Ikväll när det är stjärnklart minns jag min pappa och saknar honnom så otroligt mycket. Min pappa och bästa vänn. Jag har så mycket sorg innom mig som behöver ut. Men jag gråter aldrig har aldrig gjort jag är som en sorgfylld mussla. Ända gången jag kan släppa ut min sorg är när jag druckit. Då blir jag väldigt lättgråten. Det är konstigt hur jag känner men just nu vill jag dricka för att kunna gråta. De gör jag inte och de ska jag inte men sorgen gör så ont. Jag har haft ett tufft liv och överlevnaden har vart att stänga in allt jobbigt. Bra då men nu vet jag inte hur jag får fram det. Någon som kan hjälpa mig med tips.??