På torsdag har jag varit nykter i 7 månader. Den 8 maj hamnade jag med en väns hjälp på psykakuten och sedan inom psykiatrin under en veckas tid för utredning och vidare behandling. Vägen framåt har inte varit spikrak men min självkänsla och min familj och omgivnings förtroende för mig har börjat att öka.
Mitt beroende och mitt missbruk eskalerade extremt snabbt från och med våren 2015 och framåt. Under våren 2016 kretsade hela mitt liv kring att dricka oavsett konsekvenser för mig själv eller min omgivning. Planera, smyga ta återställare, been there done that!
Mitt missbruk har inte handlat om att dricka mig medvetslös eller utom kontroll. Det har handlat om ett relativt kontrollerat jämnt rus som inte alltid varit enkelt att registrera för min omgivning även om jag så klart inte alltid kunnat "mörka" mitt drickande. Det som i efterhand skrämmer mig mest är hur enkelt det var att gå från ett riskbruk (vilket jag haft i flera år) till ett missbruk under ett relativt kort tidsintervall.
Detta forum har varit ovärderligt för mig. Så mycket igenkänning och så många gemensamma referensramar vi alla har oavsett bakgrunder, förutsättningar och erfarenheter. Ingen nämnd och ingen glömd men Pi31415, Ebba, Heueh, Konstnären och många fler av er därute har en särskild plats i mitt hjärta.Ni alla har varit ovärderliga i min kamp för ett liv på mina villkor utan alkoholen som ständig följeslagare.
Fortfarande läser jag här inne en stund varje dag för att påminna mig om varför jag inte kan dricka alkohol.
Ge inte upp och döm inte er själva om och när bakslagen kommer, det finns alltid en väg framåt hur nattsvart det än ser ut.
Kände helt enkelt att jag vill tacka för era ord som funnits där när jag behövt dom som mest och även ge mod till er som kämpar därute just i denna stund.
Min nykterhet är en färskvara och ngt som jag varje dag måste arbeta med för att under hålla.
Ta hand om er,
På drift.