Hej!
Min sambo är alkoholist. Han har tillräckligt med kontroll att inte dricka varje dag men.. med ca. 4 månaders mellanrum så tappar han det. Det börjar med att han kanske dricker 5 glas på fredagen, på lördagen 3 flaskor på lördagen och på söndagen är han lost, då dricker han allt han ser- lätt en hel flaska sprit själv, i mörkret på sitt kontor eller någon annanstans där han är ensam. En gång hade jag varit ute med mina vänner och han hade druckit en flaska sprit, en flaska vin och säkert 8 öl. Ensam. I sängen tills han somnade. Han sköter sitt jobb men efter en exempelvis en sån här helg så tar han ledigt på månaden, har han något hemma då så dricker han det med. Han är medveten om att det är fel, jag har fått honom att gå på ett AA möte som jag följde med till men sen ville han aldrig gå dit igen. Semestern förra året blev förstörd för att han söp en flaska sprit om dagen i en vecka tills han kollapsade.
Han säger att han vill förändra sig men samtidigt är han övertygad om att han kan "lära" sig dricka "normalt"
Men när han tappar det är det inte längre han som styr. Det är alkoholen och den är starkare än honom och han låter sig falla, gång på gång.
Jag har försökt hjälpa honom, säga att jag kan ta kontakt med någon som kan hjälpa oss. Men han vill klara det själv.
Nu, sist, ställde jag för första gången ett ultimatum - vad är viktigast, vad kan du inte leva utan, mig eller alkoholen?
Han sa att han valde mig men att han inte kunde lova mig att aldrig mer dricka - bara aldrig mer såsom han har druckit.
Det räcker ju inte, jag vet att för eller senare så sitter han där i mörkret igen. Han har låtit mig gömma all alkohol vi har hemma som vi fått som presenter(jag är väldigt duktig på att gömma och vissa av flaskorna har jag också ställt i min gamla lägenhet som jag hyr ut till en vän) och vi köper inget hem eftersom det gör det svårare att inte falla för frestelsen. Men han säger att han VILL i framtiden kunna ha alkohol hemma, ett barskåp och ett par flaskor i kylen "att bjuda bort" jag vet att det är omöjligt, jag skulle bara gå å vänta på dagen då han drack upp allt.
Så, ett väldigt långt inlägg senare, KAN det vända? SKA jag stanna? Jag har ju förstått att många av er lever i relationer i förnekelse eller att partnen dricker varje dag.Inte för att det känns bättre i relationen som jag har men är det någon som varit med om samma mönster som min sambo? För varje gång det händer så försvinner en del av mig, av kärleken, tilliten. Men samtidigt så månaderna där emellan, är allt 100% bra, han är då allt jag kan önska mig. Han är aldrig elak, inte ens när han är så full. Men han mår ju väldigt dåligt själv när det händer, och jag med.