Jag vill aldrig mer vakna och må så här. Skakig, sur smak i munnen, bomull i huvudet, hjärtklappning, plufsig och glåmig i ansiktet. Ånger och dåligt samvete, ångesten och känslan av att vara värdelös kryper sig på. Varför kastar jag bort mitt liv!!!
Så nu skriver jag det i en tråd, så jag kan läsa detta nästa gång suget kommer. Jag vill ALDRIG mer må så här!
Jag har det ju bra. Stimulerande jobb, fin dotter, hus och hjälpsamma föräldrar. Lite ensam kanske, men det är ju tack vare vinet, eftersom jag hellre sitter hemma, pimplar vin och ser på tv-serier än träffar vänner. Sunda, sportiga, härliga vänner dessutom.
Lyckades få iväg dottern till skolan men nu vill jag bara krypa ner i sängen igen. Varför gör jag så här mot mig själv om och om igen. Blir så förbannat trött på mig själv. Jag är en slav under vinet. Jag vill vara fri. Jag vill hitta mig själv igen. Jag var stark och driven, klok och glad, social, modig och bra på mitt jobb. Men jag har låtit vinet ta över mitt liv. Jag har knappt styrfart längre och inga drömmar.
Har en box hemma. Undrar hur mycket av den jag drack igår, för mycket, det är säkert. Klarar jag av att klippa i sönder den och säga hejdå vin-djävul för alltid. Jag vill verkligen. Tyvärr är det inte första gången, jag vill. Klarade 6 dagar för någon vecka sedan, sen tyckte jag ju att jag kunde dricka ett glas på en middag och sen var det kört. Tillbaka i träsket och dricker 1 flaska (minst) om dagen igen.
Jag har perioder av mörker och deppighet, gamla spöken som jagar mig och det ständiga dåliga samvetet, för att jag inte är bra nog; på jobbet, som mamma, på att äta sunt, för att jag dricker för mycket, ja listan kan göras oändlig när jag mår så här. Men jag vet ju också att även om första glaset lindrar och bäddar in allt i ett varmt skimmer så kan jag aldrig hålla det där och så blir mörkret större och större istället. Jag kastar mig frivilligt in en nedåtgående spiral tills jag hamnar här, i tung bakfylla, sorgsenhet, uppgivenhet och ångest! Fast det är ju här på botten jag äntligen kan tänka – va fan håller jag på med, jag måste sluta!!!
Hoppas bara jag kan vara stark nog denna gången att stå emot suget för alltid och bli FRI.
Jag läser och läser era trådar och blir stärkt av att se att så många klarar att stå emot. Tack för att ni delar!!!!