av Fenix

Vill inte - kan inte

Mickey
ons, 2010-02-17 - 19:21

Du verkar så stark Fenix! Jag blir impad trots att jag har klarat att sluta själv. Det känns nästan overkligt att ha klarat att vara nykter så länge. Det är nästan så att jag blir avundsjuk på att du kan sluta. :-) Jag vet att det låter lite skumt. Men man har ju alkispersonligheten som en del av sig själv.

Fenix
tors, 2010-02-18 - 20:58

Hej Pia, du har en kuslig förmåga att leta upp mig när jag inte vill det:-)
Min mamma dog i dag, så jag trillade dit ikväll på den grejen, precis vad Carr skrev att man inte ska göra. Men det var ju löjligt, en sådan riktig trigger händer precis nu. Men jag har full förtröstan, även om jag tillät mig ett fall bakåt, så har jag bara skjutit upp slutdatumet tills i morgon.
/Fenix, sorgsen men ändå glad att det gick snabbt och smärtfritt på slutet

FREEDOM
tors, 2010-02-18 - 23:02

Faktum är att de flesta alkoholister, av ännu okända själ har förlorat sin valfrihet när det gäller alkohol. Vår så kallade viljestyrka är praktiskt taget obefintlig. Vi är, vid vissa tidpunkter oförmögna att med tillräcklig kraft medvetandegöra för oss själva minnet av det lidande och den förödmjukelse som vi upplevde så sent som för en vecka eller månad sedan. Vi är försvarslösa mot det första glaset.

När jag läser det tänker jag på det hopplösa i alkoholismen. Jag minns att jag drack utan att ville. Alltså när jag varit med om något fruktansvärt som varit alkoholrelaterat. Lovat mig själv att aldrig mera dricka,, förstått att jag kommer dö om jag fortsätter. Att det kommer att sluta i katastrof. Ändå någon vecka, månad senare så var jag full igen. Inte tänkte jag på det fruktansvärda som hände för ett tag sedan. Det förklaras som mentala blinda fläckar, visst har jag druckit för att berusa mig många gånger. Men även lovat mig själv, nära och kära att aldrig mer dricka. Men jag drack ändå.. bara några mellan öl tänkte jag,, lidandet fanns inte kvar i min minnesbank. Plötsligt var jag full igen. Och vaknade upp och undrade hur fan det här gick till. Den andra delen i alkoholism är den fysiska allergin... När jag börjar dricka så startar ett mer begär som gör det praktiskt taget omöjlig för mig att kontrollera mängden jag konsumerar,, jag gjorde otroliga, absurda saker på fyllan. Då är det bara att sluta om jag tappar kontrollen när jag dricker?! Nej för alkoholistens huvud problem är kopplat till sinnet. Jag kunde vakna upp i fyllecellen eller vart som helst. Kört bil på fyllan. För att efter ett par dagar gå rakt in på en bar och beställa en öl. Sen kunde jag hålla mig nykter ett tag pga rädsla. Men dagen kom då jag var full igen. När man har levt i detta ett tag så förstår man vad jag pratar om... skräck, förvirring, hopplöshet, ensamhet.

FREEDOM
tors, 2010-02-18 - 23:27

Jag trodde ofta och skyllde på yttre omständigheter att saker blev som det blev. Att min pappa dog, men jag drack även då han levde, att jag hade det dåligt ställt, jag drack även när jag hade det bra ställt, att tjejen tjatar,, drack även då hon inte tjatar. Jobbat för mycket,, drack även då jag inte jobba. Ätit för dåligt, blev för full även om magen var mätt. Även i nyktert tillstånd befann jag mig i olika dilemman,, ska jag dricka? Ska jag inte dricka? Hjärnan rusade på högvarv. Depression. Självmordtankar. Det smygande vansinet, om det första glaset., missnöjd, rastlös, lättiriterad, Trodde jag höll på att bli galen.

Mazza
ons, 2010-02-24 - 16:31

Hej Fenix
Tråkigt att höra om din mor, verkligen. Fattar jag det rätt som att du tog det som en intäkt för att kunna ta dig bläcka eller har jag missat något? Du är en av dem som jag brukar läsa om när jag mellan varven "tittar in" på forumet och... ja, jag undrar lite om din syn på nykterhet, men kanske främst om din ärlighet. Att vara medveten om sina problem och förkunna alkoholens dåliga sidor är ju en bra grund att stå på, men varför i h-e då dricka i.a.f? Det blir svårt att bli tagen på allvar då kan jag bekräfta. Och jag undrar vad du egentligen går och väntar på. Man måste ju ta ett ärligt allvarligt menat beslut någon gång. Allting blir så mycket lättare då och det finns heller inget att köpslå kring, om du (och även andra som läser detta) förstår vad jag menar. Det beslutet känns i hjärtat, JAG LOVAR. Då kan man lägga allt - ursäkta uttrycket - TJAFS åt sidan och gå vidare i livet. Med det sagt och gjort lovar jag att ingen ångrar sitt beslut. LYCKA TILL!!

frippe_d
fre, 2010-02-26 - 16:52

Mazza, det är väl där hela problemet ligger? Man vill, man vet vad som är rätt och fel men man orkar/kan inte stå emot.

Jag har läst denna tråd och några till och man ser hur folk kämpar. Det är så mycket vilja och beundransvärd bestämmelse att detta är det jag vill och sen ändå trots allt detta bra så blir det återfall. Jag tycker man skall vara väldigt försiktig med att bemöta återfall på det sätt som du gjorde, Mazza, för vad händer nästa gång? Jo då håller Fenix masken och vill inte skriva om vad som egentligen hände och det hjälper honom på vilket sätt då?

Fenix, kämpa på! Jag hoppas verkligen att du orkar mycket till. Själv har jag inte kommit ens i närheten av vart du är men jag jobbar med det ganska intensivt just nu. Jag är i stadiet att jag vet mitt problem och vill göra något åt det men är livrädd. Lika livrädd är jag för den väg jag vandrat de senaste åren så vad gör man...

Nu är jag här på forumet och jag skall läsa så mycket som möjligt av andras erfarenheter och förbereda mig för det slutgiltiga beslut jag måste fatta snart. Ja, jag vet, jag skjuter upp det och så måste få vara ett tag. Som någon skrev i en annan tråd eller var det denna(?).. Fritt tolkat av mig då: Livet blir inte plötsligt en dans på rosor och allt bara flyter på när man slutar dricka. Det finns fortfarande massor med jobbiga beslut och situationer och de måste man lära sig handskas med utan alkohol. Man måste vara redo. Jag är inte redo men MYCKET medveten och kämpar.

Kram på er alla som kämpar!

/Frippe

vana
fre, 2010-02-26 - 17:34

Jag tycker mazza har en poäng med det han vill säga.
Han skriver just det som jag tänkt ett tag men nu präntar.
Visst vi ska va försiktiga men inte så försiktiga att vi blir medberoende va?
Det är lätt hänt att stryka medhårs här.
"Oj har du druckit men kom igen,nästa gång går det bättre."
Den som får återfall gång på gång kommer förmodligen ändå att sluta skriva här,tror du inte frippe.
Vi har ett eget ansvar o vi är inqa sköra orkideer!!!
Jag tror fenix tål motstånd o mazza får åxå vara ärlig.

Fenix
fre, 2010-02-26 - 17:51

Hej alla och tack för fin respons.
Ja, som jag känner har alla rätt. Du ska ha stort tack Mazza, det har jag tänkt skriva tidigare. Ditt inlägg gick rakt in som en magspark, för det är sant. Vad väntar jag på? Ja, visst faan vet jag precis vad som är rätt beslut för mig. Men så förhalar jag det än en gång, och nu använder jag min mors död som förevändning. Samtidigt förstår jag frippes tankar, som är i sin kamp. Och vana, kära vana, blir så glad för att du mår så bra. Blir förstås vansinnig på mig själv, när jag läser om er som nu varit nyktra en lång tid och mår för det mesta bra i det. Kan bara säga att det stärker mitt kommande, nödvändiga och slutliga beslut ännu mer.
Härliga ändå att vi på olika sätt hjälper varandra i denna trådlösa gemenskap!
/Fenix