Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Insikten har nog kommit många gånger, speciellt då man legat där och våndats med huvudvärk och torr mun, när bakfyllan gjort sitt bästa för att tala om för en det man sedan länge borde veta. Alkoholen är inte bra för dig, du ska inte dricka. Tyvärr verkar den där insikten försvinna i takt med att huvudvärkens släpper och efter ett par nyktra dagar tycker jag mig förtjäna ännu ett glas vin, det har ju varit så stressigt och det är ju det effektivaste sättet att slappna av på kvällen. Öl är ju så gott, jag förtjänar en öl nu när jag slutat äta godis.

Den där bakfyllan är sällsynt, nu för tiden. Jag försöker verkligen dricka med måtta. Sen att de blir varje helg, ett par glas på söndag (man kan ju inte låta en halvtom flaska stå…) några öl på tisdag efter en extra stressig dag, kanske ett glas vin till maten på onsdag och oj, där rök halva flaskan igen, bäst att dricka upp den på torsdag och se man på då var det fredag igen! Trots allt försöker jag dricka med måtta, försöker lägga mig innan jag blir för full så jag inte blir bakis dagen efter. För det är ju då, när man vaknar upp bakfull varje morgon, som man verkligen har alkoholproblem.
Det blir svårare och svårare att inte ta ett glas till när det första (eller andra eller tredje) väl är urdrucket. Kvällarna utan alkohol är så sällsynt få nu för tiden. Ångesten är ständigt närvarande. Rädslan.

Jag vill inte mer. Jag vill bara vara nykter.

Vaniljsmak

Ja du NyaMagnus... Jag vet inte riktigt hur jag resonerar kring alkohol i framtiden, det enda jag vet är att jag vil ha och behöver ett uppehåll nu. Min problematik är kanske inte så stor om man jämför med många andra. Det är en av anledningarna till att jag inte försöker kategorisera mitt drickande, jag har ingen aning om jag är alkoholist, missbrukare, riskbrukare eller ”bara” brukare. Det jag vet är att jag har genen i familjen och att jag har druckit för ofta och för mycket i några år. Drickande har inte fått några extrema konsekvenser men jag vill dra i nödbromsen innan jag når botten. Att tänka på framtiden och alkoholens plats i den känna nästan lite övermäktigt.

AlkoDHyperD

Det finns ju en massa olika sätt att tänka när det gäller hur man ska förhålla sig till nykterhet. Livslång, dag för dag, vita månader mm.
Anledningarna till att man vill sluta och hur problemet ser ut är lika många. Vad som passar en person kanske inte passar en annan.
Jag tänker på det du skrivit och utifrån din beskrivning och hur problemet ser ut och hur du önskar att det vore.
En periodsupare som jag måste kanske arbeta med insikten om livslång nykterhet eftersom återfallen blir så brutala. Blir en sådan tanke för överväldigande är ju en dag i taget ett sätt att hantera det. Hade jag t ex satt upp som mål att ha en viss period nykter skulle jag bara fortsatt leva som jag gör och dessutom planera ett återfall med råge på måldatumet. Alltså ingen bra idé.
Oavsett hur du rubricerar ditt drickande förstår jag det som att din önskan inte är att sluta helt men att du vill bromsa och gärna ha en längre vit period för att kunna starta om. Låter rimligt tycker jag. men, det blir också väldigt många besvärliga val i vardagen. ska jag, ska jag inte...och mycket energi tycks gå åt för att planera eller förhindra.
Så, kanske skulle du vara hjälpt av att sätta upp en bestämd helvit period. Inga valmöjligheter, inget förhandlande, ingen ambivalens. Du kan ju själv komma fram till hur du vill att det ska se ut.
En variant är också att schemalägga drickandet och även mängden. Typ, lördag varannan vecka (det och det datumet fram till ....) ska jag dricka en halvflaska vin.
Tror att i ditt fall, med din önskade målsättning och dryckesprofil, att ett sånt upplägg kunde vara värt att prova.
Vad tror du?

Vaniljsmak

Jag vet att jag måste fundera över hur min framtida alkoholkonsumtion ska se ut. För bara några månader sedan tedde sig en framtid helt utan alkohol som omöjlig, sedan kändes den mest bara svår och konstig och nu ... nu, i skrivandets stund, känner jag inte så mycket alls inför den tanken. Hur som helst måste jag låta beslutet ta tid och inte göra något förhastat. April ut har jag tänkt vara nykter, det har jag och maken pratat om och det känns bra, det är etablerat här hemma. Vad som händer därefter vet jag inte. Innan jag kan börja dricka normalt igen vill jag att den här fixeringen vid alkohol ska ha försvunnit. Tidigare har jag tänkt på alkoholen varje dag, flera gånger om dagen vilket tillslut ledde till att jag drack varje dag (även om det ”bara” var ett glas vissa dagar). Vad jag än tar mig för här hemma så är den aktiviteten förknippad med en alkoholhaltig dryck. Att hänga tvätt, att städa, att laga mat, att titta på en viss serie, att skriva rapport efter att barnen har lagt sig ... allt det är starkt förknippat med en ”belönande alkoholhaltig dryck”. Jag måste sluta förknippa de här vardagliga aktiviteterna med alkohol och innan jag gjort det vet jag inte om jag vågar dricka. I vart fall inte i de sammanhangen. Jag tror också att jag måste reda ut för mig själv varför jag skulle dricka, om jag börjar med det igen. Är det för att de är gott? Är det för berusningen? Är det någonting annat?

Att blöda så länge och ofta låter verkligen jättejobbigt! Jag tycker att du omgående ska gå till en gynekolog. Ta upp ditt psykiska mående. Trots att du är ung kan du vara i förklimakterium, vilket tas reda på enkelt och snabbt genom ultraljud av äggstockarna.
Hursomhelst ska du inte ha det såhär!
Ring nu!!
Kram

Vaniljsmak

Jag gör mitt examensarbete för ett relativt litet företag men de finns lite här och var i Sverige och utomlands. Imorgon ska alla svenska chefer och andra ”viktiga personer” samlas för något slags stormöte på anläggningen där jag jobbar och jag har blivit ombedd att hålla en liten presentation om mitt exjobb och vad det egentligen är jag sysslar med. Nervöst! Så nu sitter jag här och försöker förbereda en powepoint och tankarna springer då och då iväg mot ett glas vin. Ett glas vin för att lugna nerverna. Ett glas vin på kvällen för att belöna mig själv för att jag blev klar med presentationen. Ett glas vin för att hjälpa mig att bli klar med presentationen. Ett glas vin såhär mitt på dagen nu när jag ändå sitter helt själv och arbetar här hemma ... Ungefär så går tankarna men jag säger NEJ! Det blir inget vin. Det kommer inte hjälpa mig bli klar med presentationen och det kommer inte hjälpa mig prestera bättre imorgon. Nej, nej och åter nej! Istället spenderar jag några minuter med att skriva ner mina tankar här och kokar en kopp kaffe. Att se tankarna såhär svart på vitt, att klä dem med ord är avväpnande. De framstår som fåniga och jag kan se hur onödigt det vore. Jag förstår ju själv att ett glas ikväll mest troligt skulle leda till tre glas som i sin tur skulle leda till dålig sömn som i sin tur skulle leda till att jag presterade dåligt imorgon. Så, då borde jag vara klar med det. Beslutet är taget, det blir inget vin eller någon annan alkoholhaltig dryck och så enkelt är det. Nu kanske jag kan fortsätta arbeta utan att tankarna på alkohol kommer smygandes.

Hjärnklar: vanligtvis blöder jag inte så länge, det var nog (förhoppningsvis) bara den här gången. Fastän jag alltid fått bra bemötanden tycker jag att det är jobbigt att vända mig till sjukvården och kommer avvakta. Stabiliserar sig inte allting tills nästa månad så ska jag ringa. Jag tänker att det inte är så mycket man kan göra åt humöret egentligen. Det är väl bara att bita ihop och försöka hålla de inne till man kan släppa ut det på ett bra sätt, så resten av familjen inte påverkas.

AlkoDHyperD

Jag springer eller gymmar varje lunch för att kunna fokusera på eftermiddagen. När jag ska koncentrera mig en längre stund eller studera är frisk luft ett måste. Klarnar hjärnan och lugnar nerverna mycket bättre än alkohol. Om du är nercös inför presentationen, tänk så här. Vad är det värsta som skulle kunna hända. Om jag stakar mig eller pratar osammanhängande eller blir nervös när jag pratar? Att kommentera sig själv med humor fungerar avväpnande och skärper uppmärksamheten hos åhörarna. Jag brukar utbrista "oj, där tappade jag visst tråden" låtsas leta efter den och sedan fortsätta. Eller ta hjälp av åhörarna "är det någon som kan tala om för mig vad det var jag pratade o nyss"
Självsäkerhet och autencitet kommer inifrån och handlar om avsaknad av rädsla. För vad kan egentligen hända. Vi är människor allihop, även de som lyssnar.
Under ett politiskt sammanträde fullt av "högdjur" bet jag i ett hårt äpple och tuggandet ekade. Då sa jag högt för mig själv så alla hörde "hmmm, nu fattar jag varför äpplena alltid blir lämnade kvar i fruktskålen och bananerna går åt fortast..." därefter kunde jag obekymrat fortsätta knapra på det högljudda äpplet, så var det med den pinsamheten.
Alltså, kontentan i svamlet är, du kan bara förbereda dig så gott det går och försöka se till att du vet någorlunda vad du ska prata om. Oavsett vilka som ska lyssna är det bara människor, kostymklädda eller i badbyxor, samma molekylära sammansättning inuti.
Lycka till!

Vaniljsmak

efter att jag skrivit här. Jag förväntade mig att suget skulle smyga på mot eftermiddagen/kvällen igen men det gjorde det inte. Trodde min hjärna försökte lura mig med ursäkter om nervositet men se den gick jag inte på! Haha!

Att rör på sig hjälper mot så mycket! Jag har inte hårdtränat den här veckan då jag lämnat blod nyligt men jag har sett till att röra på mig och få ihop en massa steg (kul med stegräknare på mobilen). Nu börjar jag känna mig i form efter donationen och ska förhoppningsvis kunna riva av ett pass i eftermiddag, efter mötet. Angående mötet så känner jag mig egentligen inte orolig. Jag vet vad det är jag håller på med och jag vet att de inte är där för att lyssna på mig, egentligen. Jag är inte ”huvudattraktionen”, hade jag varit det hade jag behövt mer tid på mig för förberedelse och i slutändan är de bara människor som ska lyssna, precis som du säger AlkoDHyperD!

AlkoDHyperD

Presentationen är ju en baggis jämfört med gårdagseftermiddagens prestation. Så klart a-jäveln använder sig av nervositetskortet. Men du synade och spelade upp hela filmen. Tänk vilken skillnad i självkänsla idag, att ställa sig där framför alla utan bakfylle-looken och med viljestyrkan i ryggen från igår. Sitter själv med avbetalning på gårdagens snedsteg i träningsberoendet i form av känning av skada i baksida lår. Surt, men man kan ju inte vara ståndaktig på alla plan ?

NyaMagnus

....är något jag avskytt under nästan alla år. Jag har tvingat mig stegvis utanför min egen komfortzon för att kunna utföra dessa övningar. (Måste i mitt jobb). Idag har jag inga problem att genomföra en sån dragning som du beskriver men det är fortfarande inget jag jublar över. Tips: Förutom det självklara att alkoholen inte har någon plats varken före, under eller efter dragningen, är att läsa in sig i ämnet så att man är helt införstådd ger en säkerhet i presentationen. Viktigt att ha bilder att visa då det känns bra att åhörarna vilar blicken på bilderna snarare än på presentatören.

Viktigast är att släppa synen på att det är "höjdare" som ska lyssna. Du kan mycket mer om din uppgift än åhörarna oavsett deras titlar. Och som andra har nämnt, lägg in lite humor om/när avvikelser dyker upp.

Det kommer att gå bra för det viktigaste är redan klart. Du är vaken bakis eller påverkad :-)

Kör hårt och låt oss veta hur det gick!

Vaniljsmak

Gårdagen kom och gick. Presentationen gick bra, det var jag och ett gäng gubbar, det är väl lite så inom mitt yrke. Före var jag knappt nervös och efteråt kändes det bra. Jag pratade bara i några minuter tillskillnad från de flesta andra och jag tror det var uppskattat.
När jag väl kom hem hade jag en lätt huvudvärk. Jag satte mig framför dator, slog igång en serie jag sett förr och tänkte att jag skulle vila innan jag skulle ut på middag. PANG sa det och så var alkoholsuget där. Triggat av lusten att fira att jag klarade av presentationen och för att jag druckit till den serien så många gånger förr. Går det här suger någonsin över? Jag har varit rökare, det var många år sedan, men känner aldrig ett sug efter cigaretter idag.

Senare, ute på middagen, insåg jag styrkan i att ha bestämt mig för en vit månad. Det finns inga alternativ och är inte förhandlingsbart. Jag anlände till restauranger efter några andra bekanta och satt och drack öl. Fick en lätt klump i magen tills jag insåg att de drack alkoholfritt! Då var det lätt att beställa in en likadan. Senare beställdes det in vin men vid det laget hade jag samlat ihop mig själv, påmint mig om att det hela inte är förhandlingsbart och kunde tacka nej. Ingen frågade varför och det är jag tacksam för.

Fastän jag inte drack igår så känner jag mig nästan lite bakis idag! Det blev rätt sent och den obehagskänsla jag har idag talar om för mig att jag gjorde helt rätt i att avstå alkoholen. Den hade inte gjort någonting för mig. Kanske att vinet hade passat fint till maten men bortsett från det hade jag väl mest blivit lite högljudd, sagt dumma saker och mått riktigt dåligt idag.

NyaMagnus: Under mitt fjärde år på universitetet tog jag på mig alla presentationer som skulle göras i alla kurser jag läste. Jag avskydde att stå inför folk men insåg också att det var någonting som krävdes av mig. Så jag gjorde det, det var tufft men jag överlevde. Idag är jag fortfarande nervös men det går helt klart bättre och bättre för varje gång.

Ja, jag tror verkligen på det där med icke förhandlingsbart. Gör allt så mycket enklare. Men sen behövs en ny plan snabbt. Jag höll upp 3 mån tidigare med en klar deadline. Efter tre mån var alkoholfixeringen total och det blev värre än tidigare. Så bestämd är bra, men också med en uppgift om att känna efter o analysera.
Och du, tror att det du hann säga på 5 min var avsevärt mycket bättre än de som malde på 20.

Vaniljsmak

Tack Sisyfos för att du lyfter upp risken med fixering och vikten av att ha en fortsatt plan. Jag har så lätt vid att fixera vid olika saker. Dieter och annat tjafs går inte, förbud är omöjliga för då fixerar jag bara vid det jag inte får och försöker hitta anledningar till att det visst går bra. Det är likadant med alkoholen, detta ständiga förhandlade med mig själv om varför och varför inte driver mig nästan till vansinne. Jag började skriva här i februari och har försökt hålla mig ifrån alkoholen med ... blandat resultat. Vi är en vecka in i april som SKA vara min vita månad och jag kan inte säga att jag har haft en enda dag utan sug. Det är frustrerande! Varför? Varför är det så här?!

Halvvägs in måste jag börja planera för hur jag ska fortsätta, annars kommer glaset åka fram i samma stund klockan visar ny månad.

AlkoDHyperD

Ta sikte på en livsstil eller hur du vill vara som person utifrån dina grundläggande värderingar. Istället för ett mål utifrån ett datum kan du då istället använda dina värderingar och din bild av dig som den du vill vara och sätta upp små "milstolpar" eller färdriktningsvisare längs vägen. En riktning har inget bestämt slut, medan de små milstolparna finns för att du ska hitta rätt.
Låt oss säga att du värderar "att leva hälsosamt", "vara en trygg och förutsägbar mamma", "ärlighet mot mig själv och andra"
(här är det ju dina egna värderingar som gäller, jag skrev bara några exempel)
Milstolparna som ska tala om för dig att du går i din valda riktning skulle isåfall kunna vara "en vit april - för att....." eller "aldrig mer än två glas per tillfälle eller fyra glas i veckan - för att....."
I vardagsvalen behöver du då bara ställa dig själv frågan, Tar det här mig ett litet steg i min värderade riktning eller tar det mig ett steg ifrån?
Ibland kan valet vara svårt eller resultera i att två viktiga värden konkurrerar med varandra, då behöver man väga för och emot och kanske sätta "prislapp" på alternativen. Ibland är ett steg i rätt riktning för svårt att motivera sig till och då kan det bästa vara att bara stå still.

Vaniljsmak

Det var ett tag sedan sista ... Varför, vart försvann du, kanske ni undrar? Jo såhär var det: dels behövde jag tid att faktiskt bearbeta allt jag skrivit om här. Att skriva är en sak men att faktiskt bearbeta det känslomässigt är en annan. Del, eller kanske framförallt, behövde jag all min tid till att slutföra mitt examensarbete och den tid som då var kvar efter en avslutad pluggdag gick uteslutande åt familjen. Det var tufft, det var tungt och kämpigt men jag gjorde det, jag är klar, jag har min examen!

Så hur har det gått med a då? Jo, tack det gick rätt bra måste jag säga. Jag hade kontroll, allt kändes bra, det kändes som att jag hade en bra vardag där a inte fick ta plats. Men så började det igen ... sommar, firande, skålande ... det smög sig på med någon 3,5:a. Det är ju inte så farligt. Jag tyckte fortfarande att jag hade kontroll. Blandade in lite starkare drycker och det gick väl ok. Sedan rullade det på som man säger. Nu har jag nått till en punkt där jag känner att suget efter a börjar bli okontrollerbart igen. Jag vill dricka (och dricker) varje helg och gärna flera gånger i veckan. Det är inte hållbart. Jag har insett att jag behöver ta tag i det här nu på en gång, innan det går för långt så nu är jag här, igen. Det fungerade bra sist och förhoppningsvis kommer det fungera igen!

Vaniljsmak

Jag vet att jag borde försöka analysera och förstå varför jag hamnat här igen. Gång på gång har jag bevisat för mig själv att jag mår bättre när jag inte dricker, ändå hamnar jag här. Det sjuka är att jag inte ens tycker om att bli full! Jag avskyr det, till och med medan jag är full, när allting snurrar och jag inte har kontroll. Det är hemsk! Likförbenat öppnar jag den första ölen och dricker. Jag känner begäret. Smaken och känslan av att befinna sig just på gränsen. Känslan av när avslappningen infinner sig men innan allt går överstyr. Det är den känslan jag vill åt. Eller är det de? Jag vet inte, men jag tror det. Det enda jag med säkerhet vet är att jag bli fixerad, om jag varit vit ett tag. Jag blir fixerad av tanken på en öl eller ett glas vin och sedan kan jag inte släppa det. Det går så långt att jag MÅSTE dricka det där glaset och då spelar det ingen roll om jag egentligen inte är sugen när jag väl får tillfälle att dricka, jag ”måste” liksom göra det.

I de allra flesta fall hinner jag inte komma till den där fixeringen för jag brukar ge efter för frestelsen. Och frestad är jag, så gott som varenda dag. Jag försöker hitta anledningen till att jag vill ha det där glaset, för att kunna förhindra det i framtiden. Jag tror att jag har varit inne på det tidigare, att det handlar om stress och tristess. Om att jag inte är helt nöjd med hur livet är just nu. Det har varit mycket med småbarn och krävande studier. När jag väl var påväg att avsluta studierna kunde jag ge upp alkoholen ett tag för allt kändes så bra. Det kändes som att stora delar av det jobbiga var påväg att ta slut och att allt det där jag tänkt göra ”sen” snart skulle få ta plats i mitt liv. Jag började sommarjobba, inte med det jag är utbildad som, samtidigt som jag avslutade mitt examensarbete. Allt rullade på, det kändes ok. Jag förstod att jag behövde ge mig själv tid och att det skulle ta ett tag att landa i den nya verkligheten, den som innebar två heltidsarbetande föräldrar och en vardag utan universitetsstudier. Så nu har det gått några månader och vardagen har hunnit ikapp. Allt det där som fått stå tillbaka på grund av studier och små barn (ja, barnen är fortfarande små men de blir mer och mer självgående för varje dag), allt det där jag skulle göra sen väntar fortfarande. Det har väntat så länge så jag inte ens kan komma ihåg vad det var någon mer. Istället tar jag en öl, ett glas vin, och övertygar mig själv om att hela min vardag inte är totalt meningslös. Jag känner mig fastlåst här och det beror enbart på mig själv. Kanske har jag blivit för bekväm där jag befinner mig nu? Kanske orkar jag inte ta tag i det jag borde göra? Jag vet inte. Det är många ostrukturerade tankar just nu.

Hej igen, när jag läser ditt sista inlägg tänker jag om du funderat på att söka stöd, kanske i form av en KBT-terapeut? Verkar ha 'fastnat' i vissa tanke och beteendemönster.
'Spela hela filmen'-verktyget är ett av de viktigare verktygen jag lärt mig i min nykterhet. D v s visst är det härligt med känslan som infinner sig efter 1-2 öl...., men sen då..., efter ett par timmar? Hur mår du när du vaknar på natten? Hur känns det på morgonen? Hur ser ditt liv ut om ett år med fortsatt alkohol? Eller tvärtom, i frihet, utan nervgiftet?
På återhörande!

Vaniljsmak

Terapi kunde kanske vara bra men det är inte något jag överväger just nu. Nu behöver jag reda ut en hel del tankar på egen hand, och här med er. Lite beroende på hur det känns senare kanske jag ska överväga det igen. ”Att spela hela filmen” har jag hört talas om och jag är jätte glad att du tog upp det för det hade jag helt glömt bort, tack! Det ska jag försöka komma ihåg ikväll när suget kommer.

Igår drack jag en del. Inte jätte mycket men så pass att jag blev full och känner mig sliten idag. Det dumma är att jag också tränade ben och rygg för första gången på länge (under förmiddagen, innan jag drack) och nu vet jag inte vad som är bakfylla och vad som är träningsvärk. Det enda jag vet är att jag har ont i kroppen och känner ångest. Det är så dumt att dricka när man har tränat, varför gör jag så? Nåväl. Dag ett idag då. Idag ska jag vara nykter!

Vaniljsmak

Terapi kunde kanske vara bra men det är inte något jag överväger just nu. Nu behöver jag reda ut en hel del tankar på egen hand, och här med er. Lite beroende på hur det känns senare kanske jag ska överväga det igen. ”Att spela hela filmen” har jag hört talas om och jag är jätte glad att du tog upp det för det hade jag helt glömt bort, tack! Det ska jag försöka komma ihåg ikväll när suget kommer.

Igår drack jag en del. Inte jätte mycket men så pass att jag blev full och känner mig sliten idag. Det dumma är att jag också tränade ben och rygg för första gången på länge (under förmiddagen, innan jag drack) och nu vet jag inte vad som är bakfylla och vad som är träningsvärk. Det enda jag vet är att jag har ont i kroppen och känner ångest. Det är så dumt att dricka när man har tränat, varför gör jag så? Nåväl. Dag ett idag då. Idag ska jag vara nykter!