av Värmland82

Hej
Alla där ute. Tar nu steget att skriva här för råd och hjälp. Ska försöka ta det kort men med info som spelar roll.
Jag har alltid vart en social och populär kille. Alltid vart en pajas och en kille som vart en hel del i kroglivet. alltid blivit utvald till festkommitte osv i fotbollen som länge va min räddning. Dessvärre alltid blivit fullast och spexat. Vilket gör en omtyckt:)

För ca 5 år sen fick jag kraftig ångest och sakta men säkert började jag att dämpa det med alkohol. Först va det bara en liten smutt innan läggdags men blev mer och mer, och sen dagligen "i förebyggande syfte".
Sist året blev det smygande med drickandet. Gömde flaskor och smög med allt.

Nådde botten då jag inte kunde hantera det alls och min sambo upptäckte mig hälla i mig whiskey i smyg(oktober 2016). Kunde knappt prata och bara grät. Anledning va ju alkohol men också min totala brist på sömn.

Klarade dock att sluta dricka på sekunden men kommande dagar va det illa....
Benen bar mig inte, Hamnade på hjärtavdelningen och låg i delerium med sjukt hög puls. Sen efter detta 1dag på psyk...
Socialen blev inblandad då vi har en liten underbar knott som jag gör allt för.

Efter detta va jag nykter i ca 12 veckor, hjälp av medicin och terapi.
började att ta en öl nån gång utan problem men sen gick jag lite för fort fram och hamnade i denna onda cirkel igen.

Nu är jag sällan "packad" men dricker igen vardagligt med smygande.
Inser mitt problem och känner jag kan klara det med Benzo som start och nedtrappning som senast. Får inget utskrivet just nu dock...

Kan tänka mig att berätta, öppna upp mig och skapa förtroende för min sambo vilket blev som bortblåst för ca 8 månader sen.
Rädd för hur hon ska reagera men ändå bättre att det kommer som ett erkännande.

Är bara rädd att socialen kommer in en andra gång. 1 gång är ingen gång, 2 är 1 för mycket. Hur kan man gå till väga?
Är en kärleksfull underbar pappa och sambo men man vet ju inte i socialens ögon. Sist såg de ju familjeförhållandet, att det va perfekt annars. Men en andra gång kanske de anser mig som olämplig.

Också rädd för delerium om jag ger mig på detta själv. Vad kan jag göra där??

Mycket Tacksam för hjälp!
Tack på förhand

/Värmlänningen

Värmland82
lör, 2017-05-06 - 02:16

Vet inte hur många tjejer jag välte på jäger, kommer aldrig finnas ett ställe likt det.....vilken era!!<3
Har för mycket kontakter i stan efter utelivet och sporten. Kanske vi känner varandra??

mulletant
lör, 2017-05-06 - 05:03

Hej Värmland! Så bra att du söker stöd och hjälp! Och så kloka och bra svar du fått! Det här forumet är en guldgruva.
Här är en röst från anhörigsidan. Du funderar över din sambo. Jag tror att det bästa du kan göra är att vara öppen med henne, berätta om dina problem, som du gjort här, och visa i ord och handling att du verkligen har seriös vilja att bli nykter. Hon kan också gå på Alanon för att möta andra i samma situation och få en fördjupad förståelse, i första hand för sig själv och sin situation och för den utmaning du befinner dig i.
Mannen jag lever med har nu varit nykter i fem år, före det var det en kamp hit-och-dit under drygt ett år. Det har varit väldigt viktigt för mig att veta och ha en förståelse för vilken resa vi är på. Den erfarenheten delar jag med många andra anhöriga som jag har mött på Alanon och öppna AA-möten.
Varmt lycka till! / mt

Värmland82
lör, 2017-05-06 - 09:51

Jätte bra tips "mulletant" lätt att bara bli arg och besviken. Skulle folk veta och har mer kunskap skulle de nog vara mer förstående...
Jag har ännu inte sagt nåt och inte slutat dricka. Jag ska samla mod och när jag berättar tar jag tag i nykterheten!!

Kanske ska ta närmare kontakt "vet ej vem"?
Gott med nån på nära avstånd:):)

Vi känner varandra säkert, känner på tok för mycket folk i denna stad:)

slutanu
lör, 2017-05-06 - 10:22

Tycker absolut att du ska prata med din fru/sambo. Ju fortare du gör det desto bättre, tänker jag ❤

Jag känner också på tok för mycket människor i kd. Dock träffade jag en man som bodde på en helt annan plats i Sverige. Så nu bor jag inte längre kvar. Men guuuuud vad jag saknar Värmland! När barnen är utflugna flyttar jag tillbaka! Vi har köpt ett litet hus en mil utanför kd, dit åker jag gärna så fort jag kan, älskar det!

Värmland82
lör, 2017-05-06 - 16:56

Har du själv berättat för sambon??
Har du kik eller nåt att skiva på?

slutanu
sön, 2017-05-07 - 06:24

Ja, vi har pratat här hemma. Han dricker också på tok för mycket, tyvärr. Vi håller oss till helgerna men det är alldeles för mycket varenda helg. Har inte kik :( hur går det för dig? Lyckats dricka mindre?

Äntligen fri
sön, 2017-05-07 - 07:24

Du kommer uppleva livet på gott o ont. Slutresultatet är det viktigaste. Klarar du prövningen väntar ett underbart liv som jag inte kan beskriva, måste upplevas själv.
Hoppas innerligt att du ger det en chans. Personligen hade jag inte klarat det utan AA. Men du har din resa och din väg att färdas.

Stort lycka till nu.
Kämpa :)

Värmland82
tis, 2017-05-09 - 12:26

I lördags va jag hos en vän och skulle ta det lugnt. Blev aprak och vaknade med en väldigt besviken sambo. Jag berättade då som det va, att jag dricker i smyg igen. Sa att jag behöver hjälp, va tvungen för att hon också ska förstå att det är.inte med vilja som detta ständigt sker med mer fylla än tänkt....
Ringde hit min mor, och tog de närmsta vänner på telefonen.

Ställde fram whiskeyn som jag hade gömt hemma. Utan att smyga så tog jag av den under dagen tills det va slut.
Sista dagen, lika bra att fortsätta för imorgon tar vi tag i det...

Åkte till VC måndagsmorgon och fick Sobril(dagsdos)
Imorse va jag där igen och blåste 0.0.
Vilket gav mig en dagsdos till.
Blir samma sväng imorgon:):)

Bara kämpa på nu:):)

Fruhoppfull
tis, 2017-05-09 - 19:04

Hej Värmland!

Ville bara skriva ett par rader om det skulle bli aktuellt med socialtjänsten. Nu behöver det ju inte bli så, men jag vet själv hur tankarna och rädslan kan snurra runt i huvudet så en inte vet varken fram eller bak tillslut.

Jag förstår din oro, det finns ju en rädsla för socialtjänsten. Jag kan iaf lugna dig med att vi, när vi arbetar med familjer där en av parterna har problem med missbruk, arbetar för att hjälpa till rätt kontakter och ibland vill upprätta en säkerhetsplanering tillsammans med familjen. Alltså, hur familjen kan säkra upp så att missbruket inte påverkar barnet negativt. Att det finns en planering om pappa/mamma dricker igen osv. Målet är ju hjälp, inte stjälp. Vi är också människor och jag kan lova att de allra flesta av oss har en förståelse och en insikt i att en kan vilja det bästa men att det ibland är tungt. Så tungt att det inte går utan hjälp.

Titta på mig; jag är både mamma, socialsekreterare och missbrukar alkohol. Nykter sen en dryg månad nu, men vaksam och ödmjuk inför livets tendens att strula till det för en :).

Kämpa på nu!

Värmland82
ons, 2017-05-10 - 10:29

Tack Soc-tanten:)
Va tom så att sambon tyckte vi borde gå den vägen för att få hjälp. De kan ju detta...
Men ändå glad att det ännu inte behövt gå dit:)!

Sitter här nu och och längtar tills det normala livet börjar:)
oron för att man ska må skit gå över.

Har verkligen gått över förväntan de här dagarna men klart man sitter lite på helspänn för att man ska må ännu sämre.

Längtar tills man bara kan ge sig ut på allt man vill utan att tänka på välmåendet:):)

Värmland82
tors, 2017-05-11 - 11:19

Är det värsta över nu??
Inte rädd för abstinensen, men att nu kunna hantera ångesten framöver.

Blir nog en promenad snart:)
Kärlek till er<3

Fenix
tors, 2017-05-11 - 11:52

sent svar. Antabus gör att man inte kan dricka, men mår helt enkel så djävligt att man avstår. Det kan dessutom vara farligt. Om du får antabus utskrivet på en vanlig vårdcentral går aldrig någon information vidare till socialen. Det är vattentäta skott där.