Vaknade halvfem imorse och var fruktansvärt bakfull. De senaste åren har det hänt oftare och oftare. Det blir sjukskrivning och inställda möten. Gymkortet ligger oanvänt i väskan. Problemet är att jag inte kan sluta dricka när jag väl har börjat. Ett trick har varit att aldrig ha alkohol hemma. Men vad gör det när jag har tre kvarterskrogar runt hörnet och i princip alla sociala sammankomster inkluderar alkohol som en självklarhet?

Har en önskebild av mig själv som glad, avslappnad, vältränad och harmonisk. Idag känns den bilden helt ouppnåelig men jag vill inte fortsätta såhär.

Jag vill bli nykter. Tänker att det kan vara till hjälp att skriva av sig här på alkoholhjälpen. Har läst härinne ett tag nu och insett att jag inte är ensam. Lik förbannat är det så skamligt att inte kunna kontrollera sitt drickande. Besviken på mig själv och ganska uppgiven skall jag försöka förändra mitt liv.

Ellan

Hej och välkommen,
Inte helt fel att ha en målbild att sträva mot. Den är inte heller ouppnåelig. Om första steget på vägen dit är att bryta med alkoholen så håll fokus på det. Vad kan du göra i morgon som hjälper dig att behålla nykterheten? Har du några triggers, risksituationer eller andra sakers som lätt får dig på fall? Vi behöver inte ha så höga krav på oss när vi beslutat oss för nykterhet. Fokusera på den saken först och främst. Till en början kan vi välja att undvika situationer och sammankomster om det finns en risk för att det för tufft. Att vara nykter betyder dock inte att vi ska vara "tråkiga" resten av livet. Jag tror du kan nå dina mål om du handlar därefter.
Kram Ellan

Hej Ellan och tack!!

Bra att du frågar om mina triggers. Stress på jobbet är en kraftig trigger, konflikter av all de slag. Men även rastlöshet och någon gång (upplevd) tristess och leda. Det är så himla enkelt att slipa ner den taggiga verkligheten med hjälp av alkohol. Mycket enklare än att gå och träna eller promenera t.ex.

Har även haft ångestproblematik hela mitt vuxna liv. Generaliserad ångest som det kallas. Alkohol hjälper bra för stunden men i det långa loppet förstärks ju ångesten men jag har svårt med konsekvenstänkande och långsiktighet.

Gick i KBT för några år sedan (mot ångesten) och fick lära mig ungefär hur länge en impuls varar. Skall damma av den kunskapen nu och försöka vänta ut impulsen att dricka. Problemet är att jag ofta, efter några dagar utan alkohol, gärna vill belöna mig själv för att jag varit så duktig. Fattar inte vad detta självbedrägeri egentligen går ut på.

AL

räcker för mej...det triggar. Då vill jag hem å dricka vin. Har jag fel jobb ...mest troligt. Självbedrägeri absolut...fast vi har ju genomskådat oss själva så då är det väl egentligen självförakt vi håller på med...eller orkar vi inte ta tag i våra trista liv?

... forskningen vad gäller hjärnan och alkohol men det kanske är hälften genetiskt / hälften personlighet? Jag är lat på många sätt och väljer ofta snabbaste vägen ut ur stressen (krogen). Antar att det handlar om att skaffa sig "verktyg", hur dealar vi med besvikelser, orättvisor, stress och leda? Men jag föddes även "anti" haha, om typ alla andra är duktiga så skall jag vara o-duktig, vem slår det tillbaka på? Mig själv.

Gud vad patetiskt det känns att tro att det här kommer att funka, har tänkt samma tanke 1000 ggr: aldrig mera dricka.

Känns som att det rinner filmjölk i blodådrorna, svullen i ansiktet - är kanske alla gifter som lämnar kroppen? Till saken hör att jag har slutat med
antidepressiva under våren, en vidrig sort (venlafaxin/effexor) som jag har stått på i kanske fem år. Ville inte ta dem längre pga biverkningar. Var ett
helvete att sluta med (influensasymtom, illamående, diarré) men är fri sedan ett par veckor. Såklart drack jag under denna tid även för att dämpa utsättningssymptomen istället för att gå till läkaren och be om lugnande och sömntabletter.

Nej, jag skall inte dricka idag. Inte dricka idag.

Man har alltmer börjat frångå idén om ärftlighet och om speciella missbrukarpersonligheter verkar det som. Låter sunt. Hur skulle man annars kunna förklara varför kvinnor i 50-talets Sverige knappast drack alls, idag desto mer? Förmodligen har det med samhällsförändringar, livsstilsförändringar, etc, att göra. Dvs då blir missbruket mer hanterligt även på individnivå?

Tack för din kommentar. Det där är intressant och förmodligen finns det ingen enskild orsak till alkoholmissbruk. Att attitydförändringar skett i samhället är uppenbart, uteserveringarna blomstrar och det är ju på ett sätt positivt. I Sverige vill vi gärna bli lite mer kontinentala :)

Tänker på min mamma, som skåpsupit i alla år och idag bor på ålderdomshem, kraftigt försvagad av missbruk. I jämförelse med mina barns pappas familj, som druckit minst lika mycket som mamma genom åren fast på ett helt annat sätt. Denna familj lider inte av sitt missbruk på samma sätt som mamma och jag tror det har att göra med att de alltid druckit tillsammans med andra. Det har varit fest och musik och konst inblandat. Morsan har suttit hemma i köket, ensam, och pimplat vin. Så det kanske inte handlar om vad och hur mycket man dricker utan även om på vilket sätt man dricker.

Jag tror som du, att blir vi av med tanken att vårt missbruk är ärftligt kanske det leder till en känsla av att det går att förändra sitt drickande.

Jag är osäker på vad jag skall som mål: att sluta helt eller lära mig dricka på ett mer sunt sätt. Till att börja med vore det fantastiskt att klara en vit månad.

Förbered dig på att sluta helt! Ha det som inställning att åtm tv vara utan a. Bulla upp med alternativ, rubba dina cirklar, unna dig något gott i vid bemärkelse. Och sist men inte minst: fortsätt skriv! Den dokumentation du får (förutom all input) kommer att bli värdefull, jag lovar.

Jag märker redan att det är värdefullt att formulera sig kring drickandet. En tydligare bild skapas än när man går omkring och mumlar för sig själv. Tills vidare ska jag vara nykter. Hjälp..

Ellan

Orsaker till att jag hamnade här till sist är egentligen ovidkommande. Det finns i släkten och visst kan jag ha den genen men jag kan också ha druckit mig till det. Det krävs ju ett intag för utveckla ett beroende. Frågan är ju vad vi gör när insikten landat. Jag tror det handlar om en enorm beslutsamhet och villighet att faktiskt förändra både tankar och handlingar. På mig har det fungerat att jag ibland "kliver ur" mig själv och observerar. Stress är en riskfaktor så det undviker jag gärna, dålig sömn och även slarv med maten. Nu är jag mest vaksam över att inte glömma bort hur det egentligen såg ut. Jag får aldrig tro att jag kan ta ett glas. Jo det kan jag ju säkert men jag är övertygad om att då väcker jag gamla saker till liv i hjärnan och jag är snart igång på samma vis. Jag ser det som två delar av mig. Nu har jag minimerat den sjuke missbrukaren men den finns kvar, dock väldigt liten just nu. Många av oss skriver att vi självmedicinerar frågan är ju vad vi flyr ifrån. Livet, verkligheten eller oss själva? Jag hade inte varit nykter idag om jag inte tagit hjälp men det är jag det. Vill verkligen ge alla som kämpar med detta en enorm Styrkekram! Det går att förändras men då kräver det att vi gör förändringar.
Stor solig kram!☀️

Bra tanke att kliva ur sig själv och titta på sitt eget beteende. Är faktiskt en fråga om mognad! Likt ett barn kan vi reagera på alla känslor och yttre stimuli men det krävs lite erfarenhet att betrakta och agera istället. Min KBT-terapeut (för några år sedan och med andra syften) sa till mig att "en känsla är ju faktiskt bara en känsla" och jag fnös åt det då men idag försöker jag ge akt på känslorna istället för att styras av dem. Går väl sådär men försöker iaf.

Nu skall jag till gymmet, laddat ner några ljudböcker och försöker se på det som en trevlig stund med mig själv och en författare :)

Kram!

.. känns det som en bra dag idag. Var nere på gymet igårkväll och körde en mjukstart för att inte skrämma iväg kroppen då jag varit passiv så länge. Fy fan vad jag har försummat basala saker p.g.a. baksmälla och ångest. Jag kan villigt erkänna att jag gillar effekten av alkohol så länge det inte slår över och gör mig grälsjuk och/eller sentimental, men detta eviga dagen-efter äcklar mig.

Min arbetsplats har börjat lugna ner sig inför sommarlovet och det är då det blir så tydligt hur hektiskt det har varit hela året och hur jag helt tappat bort andra strategier att hantera stress än att dricka mig till lite lugn och ro i skallen. Fan också.

tips är att gå till vårdcentralen och få antabus, gör att man slipper tänka på trilla dit spontant, det gör livet behagligare. Jag har nu en haft en fin vecka tack vare antabus, och har en hel burk kvar. Räcker ett år så nu tänker jag att det får ta så lång tid som krävs för att komma ur det destruktiva drickandet.

Tack Fenix, nog har det slagit mig att det vore värt att ta antabus. Ska försöka en stund på egen hand först. Men om det inte inte funkar, så absolut!

AL

men det kanske funkar på nåt vis....
Som Ellan skrev...vad flyr vi från ? Vårt eget liv eller ....Stress....vad är det egentligen? Otillräcklighet....Krav (andras) .....Önskan om att bli sedd ( för allt det jag gör)...

Hej AL :) Har inga problem att ta tabletter om det skulle krävas men tanken på att gå till vårdcentralen och prata med random läkare känns skamligt. Tydligen
mer skamligt än att göra bort sig på krogen... (suck)

Jag tror mitt eget alkoholproblem bottnar i ångestproblematik. Det finns ju faktiskt inget bra botemedel mot ångest (utom kanske möjligen träning vilket jag tänkte utforska nu då). Jag har kört mina vändor i samtalsterapi, ätit antidepressiva, tagit benso några få gånger men ångesten lurar alltid runt hörnet och ibland är den så frätande att bara alkoholen lindrar. (Även testat KBT men lite halvhjärtat då jag var skeptisk.)

Jag vet ju att alkohol även _framkallar_ ångest, i det långa loppet. Ond cirkel.

Jag vet inte hur det är med dig AL men för egen del tror jag att min ångest grundlades i barndomen. Med dysfunktionella föräldrar och ingen vuxen att
anförtro sig åt. Känslan av att vara ensam.

finns det. Framförallt talas det om det psykiska beroendet. Jag tolkar det som att vissa blir gladare mer vågade och får bättre självförtroende av alkohol. Andra dricker sig till ett fysiskt beroende(jag). Dvs man intar ett medel regelbundet, större och större mängder så hjärnan sakta men säkert blir beroende. För mig var det en aha-upplevelse när jag läste om det. Jag har alltid varit mig själv, har alltid varit glad med bra självkänsla och självförtroende. Inte druckit för att döva ångest eller dåligt mående. Sen finns kombination av dessa orsaker. kanske andra orsaker också?

Om du funderar på att ta Antabus så tycker jag inte att du ska gå till Vårdcentralen. Det är som du säger random vem du träffar. Jag kan verkligen rekomendera att gå till en beroendeklinik, de är proffs på det som de gör.
Vad gäller Antabus så kan jag inget annat än att rekomendera det. Att ta Antabus är så skönt jag behöver bara brottas med a- demonen fem minuter på morgonen tills jag har tagit tabletten. Sen behöver jag inte tänka på A mer den dagen, så skönt.

Hej miss lyckad! Absolut, orsakerna är nog lika många som missbrukare. Egentligen, om jag skall tro min gamla KBT-terapeut, är det mest effektiva att fokusera på att bryta invanda mönster, tankar och känslor. För att citera en grej han sa "en känsla är ju _bara_ en känsla". Jag antar att han menade att det inte alltid är så lyckat att reagera på sin känsla i stunden.

Att analysera sitt förflutna får vara upp till var och en, men möjligen är det, åtminstone i en akut fas, bättre att ta till andra verktyg. Kanske Antabus?

Det var ett bra förslag, Simson, att vid behov vända sig till en beroendeklinik istället för vårdcentralen!! Spontant verkar det mycket lättare då de t.o.m.
byggt en hel organisation kring vårt problem :) Vad händer egentligen i kroppen om man dricker alkohol på Antabus?