Det var inte hänt något speciellt i mitt liv. Det handlar inte om yttre omständigheter. Det är jag. Jag mår dåligt - väldigt dåligt. Jag gör det ibland.

Det finns inte mycket jag kan göra åt att jag mår så här - mer än att vänta tills det går över och jag känner mig gladare igen. Problemet är att jag försöker göra detta nykter nu - vänta ut den långsamma tiden, håglösheten, meningslösheten.

För varje dag som går känns det mindre och mindre meningsfullt att låta bli att dricka sig igenom det. Jag vet att det blir uthärdligt då. Det blir lättare - inte lätt, men lättare.

Det hjälper inte med sällskap. Det hjälper inte att sysselsätta sig med det ena eller det andra. Jag har ingen lust - absolut ingen lust med någonting överhuvudtaget. Hur ska jag då kunna behålla motivationen till att förbli nykter?

Restart2017

Är att du kommer må så mycket bättre efter några dagar som nykter.
Hjärnan blir klar, du kan tänka klart!
Vad du vill med dit liv.
Exakt så va det för mig, kämpar nu dag för dag. Lyckas inte varje dag, men när jag gör så mår jag topp ???
Kämpa, jag kommer följa dig.
Läser massor här, men fick en känsla att just dig ska jag följa och kämpa tillsammans med ??

Har du tagit reda på vad dessa svackor kan bero på? Menar då om det kan vara rent biologiskt/kemiskt? Eller vad är det som gör att det brukar vända?

Ja, vad kan göra att man håller motivationen till att vara nykter? Ibland kan det vara att skriva ner alla vinster med att undvika A kanske. Eller tvärtom, vad kostar det dig att välja A som medicin.

Det var några funderingar, vet inte om de kan vara till lite hjälp.
Personligen har jag alltid varit ute och rört mig när jag mått dåligt och ofta dyker det upp något på vägen som gör att man inte känner sig lika nedstämd. Kan vara en kvittrande fågel, ett vackert träd, ett lekande barn eller en människa som ger en ett leende eller en nickning.
Hur som helst, hoppas du klarar dig ur detta utan att bedöva/dopa dig, tror inte det är så bra i längden.

Take care!

Restart2017

På varför!
Funderar mycket på det, trodde det va lätt att sluta.
Det va det oxå iofs, men det va svårare att inte börja igen.
Tror egentligen det är så tråkigt att va nykter, rastlösheten.
Man mår ju så bra när man är halvlullig, somnar direkt och man har inga bekymmer.
Har tränat massor på nyktra dagar senaste månaden, men så sviker jag mig själv när jag inte orkar träna.
Då kommer suget.
Är inte ledsen, mår bra.. Har inga bekymmer. Tror mer det blivit en vana att hälla i sig alkohol för att må bra och sova gott.
För sen att må skit dagen efter..
Jäkligt skumt egentligen när jag funderar på det, men det har bara blivit så.
Ska kämpa nu ????

rosa elefant

Jo, jag vet vad svackorna beror på och jag har mediciner för att jämna ut det värsta. Jag har varit nykter en månad, så det handlar inte om att vänta ut effekterna av nykterheten.

Klart kan jag nog tänka, men jag tappar mina känslor. Blommor och träd? Någon som skäller ursinnigt på mig? En hel lista med vinster som jag ska få av min nykterhet? Jag känner ingenting. Ingenting.

Det jag saknar när det känns så här är förmågan att kunna känna, på riktigt känna att det är jobbigt. Jag har inga problem med att tillåta mig själv att må uselt, men den här envisa likgiltigheten är bara så fruktansvärt meningslös. Dricker jag så gråter jag - förtvivlat. Jag fattar inte att det ska vara så svårt att känna något nykter.

Jag har inte druckit sedan jag skrev mitt inlägg, men det är sant det där om att det inte är svårt att sluta utan att det svåra ligger i att inte börja igen. Jag får väl försöka hålla ut tills på tisdag då jag ska se över mina mediciner.

Tack för alla svar!

Du skriver att du har mediciner för att jömna ut de värsta svackorna och att du dricker för att känna, eller släppa fram känslorna. Har du pratat med läkaren om det här. De mediciner som du har kanske inte funkar så bra helt enkelt.
Det känns som att du beskriver en depression. Likgiltigheten. Många av oss andra dricker för att slippa känna. Du gör tvärt om. Problemet är ju att alkoholen påverkar så oerhört negativt, så det är ju ingen bra lösning, det vet du ju.
Du skriver att du gråter när du dricker. Det är ju en slags terapi. Du kan inte få nån samtalsterapeut eller nån att prata med? Det kan ibland funka för att släppa fram känslor. Blir lite bekymrad när jag läser ditt inlägg. Det borde finnas helt andra vägar för dig tycker jag.