av Fenix

Vill inte - kan inte

ana
tis, 2010-03-09 - 16:47

Hej!
Alla tappra kämpar där ute.
Jag tycker det är så underbart att läsa om
allas kamp mot alkoholen.
Det gör att man inte känner sig så ensam.
Någon som har erfarenheter av antabus.
Vet inte om det är en utväg för mig.
Har mailat min gamla kontakt på beroende.
Hon sa att jag gärna får komma dit på samtal igen.
Men det känns som ett nederlag.
Har gått där 2 vändor
Tycker jag har läget under kontroll och slutar
med samtal.
Går en tid som funkar bra men sedan pang så är det massor öl vin på helgen igen.
Och jag blir så trött på mig själv.
Massor tankar till er alla.Ana

Fenix
tis, 2010-03-09 - 23:45

Hej Ana.
Antabus kan vara väl värt att prova om man vill vara i fred för alkoholdjävulen ett bra tag och hamnat i en ond cirkel. Jag gick som längst ca ett halvår på antabus, och det var verkligen befriande den gången. Men nu vill jag verkligen vara en nykter människa och hoppas och tror att det ska gå den här gången utan medicin.
/Fenix

Kvinna-mamma46
ons, 2010-03-10 - 00:55

Hej Ana! Tråkigt att du inte mår bra.
Varför se det som ett nederlag att gå på samtal igen? Det tycker inte dom i alla fall, det kan jag nästan lova.

Som jag ser det så är antabus bra om man verkligen vill sluta, och ser det som en extra krycka. Då tar man den som ordinerat, och man slipper dividerandet i skallen: ska jag eller ska jag inte.

Jag tog den i nästan ett år, jag tog den på morgonen vare sig jag var helt säker på att jag inte behövde den eller jag var sugen på att dricka. Jag litade inte ett dugg på mig själv.

Det var en befrielse och en hjälp för mig. Samtidigt som jag lärde mig tacksamhet, acceptance, att varva ner och njuta av själva livet. Mindfulness och förmågan att inte snärja in mig i ångest och oros tankar, eller i rastlöshet, långtråkighet.

Ta emot hjälp, du har ju allt att vinna!

Kram Pia

ana
ons, 2010-03-10 - 06:32

Hej!
Tack för svar om antabus.
Biverkningar hade ni mycket sådana när ni
tog antabus?
Äter själv en antidepp tablett som jag kanske inte
vet om den går ihop med något annat.
Min pratkvinna på beroende är underbar.
Men skammen är stor att man inte fixar
att sluta utan hjälp.
Kram ana

vana
ons, 2010-03-10 - 08:20

Förra gången när jag blev helnykter o var det i 12 år började jag med antabus samt en kontaktperson som jag talade med.jag tog antabus i ett år o fick inga biverkningar.Dock fick jag en stabil grund att stå på.det var jättebra för mej.Även om jag bröt nykterheten efter 12 år,egentligen inte för att jag verkligen trodde på att det var ok,det var faktiskt det sociala trycket som var med i bslutet jag tog.men nu har jag efter ett par år fortsatt min nyktra väg som är bäst för mej vilket jag fick inse då....

vana
ons, 2010-03-10 - 22:24

Jaa...när jag separerade o blev ensam mamma fick jag en tankeställare o tog ett starkt beslut att min son skulle växa upp med en mamma som alltid var nykter.
En gång köpte jag nämligen vin som jag tänkte dricka på kvällen när han somnat.Dock sov han middag den dagen men jag drack ändå på kvällen fast han var vaken.
Han gjorde en sak.Han tog soppåsen ursopkorgen under diskbänken o hällde ut allt på köksgolvet.jag märkte åxå dagen därpå att han var orolig.
Han var då 3 år.
Det fick mej att bestämma mej då

ana
tors, 2010-03-11 - 07:17

Det låter så underbart att kunna vara nykter.
Jag vill så gärna.
Men mina tankar i hjärnan är hela tiden inne på alkohol
Hur gör ni för att sluta tänka på alkohol.
Just nu är min tanke.
Ska inte dricka i helgen ,ska inte dricka i helgen.......
Hela tiden snurrar den i skallen
Ana

petraS
tors, 2010-03-11 - 07:32

Vana jag blir impad!! Inget barn förtjänar en onykter förälder. Det är lite av min räddning hoppas jag, jag vill inte att min son ska växa upp med en mamma som han inte alltid vet var han har!
Ana jag tänker oxå på alkohol ofta men det är bara att acceptera det är ju därför jag måste sluta eller om det går förändra mina drykesvanor, är dock mycket osäker på att det går! Det funkar inte för mig att ex feströka då borde det samma gälla alkohol beroende på hur beroende jag har hunnit bli! Kämpa kämpa ana det är inte lätt men det går!

inger
tors, 2010-03-11 - 08:36

Hej Ana,

Så har jag också tänkt så OFTA. Ska inte dricka i helgen. Sen funderade jag på HUR jag skulle göra för att undvika det. Krasst för mig- vad hittar jag på under fredagen för att inte åka till bolaget innan det stänger? Sola, träna eller frissan. Konsutställning eller vad man nu gillar. Bio t ex. Och så funderat på när/ hur och varfö det händer. När slår tanken rot- "bara en sväng till systemet idag". HUr ska haf då mentalt vända den. På något vis har jag förberett mig eftersom jag lärt mig mitt mönster och liksom konkret arbetat på att förekomma och vara förberedd. Haft en plan.

Lycka till/
Inger

Adde
tors, 2010-03-11 - 08:39

Ordet "inte" föder och göder enbart negativa tankar.

Jag ska promenera i helgen, jag ska fika i vårsolen i helgen, jag ska dammsuga bilen i helgen, jag ska ringa min vän i helgen, jag ska kolla in Melodifestivalen i helgen, jag ska nog äta lite nyttigt till den!,

En vän sa till mig att se ut några stycken personer som verkar ha en positiv inriktning och försök att efterlikna dem. Dessa personer finns det rätt gott om på AA har jag i alla fall upplevt.

ana
tors, 2010-03-11 - 09:27

Jag har bestämt mig för att inte dricka i helgen.
Ska hoppa in och jobba söndag så lördag kan jag
absolut inte dricka .
Hoppas fredagen går fort.
Jag försöker peppa mig själv med positiva tankar.
Men jag vill sluta tänka alkohol,men tankar styrs ändock till alkoholen hela tiden.
Hoppas det går vägen denna gång.
Ana

Adde
tors, 2010-03-11 - 09:44

Ta ett beslut och en dag i taget och försök få någon att lyssna på dina tankar, en präst, terapeut, en vän, någon på AA så att du får avlastning från dina negativa tankar. En genomgripande förändring av mitt liv, mitt beteende, var tvunget att göras annars hade jag aldrig fixat detta. Jag ändrade småsaker i vardagen såsom annan plats vid tv, frukosten, läsa tidningen från "fel" håll, klockan på andra armen, andra vägar till och från jobbet, mm mm allt för att få mig att fundera i nya banor. Små saker kan tyckas men det fick mig att inse att jag ville börja ett nytt liv.

Lycka till och fortsätt skriv !

Adde
tors, 2010-03-11 - 10:06

Jo innan jag fläskade i total i min botten så kände jag en sorg vid mina försöka till att skära ner och försöka dricka "socialt". Men när jag insåg att det jag kände sorg inför var passerat för länge sedan då..... Sitta med en god öl på en uteservering !! Tjena !! Hur många år sedan var det som jag kunde smutta av EN öl ??!! Nu var det ju bara yrseln jag ville åt, allt annat var ju en villfarelse!

När jag väl insåg det faktumet så var det så otroligt skönt att bli av med skiten !!

Idag känner jag bara en sådan enorm lycka över att ha ett val varje morgon. Hittills har jag tagit "Beslutet" !!

ana
tors, 2010-03-11 - 11:12

Ibland har jag sådana tankar som
Jag kommer ändå dö snart så varför inte fortsätta att dricka.
Jag tror min familj skulle fixa det bra utan mig.
Men ibland vill jag verkligen leva
Min man älskar mig,men han sitter också fast i ett medberoende känner jag.
När man dricker gör man sina nära och kära så fruktansvärt illa.
Min pratkontakt på beroende undrade om jag inte skulle börja med Revia igen som jag åt ett tag.
Det fick mig att tänka på annat än alkohol.
Tankarna är jobbigast och så fatta beslut ska jag eller inte....

Snart är det dax för jobb,kör kväll .
Det blit att servera mat och alkohol till gäster.
Massor av kramar Ana

inger
tors, 2010-03-11 - 21:32

Hej,

Jag måste bara få fråga. Det här med beroendeenheten?? Vad är det och hur funkar det? Är det landstinget eller kommunen som står för det? Är man ensam eller i grupp? Finns det några kvalificeringskrav?? Vad gör dom konkret? Är man anonym?
Det är säkert så att flera skrivit om det tidigare men jag har inte varit mottaglig. Men denna gången ska jag lyckas. Oavsett. Sist men inte minst- är det bra?

/ Inger

inger
tors, 2010-03-11 - 21:55

Ligger inte det "tänket" i själva sjukdomen? Man är medveten att man sårar de man älskar och lider alla helvetes kval när man inte orkar förändring. Till slut är det kanske så att man känner att de skulle kunna gå vidare, leva sitt liv, slippa oron och stressen. Jag vet inte....
Men jag vet att det finns mängder av alkoholister som väljer drogen före sina kära OCH att det kan var de mest härliga personerna ändå. Att del helt enkelt inte orkar kämpa.
Jag dömer inte någon- de som är utan skuld kastar den första stenen, eller hur?
/
Inger