inte accepterar. Precis som det inte var acceptabelt att slänga sig på golvet och skrika för godis i affären. Misstänker att han också mår dåligt av att han får er att må dåligt, så genom att sätta gränser kan du hjälpa honom att slippa det också. Du kan bara vara sann mot dig själv, det är aldrig ditt fel om han får återfall, det är ett val han gör. Prata med lillebror, ni tre känner varandra som ingen annan gör. Försök lägga ilska, besvikelse, rädsla mm åt sidan så kommer ni säkert fram till hur ni ska hantera det. Sedan när man når sin egen gräns för hur många chanser man orkar ge, blir beslutet att inte ge fler mindre smärtsamt.