Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Du ör så stark som är ärlig och berättar! Vi faller ibland men vi får borsta av oss och resa oss upp igen.

Har du bra stöd hemma? Min man har slutat tala med/till mig så nu lutar det åt skilsmässa. MEN jag kanske kan hitta mig själv i samband med det.

Sussa gott!❤️

Är det KBT-inriktad terapi?
Det finns minst 8 stopp man kan göra på vägen till ett återfall?
Hur menade hon då?

Hon verkar väldigt kompetent :)

Sundare

Nej, inte rent bokstavligt, det är grått och blåsigt, himlen hänger mörk över taken och inte ens katten vill gå ut. Men jag har vaknat tidigt och varit kreativ. Känns så bra, rent av vackert. Onsdagmorgonens bakrus känns lika overkligt som skrämmande när jag kan välja att må så här också...
Har gjort några olika må bra saker för mig själv, kanska att jag berättar mer så småningom men det handlar om handens kraft till läkning. Att var skapande.
Tillfrisknande tar tid konstaterade vi vid samtalet igår, alkoholterapeuten och jag. Jag har precis börjat denna resa.
Tack Ikaros för hur du benar upp mitt återfall, tänker att det stämmer mycket väl. Så nu börjar sökandet - eller återtagandet - av annat istället för alkohol som leder till avkoppling, andningshål, avslappning, njutning, ensamtid.
De åtta stopp som finns innan återfall är också ett sätt att bena upp MM som försök till svar på din fråga - att stegvis fråga sig hur man/jag har tänkt sig detta; vart är du på väg, vad har du tänkt med det, finns det alternativ, vad leder de olika valen till, vad vill du uppnå, finns det olika sätt att nå detta, vad kommer det betyda efteråt, vem mer än du kan tänka så. Eller mer handgripligt; vad ska du göra när du kommer hem, vad är det som leder dig till systembolaget, behöver du verkligen gå in där, finns det något sätt att bryta detta, vad skulle du vinna på att säga stopp nu, vad skulle du förlora om du dricker, vad skulle du vinna nu om du dricker, Ungefär så. Handling och konsekvens alltså och därmed beteendeinriktat. Känsla, tanke, handling, den kognitiva triaden som är så enkel som sann, så logisk som hjälpsam. Hur mår jag? Hur får det mig att tänka? När jag tänker så, vad får det mig att göra? Eller när jag gör så här, hur får det mig att må och vad tänker jag då? Eller när jag tänker så här, vad gör jag då och hur mår jag av detta. Japp, KBT helt enkelt!
Nu har själen och knoppen fått lite träning, nu ska kroppen få en promenad, jag ska vara modigare än katten och ge mig ut i blåsten. Minst 2,5-3 km promenad per dag är mitt första mål. Inte så långt men jag måste börja mycket mycket försiktigt. Dessutom några enkla rörelser som drar igång flåstet. Små små steg, små myrsteg mot ett bättre mående. Ja, det ska bli en vit och vacker dag idag.
Pärlemor - ja, jag har fint stöd hemma men i första hand är detta mitt eget ansvar och jag vill sluta göra min fantastiska man och mina underbara barn illa något mer. Jag har dessutom gjort det kloka valet att be om extern hjälp och har hittat en fantastisk alkoholterapeut via kommunal regi. Helt anonym är jag, inga journaler förs, hon är klartänkt och lagom krävande mot mig som annars är helt urled på terapeutiska behandlingar.
Men nu; en fortsatt vacker och gnistrande vit nykter dag. Önskar oss alla detta!

Bra att du trivs med terapeuten, jätteviktigt. Hon verkar kunna ge dig det du behöver i form av förändrade tankar och därmed förändrat beteende. Tankarna är vårt viktigaste redskap för att lyckas med förändring. Jag läste alla böcker jag kunde komma över om alkohol och dess påverkan på oss, vår familj, vårt psyke osv. På det sättet har jag fått en klarare bild av varför jag fastnade i Alko-träsket. Läst böcker om A och andra missbruk har jag gjort i många år. Just för att alla missbruk är intressanta men ack så tufft att bli fria ifrån. Ha en fin vinterdag.. Kram..

Sundare

Åh, idag har det varit en bra dag! Känt sådan inspiration och börjar väcka kreativiteten som slumrat så länge. Långa stunder bara suttit och tittat på materialet men inte känt rastlöshet utan tillfredsställelse.
Rastlöshet var ett annat ord som kom upp på gårdagens samtal, jag sa att det var obehag och min AT sa kort och gott att det är sug.
Men idag vann kreativiteten över rastlösheten, närvaron över suget.
Känner sådan tacksamhet.
Och promenaden idag blev 5 km!
Allt gott till er alla!

BElisabeth

Vi har ju upp-dagar och ner-dagar. Men det har ju nyktra också! Eller när man slutar röka. Eller skaffar andra nya vanor :).
5 km promenad? En bedrift ju. Där jag bor är det bitande kallt, rått, även om det är någon plusgrad. Men det blåser ständigt så kyleffekten ligger på ganska många minusgrader :). Jag gick till bokhandeln och införskaffade 4 böcker att läsa i helgen. Kom hem och satte igång att städa mitt kök. Drog ut spisen och städade. Fan så mycket fett som samlas där. Men nu är det fräscht :). Kreativt här med alltså!

Imorgon är det årets sista dag. Då är vi inte berusade, eller hur? Och vi vaknar fräscha årets första dag!

Levande

Starka du,skriver inte så mycket nu men följer er och ni gör mig stark.
Så kram och fortsätt dina kloka val ❤

Sundare

Jag har vaknat allt för tidigt igen, inatt ska jag ju klara bedriften att hålla mig vaken till tolvslaget. Nyårsafton och den sista dagen av 2016. Jag har lite svårt för dessa summeringar av året som gått, detta år har varit ett mörkt år för världen.
Och på det personliga o privata planet har vi som är här inne fattat mod att göra upp med vårt eget mörker. Det är en resa som för min del bara startat och det viktigaste beslutet jag kan fatta för varje dag är att fortsätta.
Har vaknat tidigt, njutit av att känna mig utsövd. Gjort mig en god morgonkaffe och ätit ett gott bröd. Övar mig i närvaro och känner efter hur det smakar, hur olika det smakar och så blir även en kopp kaffe en stund av medveten närvaro. Tänk alla de morgnar då jag klunkat i mig kaffe snabbt för att få i mig koffein - mot huvudvärken och bakfyllan. Har känt illamående men inget annat. Har känt skam, skuld och rädsla men inte uppfattat en enda smak.
Vid mitt återfall häromkvällen tänkte jag först hur illa alkoholen smakade men drack vidare ändå för i den stunden strävade jag efter tomhet och alls ingen medveten närvaro.
Att njuta förutsätter att vi är i nuet, även om det så är ett minne vi njuter av. Här o nu o klarhet/skärpa i tanken. Detta går inte att kombinera med alkohol.
Man kan njuta ett gott vin, en öl en drink. Om man har spärren för alkohol kvar. Nu suckade jag lite när jag skrev detta; konstaterar att jag inte har denna spärr.
Så det blir Zeunerts julmust och Clausthals alkoholfria citronöl för mig till nyårsnatten. För njuta vill jag göra!
För att bryta ett beteende behöver vi ersätta det med ett annat, för idag och kommande dagar ska jag återuppta sådant som inte går att kombinera med alkohol. Som medveten närvaro, andningsyoga, skapande arbete (nej, jag tror inte på myten om rödvinskonstnären).
Vad jag pladdrar på, är ofta rädd att trötta ut er men jag skriver här som min egen skyddslina så jag hoppas ni har överseende. Genom att formulera mig ser jag mer tydligt vad jag behöver göra, vad jag håller på med och vem jag vill vara. Och jag har ju lovat både er Forumvänner och mig själv att vara ärlig och därför är det jag berättar och skriver också i den aspekten viktig att se för mig - påtagligt i svart och vitt.
Viktigaste orden för fortsättningen: nykterhet och ärlighet går hand i hand.
Hörs (sannolikt snart eftersom jag har många ord som bubblar här idag...)

Det här med att det inte ens är gott men man dricker ändå för stt döva tomheten.

Jag tror också att det är viktigt med medveten närvaro och ska också jobba på det och jobba med mig själv. Har ett sådant självhat som gör att jag tar till slkoholen tröst. På måndag tänker jag ringa och boka tid på beroendemottagning. Är väldigt orolig för att min kripp tagit stort stryk av mina senaste dryckeseskapader. Skulle även vilja testa Campral för att se om det tar bort suget!

Ha en riktigt fin nyårskväll!
Kram

Sundare

Vilken gåva du ger dig själv nu när du tar hjälp! Blir så glad att läsa om detta ditt beslut.
Jag har ofta druckit för att nå en tomhet, ett icke-vara där jag inte känt något alls. Jag har druckit för att bli av med den jagande, galopperande, panikslagna känslan. Bli av med ångesten, andnöden. Med samma resultat gång på gång: allt jag försökt fly har än mer häftat sig fast vid mig, hårdare, starkare o mer outhärdligt. Så att bli nykter är att också klippa banden som håller mig nere.
Varma och högst nynyktra hälsningar till dig Pärlemor från en forumvän som också just nyss börjat denna resa. Vi är mer lika än olika så stöd behöver vi alla, tro inget annat! En stund är du den starkare, en annan stund kanske jag. Vi får sporra och stödja varandra vidare, inga alternativ till detta finns. Kram

Sundare

Vaknade utan bakrus och alkoholångest - kände mig tacksam.
Tog en 3,5 km promenad före frukost - kände mig frisk och stolt.
Åt en god frukost - kände mig tacksam.
Såg avslutet på en film med min kära - kände mig berörd och även upplevelse av gemenskap.
Känner mig mer lätt till sinnet än på mycket länge, trots mitt återfall i tisdags.
Denna dag hittills; att få må lite bra.
Tacksamhet!

Sundare

Jag längtar faktiskt efter lite vanlig vardag. Nu får gärna den gamla vanliga lunken komma där det är lättare att finna en rytm.
Igår var jag bara trött o låg o kollade filmer m maken, orkade inte just något. Och även om det var lite mysigt så vill jag inte ha så många såna dagar, vill hellre göra saker än att inte göra saker. Idag är det pendeln till jobbet igen. Håhåjaja, måndag igen. Läser era trådar och ser allt hopp och önskan om liv som går att leva. Jag har exakt samma hopp.
Tar till mig en sak som MM skriver, ännu en nyckel som passar mig; inte tänka "jag får inte dricka" utan "jag kan inte dricka".
Jag kan inte dricka alkohol. Jag "får" men jag kan inte eftersom det skadar mig, skadar min kropp, mitt psyke, mitt liv, mina barns liv, mitt äktenskap, mina vänskapsrelationer, min kapacitet, mitt fokus, min närvaro, min kreativitet, min hälsa...
Jag kan inte dricka.
Punkt

Lena72

Det var ännu bättre! Jag har tänkt Jag vill inte istället för jag får inte. Det har också hjälpt mej men ibland när suget kommer VILL JAG?! Då kan "kan inte" hjälpa....
Kram o kämpa på

Sundare

Jag kan nu som då komma på mig själv med att längta efter "något", något som är större än vad jag själv är. Kan ibland avundas dem som är övertygade i sin tro på en gud, en gud som hjälper, bär och avlastar ens bördor. Jag kan inte säga att jag är icke-troende, eller ateist, men jag har svårt att formulera mig när det gäller tro. Vill nog egentligen gärna finna en tro...
Här inne i forumet möter jag en medmänsklighet och generositet som får mig att känna hopp om oss människor, det är annars så lätt att tvivla när man läser och följer händelserna i nyheterna, vad vi människor är beredda att göra med och mot varandra. Eftersom detta med tro är ett återkommande tema för mig, och som jag lyft tidigare tänker jag det är viktigt. En steg i taget. Det viktigaste först. Alkoholstoppet, depressionsbehandlingen, kroppen och nu ropar också själen på sitt...(liten tanke så här på förmiddagen)

Läs denna artikel när det finns tid:
http://www.aftonbladet.se/wendela/article12063012.ab
"Prästen som höll på att dricka ihjäl sig"

Som du skriver Skamsen, det viktigaste först.
Jag tror på precis som denna underbara man
beskriver det. Det finns inom oss, det kan vara en plats
i naturen, en händelse, en djur som springer fritt i skogen, en soluppgång...
Eller så finns detta inom oss.

Du skriver i #274:
kände mig berörd och även upplevelse av gemenskap.

Och kanske är det just så enkelt?
Kanske är det det lilla vi ska gripa efter?
Det är kanske där vår andlighet finns....

Jag som du, söker men jag vet att det
aldrig kommer att finnas en Gud i form
av en skäggig gubbe på ett rosa moln i himlen.
Jag kommer aldrig läsa i en bibel....

Bettyboop70

Hej
Vi är många som kämpar på och känner skuld, skam och ångest för sitt drickande och jag känner mig inte lika ensam i min problematik sedan jag hittade hit. Nu 2017 så är det dax för mig att ta nya tag och inte falla för vinet , det har bara varit dåliga val och konsekvenser av detta som jag hållit på med. Sitter här på måndag och mår dåligt psykiskt igen...tar tydligen lång tid för mig att bli bättre efter en rejäl fylla. Men jag vet att det släpper om ngr dagar. Nu vill jag verkligen förändra mitt liv och mina dryckesvanor till att inte dricka alls för det är det jag mår bäst utav känner jag. Har sagt det ett antal ggr tidigare till mig själv efter en rejäl fylla att det inte är värt detta och vet att jag är på god väg då det går allt längre mellan gångerna som jag utsätter mig för sån berusning.
Ha en fin dag på er alla i forumet :)