Då var jag här igen, full ångest, skam och självförakt. Som jag önskar att jag fick bli fri från den förbannade känslan. Att slippa må dåligt när man ser sig själv i spegeln.
Jag är nu mera smygalkis.. Dricker aldrig bland folk då jag för några år sedan gick ut med mina alkoholproblem för nära och kära.
Har aldrig misssköt mitt arbete eller så, har ett rent och snyggt hem och en familj som jag älskar och bryr mig om. Som sagt, en fin fasad att upprätthålla...
Jag har alltid haft ett dåligt förhållande till alkohol. Min far dog pga sitt missbruk så jag har väl antagligen ärvt den genen.
Jag dricker inte varje dag,, har inte något sug efter det heller. Brukar gå två veckor mellan mina tvådagars fyllor. Då har jag ofta börjat på morgonen och drukigt i två dagar. Ett jämnt rus så att ingen ska märka att jag är full. Har en konstig förmåga att koppla på någon form av kontroll när jag blir onyckter. Låter motsägelsefullt jag vet. Efter fyllan får jag avsmak och lovar mig själv att nu ska det aldrig hända igen. Jag vill ju vara nykter och närvarande.
Litar inte på mig själv längre, hur många gånger har jag inte lovet mig själv?!? Gång på gång händer det igen.
Jag vill inte lära mig dricka med måtta ,, det vet jag att jag inte kan. Börjar jag dricka så kan jag inte sluta. Jag vill stå emot när impulsen kommer. Den kommer från ingenstans , helt oförutsägbar.
Jag vill ju inte dricka , hatar allt det för med sig.
Tänker att jag kan få stöd här. Inser att jag är maktlös själv.
Något osammanhängande text men skönt att få kapitulerar och skriva av sig.
Ta hand om där ute.
Kram

Helle

Tack nya tider.
Det värmer i hjärtar med lite tröstande icke dömande ord.
Att ge upp är inget alternativ . Vet ju att det går, många som har lyckats med att leva ett nyktert liv. Önskar dig en fin dag

Sundare

vi ger oss själva en vit dag i taget nu, känner så igenom mig i din beskrivning här ovan. Föll också i helgen och skäms som du.
Men vi ger inte upp, det är överhuvudtaget inte ett alternativ. En dag i taget, en liten stund i sänder.
Kram från en som delar samma skam

Elias

Skönt att du har siktet inställt framåt och åt rätt håll!
Kanske dags att söka hjälp nu?
Kämpa på!!!

Hej Helle
Jag har nu läst hela din tråd vilket inger hopp. Vilken kamp du och flera andra som svarat dig för. Och vilken insikt!
Enbart insikt räcker dock tyvärr inte för att få en varaktig nykterhet det har jag verkligen fått erfara.
Jag tycker nog att du borde överväga att ta professionell hjälp. Det här forumet är mycket bra men det kan vara bra att undersöka andra möjligheter också.
Jag måste också säga att din förhöjda tolerans mot alkohol är ett typiskt och illavarslande tecken. Tidigt i min karriär kunde jag dricka en helflaska starksprit och arbeta. Men sedan fick jag betala priset. Blackouts, veckolånga fyllor mm mm

Jag har förstått att många kvinnliga alkoholister känner en mycket stor skuld och skam för sitt drickande. När jag läst din tråd har jag mer än en gång önskat att du kunde ge dig själv förlåtelse. En verklig förlåtelse som omfattar hela dig.

Skönt att läsa att du är inställd på att kämpa vidare. Lycka till och jag kommer att fortsätta att följa dig.

Vänligen
Ikaros

Helle

Tack kära Ikaros. Dina ord skänker förtröstan i mörkret.
Jag har svikit mig själv så många gånger. Önskar jag kunde förlåta mig själv men just nu är det svårt.
Träffade mannen i mitt liv lite senare i livet. Han ger mig verkligen allt jag kan önska av trygghet, stabilitet, kärlek och omtänksamhet. När jag fick min dotter för drygt ett år sedan kände jag att nu kunde väl ändå inte livet bli bättre.
Men jag känner en ständig ängslan och oro som sällan lämnar mig. Förr utan man och barn kunde jag leva efter mina rutiner och ha kontroll på det mesta. Så fungerar det ju sällan med familj och barn. Känner mig så otillräcklig efter denna starka strävan efter att allt ska vara perfekt. Försöker väl på något sätt att överkompensera. När jag dricker lämnar denna tyngd mig. Men allt som kommer efter ångest, skam och skuld tär på mig.
Har alltid varit rädd för att vara till besvär och alltid ända sedan barn varit alla till lags.
Att jag lever med detta i smyg är att jag är så förtvivlat rädd för att utsätta min mor och syskon för den oron det skulle medföra om de fick reda på att jag tagit samma väg som min far. Jag vet att de skulle stötta mig till 100% .
Livrädd att min sambo skulle lämna mig och aldrig mer känna tillit . Förlora min dotter.
Nej, jag försöker på egen hand och med hjälp av er. Faller jag igen är ända utvägen att söka hjälp. Det lovar jag.
Känner mig ledsen och vemodig men har bestämt mig för att ta tag i mitt liv,
Nu väntar en lång promenad längst med havet.
Kommer att skriva av mig ofta här och vara totalt ärlig.
Dag 2 på mitt nyktra liv.
Kram till alla kämpar där ute.

anonym17136

Helle , Helle .. vill bara ge dig en bamsekram och säga att allt blir bra igen ..
det går .. jag är själv ett bevis på det .. jag vet vilken mardröm du går igenom ..
det går om du bestämmer dig för att du har Viljan .. Viljan att välja livet ..
du måste för din egen skull och även för din lilla dotter ,
det är inte tryggt för henne att ha en mamma som dricker ..
även om du är en van drickare så tappar du omdömet och har inte riktig koll ..
Vi finns här för dig ..Elias , Ikaros och flera andra ..
och faller du dit igen så måste du som du själv skriver lova att söka hjälp ..
jag vet att du har viljan någonstans inom dig .. Viljan att välja livet ..
Jag kämpar med dig ... Många Kramar Ler

Jag delar allt som Lerigen skriver.
Jag tror att din föresats att vara helt ärlig här på forumet är viktigt och bra. Jag ser fram emot att läsa mycket om din kamp framöver.
Att sträva efter perfektion är som att försöka ta ner månen. Det är helt enkelt omöjligt. Man kan aldrig göra mer än sitt bästa. Och detta med att börja bearbeta drickandet är nog det bästa.
Lycka till och vore jag kristen skulle jag be om att du skulle kunna förlåta dig själv så att inte skuld och skam förmörkar din syn på dig själv.
Vad är det bästa med Helle? Kanske en lista över bra egenskaper vore något?
Vänligen
Ikaros

Helle, för det första så har jag liksom du bestämt mig ibland att klarar jag det inre nu, DÅ ska jag söka hjälp. Det har ännu inte hänt. Har en ursäkt vid varje misslyckande och så går det en period när det känns bra igen och man tror att man fixar det. Det känns som att vi dricker av ungefär samma anledning, vet i och för sig inte din, men för mig spelar ansvarslösheten en roll. Jag vill inte alltid vara så präktig och skötsam. Blir trött och tänker att lite a kan göra susen. Å med det kommer ångest, självförakt etc, ja, du vet ju. Gömma, städa, skämmas.
Jag tänker att du gör det svårt för dig när du har alkohol hemma. Det känns som att du har det i alla fall. Det betyder att du kan agera på dina impulser. Det är inte bara vilja. Det handlar om möjlighet, i alla fall för mig. Och när du väl börjat dricka så är omdömet grumlat. Och alkoholen gör nåt med själen. Tror att det blir värre och värre, så ta dig en funderare på hur du kan få hemmet alkoholfritt. Om du ska klara det själv vill säga. Du kanske är bättre/smartare/duktigare än jag och kan greja det ändå... men att rensa ut är en bra början. Då måste man planera drickandet i nyktert tillstånd och jag är skeptisk till att nån planerar för att dricka 2l starksprit och handlar hem det.
Du skriver nu att ingen märker... och ja, det kanske är så. I alla fall ingen som inte har mött det tidigare, men gränsen är hårfin. Det är lätt att snubbla över på andra sidan där de faktiskt märker... och det kanske de redan gör. Dottern din märker kanske redan. Man får ju en annan blick och ett annat rörelsemönster. Får ångest bara jag skriver detta eftersom jag tror att min son vid några tillfällen anade/märkte/visste. DET är sanningar jag inte vill hantera. Så skamfyllt!
Jag vet hur svårt det är för i och med att man rensar bort a, så måste ju problemet upp till ytan. För mig löstes det genom att sambon hittade flaskgömmorna. Vi hade heller nästan inget hemma, så det blev inte så svårt. Vet inte om du kan få hemmet a-fritt men det känns som att du borde försöka. När alkohol är tillgängligt så ska mycket vilja till om man har utvecklat en sjukdom. Jag vet inte om det ens är möjligt för oss som är beteendestyrda och inte har en oerhört lång nykter period bakom oss. Lycka till nu!

Helle

Tack Lerigen, Ikaros och Sisyfos.
Blir så ledsen när jag läser era ord. Svårt att höra sanningen från någon annan, blir så konkret.
Samtidigt värmer det så i hjärta och själ att det finns sådan förståelse och välmening.
Dag 3 nykter. Känner inget a sug, snarare avsmak. Men så brukar det kännas.
Jag vill tro och hoppas att jag kan förbli nykter. Viljan finns där, tro mig.
Ikaros jag ska ta till mig dina ord och göra en lista över positiva egenskaper.
Jag har mått bra förut, så någonstans nerpackat i en kartong har jag gömt facit.
Jag kämpar på, mörkt i dag men måste försöka se framåt.
Stor kram å tack för stödet.
// Helle

Elias

En tuff kamp för dig nu. Här har du stöttning till 100%, så skriv och beskriv så får du hjälp från oss i samma eller likartad sits. Efter vår förmåga.
Som du beskriver det är det bara en tidsfråga innan det går från att smyga obemärkt tills ridån faller obarmhärtigt inför dina nära. Ett ljus i mörkret är din övertygelse om att du kan räkna med helhjärtad stöttning från din mor och syskon. Sambon verkar du inte veta var du har i det avseendet, men blottar du dig själv innan bomben briserar ändå är ju chanserna betydligt bättre!
Nu kör du en vit kamp igen och klarar du inte det har du lovat dig själv, och oss, att söka extern hjälp. Tveka inte att göra det om nödvändigt!
Styrkekramar till kämpen Helle!!!

Helle

Tack Elias för styrkan du sänder.:)
Dag 4 , humörsvängningar till tusan. Ledsen att min familj ska behöva utstå.
Är så rädd för ett återfall , även om a suget är långt borta så är jag livrädd för framtiden. Varför skulle jag kunna styra mina impulser och infall nu när jag inte har klarat det förut? Måste bara tro att det går.
Har funderat lite på mina positiva egenskaper och försöker ta dem till mig.
Jag är omtänksam och omvårdnaden , lojal, kreativ, konstnärlig, generös ... Japp, fler kommer jag inte på men gott nog.
Jag är mer än bara skammen jag bär på,, jag är faktiskt en fin människa,, med en kronisk sjukdom som jag gärna hade varit utan. Den finns där, kommer alltid att vara min följeslagare , men den är inte Jag, den ska inte få förgöra mig..
Kram alla

anonym17136

Bra jobbat Helle .. dag 4 , kämpa på nu ..
Ja, visst är det sorgligt att höra och inse sanningen .. jag har varit ledsen många ggr över den ..
Att vi smyger och ljuger med vårat drickande är också sorgligt .. det är ju våra nära och kära som ska finnas
där och stötta och trösta oss när livet är jobbigt .. Ändå väljer vi att leva ensamma i tvåsamhet med vårat drickande ..
samtidigt är jag övertygad om som Sisyfos skriver att de redan kanske vet ..
de borde veta .. Alkohol luktar , förändrar oss till sättet , blicken blir annorlunda .. osv , osv
eller lever vi i relationer med så olika liv att våran partner inte ens upptäcker att vi mår dåligt , dricker
och missbrukar A .. det är funderingar som jag själv hade när jag mådde som sämst ...
Helle ..Vill så gärna att det ska gå bra för dig ..
du har börjat din resa.. titta över ditt liv ,
det kanske är saker som du måste förändra för att du ska må bättre .. det vet du bäst själv ..
I mitt fall var jag tvungen att hoppa av ekorrhjulet som snurrade fortare o fortare ..
jag insåg att jag varken kunde eller ville leva det perfekta livet .. vad det nu är ..
Efter mycket kamp har jag hittat vägen till min egna lilla måne .. och jag mår bra igen ..
( Tack Ikaros .. vilken bra liknelse .. Månen går inte att försöka plocka ned )
Vill också tipsa om tråden .. Nykter - så gjorde jag .. Äntligen fri
Läs om hennes resa... råd o tips .. (om du inte redan har läst den )
Ok Helle .. Kämpa på nu .. du vet att vi är med dig ..
Kramar Ler

Hej Helle
Du för en fantastisk kamp. Det är inte lätt att bryta med alkoholen. Förgiftningen hänger i och för mig brukar det handla om kraftiga humörsvängningar under den första nyktra tiden.
OCH jag och många med mig tycker du är värdefull. Det är därför vi skriver.
Det vore väldigt bra om du kunde tillåta dig att tycka om dig själv litet mer. Jag skriver så därför att jag tidvis har ett självförakt som jag inte önskar någon annan.
vänligen
Ikaros

Hej Helle
Du för en fantastisk kamp. Det är inte lätt att bryta med alkoholen. Förgiftningen hänger i och för mig brukar det handla om kraftiga humörsvängningar under den första nyktra tiden.
OCH jag och många med mig tycker du är värdefull. Det är därför vi skriver.
Det vore väldigt bra om du kunde tillåta dig att tycka om dig själv litet mer. Jag skriver så därför att jag tidvis har ett självförakt som jag inte önskar någon annan.
vänligen
Ikaros

Helle

Tack forumvänner.
Det känns fint att få anförtro sig..hjälper mig.
Jag har ofta svårt att sätta ord på mina känslor, än svårare att skriva ner dem.
Tänker skriva, läsa här på forumet så mycket jag bara hinner och förmår.
Tack som tusan för att ni finns. En dag ska jag älska varje del av mig själv, från topp till tå, inside out..
Kram

Elias

Fredagen har gjort sitt antåg och därmed helgen. Du är värd att vakna på måndag och känna att helgen gick i det vita tecknet. Humörsvängningar, ja. Det hör till din avgiftning och är naturligt i det läget. Se det som ett tecken på tillfrisknande och gläds åt att för varje dag kommer du lite vidare i flaskhalsen. När du passerat den skärselden väntar kanske inte paradiset, men du kommer att alltmer få harmoni i dig själv och distans till din situation. Perspektiv som hjälper dig i ditt dagliga val - dricka eller inte dricka. Varje dag du väljer att inte dricka blir en seger inom dig. Och segrar ger styrka. Mycket av det man glömt fanns i tillvaron kommer tillbaka. Du kommer att älska dig själv mer och mer för varje dag och vara 100% närvarande för dina närmaste. Håll ut, så kommer vinsterna!
Kämpa på!

Helle

Ja helgen är här.. Tänker inte välja den enkla vägen. Känner mig ängslig och orolig men vet att a bara kommer förvärra situationen framöver,
Nu blir det låååång promenad, sedan fika semla med svägerska och barnen.
Nu kör vi en vit helg
Kram

Elias

Så gôtt att du är fast besluten att köra helgen vit.
Njut av promenaden, fika och helgen!
Styrkekram till dig!

anonym17136

Tror att din ängslan och oro kommer att ge sig med tiden .. när du ser att du klarar dig mycket bra utan A ,
du skriver att du inte tänker välja den enkla vägen .. med den enkla vägen är ju egentligen att vara nykter ..
det är ju alkoholen som krånglar till det iaf på sikt ..eller hur ..
Har tänkt på dig och din lilla dotter hela veckan .. vilken kamp du för mot A ..
vill så gärna att du ska vinna striden .. håller verkligen med Ikaros i hans inlägg ..
Tänkte på att det är en stor omställning att bli mamma, allt är nytt och ovant och man har
ansvar för en ny liten människa .. så det är inget konstigt att känna oro som nybliven förälder ..
du kanske kan prata med bvc om att dina funderingar och oro ..
de är ju vana med att prata med oroliga föräldrar ..
Håller tummarna på ett positivt nästa inlägg från dig .. visst är det dag 6 idag ..
Vet att du både kan o vill ..
Kramar Ler