av Odelsten

Hej.
Jag är ganska ny här och har väl en liknande historia som dom flesta här. Har en särbo med enligt mig osunda alkoholvanor. Han dricker hemma varje helg och ibland på vardagar, det är mycket festande var och varannan helg trots att han passerat 40 sträcket med några år. Det händer att han blir otrevlig och säger elaka saker när han dricker fast oftast blir han bara trött och somnar i soffan. Det är väl mängden och inställningen till alkoholen som gör mig orolig han säger själv att han dricker för att bli lugn. Förra helgen tog jag mod till mig och tog upp detta på allvar och han sa då att jag nog hade rätt om att han dricker lite för mycket. Så förra helgen var helnykter och han ska på eget intiativ ha en vit månad. MEN för det fins alltid ett men :( När vi pratade om Julen så sa han direkt att bara så du vet så ska jag dricka på fredag, sa då att jag inte har förbjudit honom att göra något det är hans val men att jag mår dåligt när han dricker. Så nu sitter jag här och börjar bli orolig över att det närmar sig helgen och jag vet att han kommer dricka fre, lör, sön och ev måndag. Hur gör ni andra för att överleva jul helgen?

Filippa
tors, 2016-12-29 - 09:27

Ja, man blir så fruktansvärt osäker på sig själv och sina reaktioner. Jag har försökt läsa väldigt mycket, både här och på andra ställen, och om man som närstående känner/upplever att det inte är okej så är det inte det.. I någon tråd tipsades det om normaliseringsprocessen (vilket mer handlade om psykisk misshandel) men det var lite liknande tankar man fick, osäkerheten på sina känslor etc.

Det är verkligen en svår situation tycker jag. Jag ska ta ett samtal med min man någon dag snart. Förstår att det ser ut som att jag skjuter upp det men nu har jag verkligen kommit till en gräns. Det måste bli en förändring. Men sedan kommer ju det här med tillit.. kan jag lita på att han ska försöka låta bli? Det har jag gjort förut men det har återgått till drickande efter ett tag. Min önskan är ju att han kan låta bli i veckorna och nöja sig med 1-2 glas vin en lördagkväll. Kanske kommer det att behövas att han slutar helt.. Så svårt allting. Just nu är det som sagt ganska bra men då kanske det är ett ännu bättre tillfälle att ta upp detta?

Stå på dig, det är inte du som har fel! Man ska kunna skippa ölen om man inte har ett beroende.

Odelsten
tors, 2016-12-29 - 15:14

Så lång tid är det kvar sen måste jag gå hem från jobbet och då ska vi om jag känner honom rätt låssas som ingenting, som att vi aldrig ens berörde det där ämnet i går. Och jag är en känslomänniska jag kan inte dölja hur jag mår hur gärna jag än vill. Skit också! Måste stålsätta mig inte tänka så mycket på om/vad som kommer ske utan bara försöka sysselsätta mig tills det är dax att gå och sova, ska det verkligen vara så himla svårt!! Oron äter upp mig inifrån, jag vill verkligen inte ja det så här, jag vill reda ut saker och ting tills allt är sagt inte tiga och stoppa huvudet i sanden.. Faan nu kommer det där dåliga samvetet som ett brev på posten också, kanske borde jag varit tyst det är väl inte så farligt finns dom som har det mycket värre!!

Filippa
tors, 2016-12-29 - 17:37

Åh vad jag känner igen de där tankarna! Jag tycker att du var stark som tog upp det med honom! Jag har förberett mig för ett samtal nu men känner mig så osäker. :(
Har du läst i de andra trådarna? Jag tycker att det är värdefullt när de från "andra sidan" har skrivit och bekräftat att det är så här som beroendepersoner fungerar, som vi upplever dem.

Odelsten
tors, 2016-12-29 - 18:09

Ja det är skit svårt att ta upp det, på något sätt tror jag att det hör ihop med att jag inte vill kritisera/såra honom antagligen för att jag har väldigt lätt att sätta mig in i hur jag själv skulle känna. Du vet att du kommer ta upp det med din man när du repat mod nog! Skriv här innan så ska jag peppa dig ? Ja vist är det lärorikt och ganska "skönt" att läsa vad dom "på andra sidan" skriver. Det hjälper mig att förstå vad dom antagligen rör sig i min mans huvud.

Odelsten
tors, 2016-12-29 - 19:57

Ja det är konstigt att total tystnad kan vara så högljudd...

Odelsten
tors, 2016-12-29 - 21:09

Jaha då var vi tillbaka på ruta ett igen *suck* Han ser inget problem med att han dricker sig berusad varje helg enligt honom är det så alla andra dricker dessutom helt normalt och jag är väldigt konstig som inte tycker om när han blir berusad! Orkar inte mer tror jag skiter i det här nu :(

Filippa
tors, 2016-12-29 - 21:18

Förstår dig! Jag började prata med min man ikväll.. men han blir så sur och känslokall, tycker att jag är respektlös som inte slutar prata när han inte vill. Jag försökte tala om att jag tycker att allt detta är jobbigt och att jag är orolig för honom. Inget gick in. Han vägrade prata, kändes som att han frös ut mig..

Odelsten
tors, 2016-12-29 - 21:26

På våra karlar? Egentligen vet jag svaret på det där och jag vet också att det inte är "dom själva" som gör så här utan det är begäret/sjukdomen men det hjälper mig föga det gör lika jäkla ont att bli utfryst och bortvald oavsett orsak. Frågade min om det inte öht bekommer honom att han gör så att jag mår dåligt, fick då bara till svar att jag var konstig som inte gillar när han blir berusad... Åh vad jag skulle vilja ställa ett ultimatum men jag vet att jag inte orkar fullfölja det nu.. Ska samla kraft och mod!!

Reimar
tors, 2016-12-29 - 22:24

Jag har läst i forumet ett bra tag här nu, och har också en tråd. Det är längesedan jag skrev något i den dock...

Jag är i samma sits som dig Odelsten. Min man älskar öl över allt annat, och dricker varje helg och innan gjorde han det mitt i veckan också. Jag konfronterade honom i somras då det hade eskalerat under en längre tid. Han höll med om att det hade blivit för mycket och han hade tänkt att "dra ner" på det. Jag föreslog en vit månad för att bevisa för mig att han inte var beroende. Detta klarade han, men gjorde samtidigt klart för mig att han minsann ville ta 4-5 öl på helgen (innan drack han ca 15-16 öl på en helg. Jag har hela tiden haft koll på exakt hur mycket han dricker och jag går här och räknar burkar och flaskor även om jag inte vill det. Men, det är ju bara ett tecken på medberoende och kontrollbehov, det vet jag ju. Dessa 4-5 öl per helg har sakta men säkert ökats på så nu dricker han ungefär 5 öl per kväll på helgen - alltså 10 på en helg. Och då är det inte vanliga 33 cl 4,5% utan vissa av dem är flaskor på 75 cl som är på ca 8-10%. Ibland har han också whiskey hemma, och då tar den slut i en rasande fart.

Jag reagerar som alla andra med ren ilska och irritation när han korkar upp de förbannade ölen varje helg framför datorn (konsumtionen är mindre om han sitter med mig i soffan). Detta är en sorts "smygande" med drickandet från hans sida, men jag märker ju det så klart ändå.

Odelsten du frågade vad en normal konsumtion är. För mig är det enkelt: Om du tycker att din mans drickande är ett problem så ÄR det ett problem! Sen kan man ju också googla på riskbruk, där finns ju svaret svart på vitt! Ingen kan säga att det är hälsosamt att dricka varje helg. Och jag har lärt mig att det finns helgalkoholister.

Önskar er ett gott nytt år och tack för att ni läst mitt inlägg!

Odelsten
fre, 2016-12-30 - 09:54

Det är vad min säger att han är, fast nu har han börjat erkänna iaf för mig att han dricker för rusets skull MEN det är inte ett problem enligt honom. Han kan inte förstå varför man inte kan dricka sig berusad varje helg så gör ju alla andra också enligt honom. Efter diskussion i går så blev han som vanligt som ett litet barn, " ok jag ska inte dricka nåt mer nöjd nu du vill ju ha en nykterist" (har aldrig sagt att jag vill att han ska sluta dricka) Eller som han sa sen när jag frågade vad som gjorde honom så arg när vi pratade jo han tycker att jag bestämmer över honom vad han får och inte får göra. Jag har aldrig sagt åt honom att han inte får dricka bara talat om hur det käns för mig och hur jag mår av hans drickande sen är det upp till honom att välja hur han vill göra men det fins konsekvenser om han väljer drickandet. Får se hur denna helg slutar, vet att han har köpt hem öl men jag har bett honom vara nykter i morgon när barnen kommer och i kväll föreslog jag att vi kunde gå på bio. Nästa helg vet jag att han kommer bli rejält full då han ska på fest ensam men efter det så har han sagt att han ska ha en vit månad... En vit månad från mig/oss kanske vore nyttigare?

chefen
fre, 2016-12-30 - 10:44

...så känns det rätt tydligt som era partners väljer alkoholen framom er och skyddar sig mot att möta problemet o. fortsätter ömsint vårda relationen till kung alkohol....
Känslan av att inte nå fram växer och det är precis så det är...det går inte att nå fram och resonera logiskt...jag har erfarit att det inte övh går (trots att vi som det såg ut som resonerade rationellt kring problematiken) att få till nån typ av framdrift då det tyvärr verkar vara så att missbruket har helt sin egen logik och personen som sitter fast har innerst inne ett helt annat resonemang och plan...och när situationen verkligen "hettar" till så blir det till slut löften om bättring o. ta tag i problemet...men... Rekommenderar också att läsa Addes inlägg...jag är övertygad att desto snabbare ni inser hur detta fungerar desto snabbare o. bättre kan ni styra om fokus och fatta rätt beslut för er...
Lev inte med ständigt ont i magen...oro...till slut tänker man inte på nåt annat o detta upptar hela ens tankeverksamhet...det bryter ner en.

Odelsten
fre, 2016-12-30 - 12:13

Du har helt klart rätt jag vet det men tyvärr är jag en känslomänniska som helt styrs av vad mitt hjärta säger och inte min hjärna. Jag har bestämt att detta kommer bara den första och ända chans som min man får. Vill/kan han inte nu så kommer det bara bli värre och än så länge har jag min flyktväg kvar.

Odelsten
fre, 2016-12-30 - 17:45

Kvällen flyter på än så länge alkoholfritt och stämningen är bra, håller tummarna att det får fortsätta så här hela helgen! Länge sedan jag kunde känna mig så lugn en fredag kväll. Jag vet att jag absolut inte ska ropa hej än eller tro att det är frid och fröjd nu men jag SKA njuta av nuet och att det faktiskt just nu käns bra!

Odelsten
sön, 2017-01-01 - 12:45

Och kanske en nystart? Har haft en lugn och trevlig nyårsafton. Fick så klart frågan " får jag ta en öl till maten " svarade som jag brukar att jag inte förbjudit honom att dricka har ingen noll tolerans mot alkohol (än). Blev en whiskey och en rom under kvällen också men det var helt ok för min del då han inte blev berusad av det. Men jag märker att det är ganska laddat mellan oss nu, minsta grej gör att vi båda surar ihop. Jag hoppas att det som jag tror är ett försök till förstå/erkänna för sig själv håller i sig och att det får fortsätt vara lugnt och nästan nyktert här hemma. Hoppas att vi alla här inne får ett bra 2017 utan oro, skuldkänslor och skam! Vi är värda så mycket mer!! ❤️

Sumplisa
sön, 2017-01-01 - 22:04

Min sambo dricker varje ledig dag. Detta innebär att han fram tills idag till exempel har druckit sedan den 21 dec-då han gick på semester. Alltid samma sak. I dag har han druckit upp de två mousserande som var kvar efter nyår och som jag trodde vi kunde spara ( självklart vet jag bättre, här sparas ingenting). Ibland blir han otrevlig när han har druckit, konstant bakfylle kåt och hela han luktar bara äckligt.
Jag har sagt att jag inte vill leva med honom längre. Jag orkar bara inte mer...

Odelsten
mån, 2017-01-02 - 09:34

Det är inte normalt att dricka som din man gör, att smyga med vin i sportflaskor vid en aktivitet för barn tyder på att han verkar ha svårt att avstå från alkohol öht. Tyvärr verkar det som att det tar lång tid för den som är beroende att själv förstå att dom har problem. Ställ ett ultimatum om du kan jag tror att det är det enda som hjälper. Och fortsätt skriva här på forumet det är till stor hjälp och man blir starkare av all stöttning som fins här inne.

Odelsten
tis, 2017-01-03 - 19:37

Det är såå lugnt och skönt här hemma nu. Jag är ledig denna vecka så jag och barnen är hemma medan särbon jobbar och får hålla till hemma hos sig. Jag brukar känna mig obekväm utan sällskap har aldrig riktigt gillat att vara själv men nu i kväll när jag sitter i soffan framför brasan med en kopp kaffe och snön yr utanför fönstren så börjar jag seriöst att fundera på om jag verkligen ska sälja mitt hus, det kanske fins något sett att få det att gå runt själv. Dock vet jag att min särbo då kommer att dra sig ur detta förhållande det fins inte på världkartan att han skulle flytta hit trots att det är jag som har 4 barn som är uppvuxna här (vi bor 5,5 mil från varandra) Läste ett inlägg från "andra sidan" från en person som beskrev hur hen hade tänkt för några år sedan precis innan personen förstod/erkände för sig själv att hen hade problem. Jag börjar tro att en del sidor som min särbo har inte alls är hans personlighet utan faktiskt hör i hopp med hans missbruk. Som det här med att ha lite udda åsikter som man absolut inte rubbar på oavsett hur korkat det än är och att man på något vis kan göra vad dom helst bara för att få ha "rätt" för i hans värld fins det alltid ett rätt och fel man kan inte ha olika åsikter utan någon måste ha rätt! Om mindre än en vecka börjar hans vita månad och för mig blir det en stor prövning att lita på att han inte dricker när han sagt det vi bor ju inte under samma tak så jag ser ju inte vad han gör efter jobbet på vardagarna.