min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Gunda

gjort sv dig!! Blev riktigt orolig över dig i går. Men kanon att du har medicin hemma som du kan ta då det blir riktig kris.
Hur mår du nu, är du trött av medicinen eller hur reagerar du av den?
Nu går vi mot en solig dag och det känns bra ?????

Det är som att benen vill gå åt olika håll. Det ena benet vill åt höger, det andra åt vänster. Hjärnan får en alkohol magnet. Den drar som fasiken åt det ena hållet. Och allt skit är glömt och förlåtet. "äsch - det väl inte så farligt sist?" Det hjälper otroligt mycket att gå tillbaks i sin egen tråd och läsa. Jag skrev tyvärr inte de första veckorna. Då när jag vaknade upp med 7 liter starksprit tömda, i mina egna blodiga kräkor. Kanske lika bra. Kanske bara skulle bli ledsen att läsa det...

Min dos är inte så stor. Fick det av läkare på A-kliniken när jag började där. Det är ganska skönt att kunna ta det och att man slocknar bort istället.
Det har hjälpt mig ett par gånger när tanken blir överjävlig. Jag tar en halv tablett. Gillar inte att vara släpig på förmiddagen, vilket jag blir
på en hel.

Nu är jag pigg och hoppas på att min hjärna inte sticker iväg under dagen.
Ha ha ha

Det är ju uppenbart att du reder ut de där "tillstånden". Jag förstår att de är jobbiga och obehagliga, men nu när du klarat av flera sådana så borde du väl ändå känna en säkerhet. Du vet att du fixar det.

Önskar dig en fin dag. Kram

Vi är beroende, men vi har en beredskap..Bra att du tog hand om ditt sug på bästa sätt..Det är för jäkligt att när man mår som bäst, då kan sug komma, när man mår som sämst, då lurar suget, när livet är tråkigt då kan vi få sug. Det är som att suget är som en fotboll sparkad av toppspelare. Vi är målvakten som ska rädda bollar från alla håll..Som tur är, är vi målvakter av toppklass..Vi har även backar (konsekvenstänk) som oftast är beredda och stoppar bollen..Kram..

Läser heueh's ord om sitt återfall:

"Jag blev som en zombie med ett enda mål i sikte. Det förekom inga resonemang, inga diskussioner med mig själv, inte någon punkt då jag kunde ha hejdat mig"

Det där är jag rädd för, att jag inte ska kunna stoppa mig själv när djävulen tar sitt hjärngrepp .....

Jag tror inte på att det kommer "bara så där", att man helt plötsligt förvandlas till en zombie av någon slags yttre kraft. Jag tror fröet har legat och grott där länge, att man känt det växa och har tid att avstyra, förebygga, ja, göra mycket för att undvika en katastrofal händelseutveckling. Det är vad jag tror, utan att ha varit i exakt den situationen som periodare väl är, – jag hör till den andra kategorin; stor- eller småskvättare.

Anders 48

Härligt att läsa att du "höll i relingen" när det gungade. Så bra gjort! Grattis till dig. Tänk hur man tänker ibland.....-och du skriver att du mår bra, är lite nykär, målar och donar.....-och då tänker (kanske) "belöning" - eller nåt i den vägen. Tossigt på något vis. Du klarade det hela - och "avslutade" filmen i din hjärna - med tomflaskor, spyor och kaos.

Sträck på dig rejält - du parerade suget! Och du, VI vet ju att en sexa whiskey knappast hade varit nog? Antagligen inte - eller kanske det hade varit det? Anyway - dumt att testa?!
Kram på dig/A

"Det där är jag rädd för, att jag inte ska kunna stoppa mig själv när djävulen tar sitt hjärngrepp ..." är en av de centrala punkterna när man bygger en hållbar nykterhet. Man ska då INTE gå runt och vara orolig och rädd för kommande sug, utan ACCEPTERA att de kommer och BESTÄMMA sig för att man kommer att klara av dem. Det är då som det sunda förnuftet får ett mentalt överläge gentemot beroendehjärnan.

När jag inte har förberett mig på ett seriöst och grundligt sätt, utan velar och bara hoppas att jag ska klara av sugen, ja då befinner jag mig i en transportsträcka mellan två fyllor, som periodisk alkoholist. Där har jag befunnit mig många gånger tidigare, och när jag då drabbats av ett kraftigt sug, så har jag upplevt det precis så som du citerar Heueh. Jag har varit precis som en viljelös robot.
Och även om man klarar några sådana sug med järnvilja, men inte skaffar sig ett mentalt överläge gentemot beroendehjärnan, utan fortsätter att vara rädd och osäker, så kommer det till slut ett så kraftigt sug att man faller.

Bygger man en hållbar nykterhet, så följer per automatik att sugen avtar i styrka för att till slut upphöra. Så som de gjort för mig nu, och som de gjorde efter c:a 1 år under min förra långa nykterhet.

Ska man på sikt framåt i livet sikta på att leva nykter utan alkohol, så funkar det knappast om man gång på gång ska drabbas av så svåra sug att man riskerar nykterheten. Då kan man aldrig uppnå trygghet och säkerhet.

Det man sedan på längre sikt får se upp med, det är att inte tro att man någon gång kan bli frisk från alkoholismen. För då börjar man glänta på A-dörren igen, och börjar drabbas av frestande tankar, och kanske t.o.m. sug.
Jag har tyvärr gjort det ödesdigra misstaget 2 gånger, och trott att jag kunde hantera A. Att börja dricka kontrollerat. Det har självklart inte fungerat.
Jag tänker inte göra detta misstag en tredje gång. Därmed uppnår jag en ännu tryggare nykterhet denna gången. Tredje gången gillt.

Det här är råd och tips från mig, utifrån hur jag har gjort och med mina erfarenheter. Och som fungerat för mig.

Kramar

Tack för att Du finns MM. Och tack för att jag och andra bjuds in till din kärna. Du skall veta att du många gånger varit till hjälp för mig när tillvaron verkat trist eller svår. För mig är det inte enbart alkoholen och min alkoholism som jag får hjälp med. Nej, det är som att möta mig själv, du fungerar för mig som en spegel. Trots olika kön och stor åldersskillnad finner jag hos dig stora delar av min egen existentiella problematik.
Stort tack för ditt inlägg i min tråd i dag. Det värmde och jag kände mig glad hela dagen.
Sedan vill jag framhålla att du skall skrinlägga tanken du hade om schizofreni. Är det något du INTE är så är det just det. Klokt också detta med att ta hjälp av medicin när alkoholen gör sig påmind.
I oktober blir det ett år sedan vi började hålla varandras händer. Ibland finns det vinster att hämta där man minst anar det!
Stor kram
Ikaros

Tack för att Du finns. Du är min spegel. Min skyddsängel. Båda nyktra i två år, båda reste sig efter kraftigt återfall den 12 oktober. Du på väg till sjukhus och jag klev ur min blodiga säng. (med spegeln i handen om jag kikar lite bakåt så hade jag nog behövt läkarhjälp med avgiftning där jag med. Massa ren sprit under en vecka... Ja du vet) Istället låg jag och skakade hemma, ensam. Där och då förstod jag att mitt liv hängde på en jävligt skör tråd. Kämpa eller försvinna.

Jag valde att kämpa. Med läkare och terapeut på Riddargatan, dig och med andra här inne som hjälpt till över sug, medgång, motgång och alla kärleksfulla svar på mina fullständigt utflippade inlägg.

Jag tror du är den som fattar bäst när jag skriver om mina totala omsvängningar från hat till genuin glädje över A.

När du skrev om hur du satt i din stol, frid och fröjd så kommer den glidande. Kanske en grogg skulle sitta fint?
Som när jag står och målar. Lycklig och glad - kanske en liten wirre skulle kunna vara på sin plats?
Du förstår det där. För vi har exakt samma mönster.

Kan ge mig på att ett återfall hos dig skulle kunna trigga ett även ett hos mig.
Och tvärtom. Så det får inte hända. Verkligen inte.

Jag hittar stöd i andra. Men min spegelbild hittar jag bara i dig. Våra historier är underliga.
Hur kan två personers liv se så lika ut?

Vi håller varandra i händerna och vi håller varandra i nackskinnet.
Och den 12 oktober så bakar vi varsin tårta. Med två ljus :)

Varma kramar

MM
.

Jag är inte helt utan sug, men det kommer mer och mer sällan. Jag har ju agerat tidigare på denna robotlika MM, som inte kämpar utan bara drar i sig alkohol utan konsekvenstänk. Där är ju skillnaden nu och då. Jag reflekterar. Jag tänker på konsekvenserna. Så på så vis har jag ju en säkerhet i mig själv. Men ingen vet eller kan säga hur morgondagen ser ut eller hur jag kommer att reagera/agera då. Dock så visualiserar jag mycket och i den tanken ser jag mig själv som nykter. På så sätt förbereder jag mig. Kanske är konstigt men det är mitt sätt.

Än så länge kan jag inte kontrollera det. Alltså att sugen dyker upp men jag kan kontrollera intaget. Jag kanske inte har den säkerhet du talar om, men dörrarna är stängda. Jag har låst dörren och skickat nyckeln till min gamla mormor som är i himlen. Den står inte ens på glänt.

Idag är det så - imorgon kan det vara annorlunda.

Fin fredag till dig och kram

MM

Jag att tror vi periodare fungerar lite annorlunda, det behövs inte ett frö som gror. Inte hos mig iaf. Jag har sällan (aldrig) detta släpande sug som andra pratar om.

Så här upplever jag mina sug:
Inga som helst tankar på A - Käftsmäll - GE MIG ALKOHOL ALKOHOL ALKOHOL ALKOHOL ALKOHOL ALKOHOL - Inga tankar på A.

Kan pågå mellan 5 min till några timmar. Och käftsmällen kan komma precis när som helst.

Kram

MM

AlkoDHyperD

Min låter "va faaan, skit samma.."
Efter att ha utforskat möjligheter och tillfällen. Rakt på, skygglappar på, målmedvetet och ursinnigt...Om jag då inte har en riktigt bra anledning att låta bli - vilket jag numera ser till att alltid ha tillsammans med tilltäppning av alla möjligheter och tillfällen som skulle kunna uppstå.
Just idag lekte jag med tanken på att köpa lite sprit och sedan dra ut på nattklubb. Vad i helsike skulle en skogsmulle som jag göra där?
Okammad i jeans och jympaskor. Jag som blir störd av mycket folk och mingelljud. Men det var nog bilden av mitt nya singelliv som satte fart på fantasin. Inte skulle jag känna mig mindre ensam eller mindre ansvarstyngd om jag gick ut och söp en kväll.
Go fredag på dig, MM och alla andra. Hem till sjön för en kvällssimning, en god bok och utan snus. Jag får i alla fall äta hur mycket socker jag vill :-)

Rosen

Oftast föregås i mitt fall detta plötsliga sug av att jag dessförinnan blivit sårad, arg eller stressad. Sällan då jag är glad o kreativ.
Man kan nog säga att det är en form av självmedicinering som spårar ur för det mesta

Nä fy för att dricka på krog/nattklubb. Funkar inte. Det fattade jag för säkert 10 år sedan. Jag är ju storstadsfröken och gillar att gå ut och lyssna på rockmusik, liveband och krogmingla. Men det är länge sedan jag drack ute. Vågar helt enkelt inte. Har vält lite för många bardiskar på vägen, hamnat i fyllebråk, rånad, tappat skorna, ramlat slagit mig, hamnat hos helt fel män, somnat i buskarna...

Så då började jag dricka ensam hemma. När ingen såg. Jävligt smart.
Började dra ner gardinen o hinkade A så det stod härliga till hemma istället, när min dotter var hos sin pappa och det ser vi hur det gick.
En periodisk fullblodsalkoholist föddes och här är jag nu med min nyktra galna hjärna.

En simtur låter mer nice än nattklubb. Blir harmonisk av bara tanken.
Simma lugnt Fröken och ha en fin helg du med.

ps På Tisdag får jag också äta socker - ska freaka på färsk potatis men försöka utesluta det vita sockret ds

Puss O Kram

För mig alltid när jag är på gång, mår bra, fixar och donar. Kanske som Anders skriver är det är någon form av belöning.
Att nu har jag vart duktig. Fast isf är det mycket omedvetet.

Kan vara så att det är ADHD som spökar. Att det blir för mycket bra saker omkring mig. Min hjärna går på högvarv när jag mår bra. Tusen tankar, Tusen ideer och jag har mycket för mig när jag mår bra.

Kanske få slå ner lite på takten men jag vet inte hur.....
Blir rastlös när jag inte får hålla på och vara igång.

Kram Rosen!

<3

Rosen

Är ett bra sätt att varva ner på. Höll på mycket med det i yngre dar. Har tagit upp det igen och det ger faktiskt resultat efter några veckor. Man får offra en halvtimme om dagen, men det är klart värt det. Lugnare och mer tålamod. Man stänger av tjattret i huvudet genom mjuk koncentration antingen på andetagen eller på något mantra. Tankarna kommer o går men det är ok, man bara återgår till andningen. Ibland somnar jag?. Rätt skönt det också.
Prova någongång!
Kramtillbaks!

Jag har också mediterat mycket. Det finns ett "buddist kamp" Tara Kadampa här i Stockholm som har meditation nästan varje dag.
Saknar det otroligt mycket. Ska ta upp det igen i höst. Och så ska jag dansa flamenco :D

Ta hand om dig.

Kram

Meditationen, eller det meditativa tillståndet i allmänhet, är för mig "svaret" på mycket... Oro, ilska, rädsla som får finnas, men som behärskas med ett lugn som är motsatsen till alkoholdimmorna; skapar skärpa, ger energi. Vägar ut blir plötsligt synliga, därmed möjliggjorda.