Då var jag här igen, full ångest, skam och självförakt. Som jag önskar att jag fick bli fri från den förbannade känslan. Att slippa må dåligt när man ser sig själv i spegeln.
Jag är nu mera smygalkis.. Dricker aldrig bland folk då jag för några år sedan gick ut med mina alkoholproblem för nära och kära.
Har aldrig misssköt mitt arbete eller så, har ett rent och snyggt hem och en familj som jag älskar och bryr mig om. Som sagt, en fin fasad att upprätthålla...
Jag har alltid haft ett dåligt förhållande till alkohol. Min far dog pga sitt missbruk så jag har väl antagligen ärvt den genen.
Jag dricker inte varje dag,, har inte något sug efter det heller. Brukar gå två veckor mellan mina tvådagars fyllor. Då har jag ofta börjat på morgonen och drukigt i två dagar. Ett jämnt rus så att ingen ska märka att jag är full. Har en konstig förmåga att koppla på någon form av kontroll när jag blir onyckter. Låter motsägelsefullt jag vet. Efter fyllan får jag avsmak och lovar mig själv att nu ska det aldrig hända igen. Jag vill ju vara nykter och närvarande.
Litar inte på mig själv längre, hur många gånger har jag inte lovet mig själv?!? Gång på gång händer det igen.
Jag vill inte lära mig dricka med måtta ,, det vet jag att jag inte kan. Börjar jag dricka så kan jag inte sluta. Jag vill stå emot när impulsen kommer. Den kommer från ingenstans , helt oförutsägbar.
Jag vill ju inte dricka , hatar allt det för med sig.
Tänker att jag kan få stöd här. Inser att jag är maktlös själv.
Något osammanhängande text men skönt att få kapitulerar och skriva av sig.
Ta hand om där ute.
Kram

Svartvit

Skickar en kram och styrka att kämpa på. Som tröst så är du inte ensam, vi är många som gått igenom samma sak. Du lyckades stå emot både fredag och lördag, jättebra gjort! Lycka till med ditt nya mål, det går om man vill!

Styrekramar - vi får fortsätta kampen!!
Hoppas det känns bättre idag!

Kramar ❤️

Sundare

Jag hör också till dem som faller. Vi som faller gång på gång på gång. Men vi får inte bli ett med fallet, inte ge upp! Jag läser ibland - med viss avund ska erkännas - om dom som klarat månader, år utan att dricka. Men inte heller för alla dem är det "säkert" har jag förstått. Jag arbetar med bl a kroniskt sjuka patienter och för dem är frågan om medicin ingen fråga utan en självklarhet för att kunna leva ett liv med livskvalitet. Vi är inte annorlunda mer än att vår medicin är nykterhet. Vi blir ju sjuka när vi tillför kroppen detta gift. Och ändå har vi så svårt att låta bli. Jag tänker just nu mycket kring detta och som jag reflekterade igår: beroendets kärna tycks vara att förnuftet inte styr.
Därmed får vi/jag stålsätta oss, med järnvilja tvinga oss tillbaka upp på hästryggen igen. Jag önskar att jag hade något att lova dessutom men si det har jag inte. Mer än att efter 3-4 veckor blir det kanske lite lite mindre svårt. Lätt är det fortfarande inte men inte riktigt lika svårt hela tiden. En klen tröst men med detta vill jag säga: fortsätt! Fortsätt! Fortsätt!

Helle

Så föll jag igen,, känner mig så maktlös och förtvivlad.
Känner sådant övermod när jag inte drukigt på ett tag. Så impulsen som styr mig , då finns det inget som säger nej nej..
Tror att det är för att mitt drickande inte har fått några svåra konsekvenser som gör att jag glömmer från gång till gång. Vet ju så väl vad följderna kan bli och hur alvarligt det kan bli.
Utåt finns det ingen som märker, har blivit mästare på att smyga , och att ta mig ur situationer,väljer mina tillfälle.
Mår så dåligt över skammen. Tänk om folk viste vad jag utsätter mig själv och min familj för.
Är så övertygad efter varja fall att den här gången ska jag klara det, så går det en tid så är jag på det igen. Har helt tappat tron på att jag ska klara det. Känner mig så maktlös. Vad ska jag ta mig till?

Har du sökt någon hjälp för ditt drickande? Jag hade "turen" att min dotter mailade min chef om mitt missbruk. jag hade pratat till dottern om att jag själv skulle prata med chefen. Som de flesta med samma problem så sköt jag problemet framför mig. Men idag är jag djupt tacksam att missbruket uppdagades. Jag kollade upp olika ställen där man kunde få hjälp. Har du kollat efter a-rådgivning? Jag tycker du är värd att må bra. Styrkekramar till dig <3

Sundare

Så bra att du tagit dig tillbaka hit in Helle, det är första steget. Berätta åtminstone för oss här inne hur det går och hur du har det.
Jag försökte flera ggr på egen hand och tänkte att jag skulle klara det utan hjälp men är nu så tacksam att jag sökte hjälp och fick den på så bra och nära håll där jag bor. Kolla din kommun - kanske de har någon som jobbar med beroendefrågor och kan hjälpa dig. Beroendevården? Ring till Alkohollinjen och ventilera, de är oerhört professionella och kompetenta, ringde det för snart två år sedan och det var en start på en insikt att man inte måste göra detta själv. Sedan tar förändring och tillfrisknande tid, det har jag insett. Det tog först tid att inse att jag utvecklat ett problembeteende, sedan ett beroende, misstänker att det inte är helt annorlunda för dig.

Helle

Tusen tack för ert stöd.
Skammen att ta hjälp är så stor men inser att det är enda utvägen för mig. Känner mig så bedrövad och ledsen.
1 dag nykter ..

Elias

Det är ingen skam att falla, se det som en lärdom - igen... Ett enda glas leder till fler och fler och fler osv. Även jag smög en hel del när jag var aktiv, fy f-n vad jobbigt att hela tiden säkerställa att spåren inte syntes. Vet t.ex. inte hur många gånger jag smugit till barskåpet och halsat direkt ur närmaste flaskan. Ljudlöst så ingen i huset hör vad som pågår.
Varit så nära flera gånger även i år, när jag varit helt ren. A-suget är ingen dans på rosor. En liten rackare märks ju inte och om det inte märks finns det inte... MEN jag vet att den där snabba flaskhalsningen triggar så mycket mer, sen skulle jag stå på ruta ett igen. Med skuld och skam inför mig själv, trots att det skulle varit "självvalt".
Kämpar på en dag i taget.
Kan jag, kan du!!!

Helle

Tack Elias för värmande ord. Som bomull för själen när man känner rädsla och uppgivenhet. Men att ge upp är inget alternativ . Måste kämpa vidare.
Det är helt sjukt hur man kan bete sig när a djävulen sätter klorna i en. När man är nykter och har fått lite distans känns det nästan schitzofret. Var det jag som halsade sprit direkt från flaskan. Varför gömde jag vin på toaletten?
Otäckt att vara styrd av sådana infall när förnuft och sanns är fjärran bort.
Anser mig vara en ganska disciplinerad person i andra avseenden. Tränar, tänker på min kost och sköter om min kropp , förutom de dekadenta dagarna när jag förgiftar och misshandlar min kropp med alkohol. Så varför lyckas jag inte mobilisera kraft till att avhålla mig från a. Vet ju att jag mår så mycket bättre utan allt vad det medför.
Håll tummar och tår för mig, jag vill bli fri.

Elias

Det är ju en himla tur att man ser sitt fyllebeteende som fullständigt vansinnigt när man betraktar det med nyktra ögon. Då vet man att där vill man inte vara!
Härligt att du ser uppgivenhet som uteslutet, du är på rätt väg. Liksom förhoppningsvis jag och flera här. Vi är många som kämpar.
Du har alla insikter kring ditt förhållande till alkohol. Om a ändå tar överhanden blir nästa steg att söka extern hjälp. Det kommer jag att göra om jag inte klarar detta på egen hand.
Kniper tår och tummar hårt för dig, du förtjänar att bli fri!!!

Helle

I dag har varit en riktig skit dag. Vaknade 05.00 , kände mig så irriterad och uppjagad på allt och alla. Gick inte att somna om. På det spåret fortsatte dagen. Det rev och slet i min hjärna och mitt bröst. Kände mig provocerad och lättstött och ville mest gråta och skrika. Nästan sökte konflikter.
Detta är inte jag,, vill hitta tillbaka till mitt glada , positiva, aktiva , sprudlande, ödmjuka liv.
Glad att jag inte drack någon alkohol.
Hoppas får en god nattsömn och vaknar pigg och utvilad i morgon .

Kram alla där ute som kämpar !!

Elias

Hoppas allt känns bättre idag!
Humörpendlingarna hör till abstinensen, det vet du... :-) För varje nykter dag blir det alltmer stabilt. Håll ut, så hittar ditt egna jag hem till dig igen.
Nu kör vi en vit helg!!!

Björkek

Helle, jag känner igen mig i din beskrivning, såna dagar när allt bara är skit kommer emellanåt, det är som en bergochdalbana i början. Ena dagen sur, irriterad, trött, håglös. Nästa dag lite glad, positiv och har energi. Huller om buller och hit och dit. Men det är ju "bara" känslor, och fullt normalt. Jag väljer att tro på de som säger att det bara blir bättre och bättre, ju mer nyktra dagar man lägger bakom sig. Att måendet så sakteliga stabiliserar sig, och inte är så "jojo" aktigt. Hoppas du får en fin helg. Kram!

Helle

Tack Elias och Björkek.
I dag känns det såå mycket bättre. Visserligen dragit på mig en tråkig förkylning men det är en baggis att hantera jämfört med den ångesten efter en fylla.
Gäster i helgen men är så pepp så jag är hoppfull ..
Kram till er

Jag och sambon bråkade mycket i början av nykterheten. Ena stunden känner man sig glad för att i nästa stund bli ledsen arg eller sur. Var det så här nykterheten skulle kännas? Det lägger sig oftast sen. Sakta men säkert. Stabilisering på de flesta plan. Det bästa med nykterheten är att vakna pigg på morgonen och se framåt... Ännu en nykter dag till handlingarna.. Ha en fin kväll med gästerna....

Elias

Hoppas du fick en härlig vit helg och trevligt umgänge med dina gäster.
Kämpa på!

Helle

Tack för stöd..
Sjukstuga i huset så vi fick ställa in festligheterna.
Vännerna som står oss nära känner till mina alkoholproblem så det hade inte blivit någon a för min del ändå. Om jag inte hade fått för mig att gå till skåpet och smygdricka. Men är så pepp så det tror jag inte att jag hade gjort. Så helgen blev nyktert och veckan likaså .
Känns dock som jag vaknar med baksmälla ändå, halsfluss , huvudvärk, ont i kroppen. Det kan jag hantera. Slipper ångest och skamkänslor .
Tänker mycket och känner mig lite nere. Tror att det är en kombo av mörkret, dåligt samvete.
Framtiden ligger dock i mina händer. Ser ljuset.
Kämpa på alla där ute.
Kram

Helle

Jag skäm så för att ännu en gång behöva skriva att jag fallit. Känner mig så värdelös. Klarar jag det inte den här gången så tänker jag ta hjälp av vården.
Smygsupit hela helgen. 2 liter starksprit med början fredag kväll tills i går kväll. Jag måste ha sjuk hög a tolerans. Ingen märker något. Jag går omkring och fixar och fejar.
Jag orkar inte ha det så här längre, klarar inte av att leva med mig själv.
I dag är jag nykter. Måste fixa det den här gången annars vet jag inte hur det här slutar.

Kram