De senaste åren kan mina dagar utan alkohol räknas på händernas fingrar. Fast i box-träsket och hela tiden nya ursäkter för att dricka. Om det inte var för att fira så var det för att sörja. Var det inte för att stressa av så var det för att pigga upp och mota ångesten bort. Alltid har det funnits ursäkter.
Samtidigt så har mitt liv försvunnit i takt med antalet boxar som passerat kylskåpet. I sakta mak har allting raserats utan att jag till en början själv märkte det. Och märkte jag det så var det ju alltid någon annans fel. Och det är klart man fick dricka lite till då. Alltid dessa undanflykter, ursäkter och patetiska självömkan.
Så nu sitter jag här. Ensam, blivit av med jobbet, körkortet och en ekonomi utom all kontroll. Allting har supits bort helt enkelt. Jag orkar inte längre hitta på ursäkter för min situation. Orkar inte leva och ha det så här helt enkelt.
För några veckor sedan sökte jag hjälp och fick en plats i en beroendegrupp här i kommunen. Flera veckor dit så jag fortsatte att dricka. Man fick ju passa på viskade alkoholdjävulen med smekande röst inom mig. Så fast jag till och med sökt hjälp och vill sluta så fortsatte jag. Så misslyckat.
I söndags kväll, efter en helg med otäcka mängder alkohol, så satte jag ändå stopp. Även om det är veckor till behandlingen så vill jag bara inte mer. Vill inte se mig själv liggandes i soffan på julaftonseftermiddagen, packad, trasig och slut. Eller se mig själv i spegeln på juldagens morgon – bakis, mosig i ansiktet och sliten.
Kommer behöva hantera de oerhörda konsekvenserna alkoholen ställt till med i mitt liv. Men inser att det endast kan börja om jag slår mig fri från alkoholen. Inget av det jag vill ställa till rätta med, drömmar jag vill uppnå eller annat kan förverkligas så länge jag låter alkoholen hålla mig i bojor. Skitjobbigt att acceptera men skönt att den insikten nu ändå finns inom mig. Allt börjar med friheten från alkoholen.
Så här sitter jag dag 3 utan alkohol. Med kaffet vid datorn och tittar ut över det gråa vädret. Lika grått som tillvaron just nu. Sovit skitdåligt, inte orkat göra något särskilt hemma – mest legat i soffan framför Tv:n, läst på detta forum och tänkt. Borde tvätta, städa, handla och en massa annat men allting känns som ett maratonlopp just nu. Kanske jag just nu ändå ska nöja mig med att jag är nykter och valt att ta det beslutet.
Känns som om det kommer bli en lång och jobbig helgperiod nu. Jul, nyår, trettondagshelgen och massor av röda dagar och anledningar till att dricka. Om inte för det så för ensamhetens skull eller för den där motbjudande självömkan. Men jag tänker bjuda upp till dans och försöka ta mig igenom alla dessa dagar. Min tillflyktsort kommer vara här. Läsa andras trådar och skriva av mig själv så fort jag känner att jag måste.
Två gånger innan har jag skrivit här. Två gånger om har jag misslyckats rejält. Nu måste det fungera. Att börja om...
Välkommen vita jul…