Vill inte - kan inte

Fenix

Hej tråden!
Dax att skriva i min egen tråd känner jag. Är nu inne på min nionde vecka utan alkohol. I helgen, som för övrigt var mycket bra, började jag känna sug och det har inte släppt. I går kväll var det riktigt illa, och hade jag haft tillgång till alkohol vete faan. Det är verkligen en kamp mellan Jaget och missbrukaren just nu. Missbrukaren har legat mycket lågt, men vaknade till liv och tycks inse att han är allvarligt hotad. Börjar kämpa för sitt liv tror jag. Jaget har stundtals mått mycket bra, men har de senaste dagarna varit svagt och börjat lyssna på missbrukarens locktoner. Men i går kväll läste jag igenom vad jag själv skrivit längst upp på den här sidan, och blir så glad att jag fick ned det på pränt. Går inte att komma förbi att det är sant. Och frågan jag måste ställa mig är då, vill jag dit igen? För en sak vet jag, och det är att faller jag efter så blir det inte en kväll, eller en helg. Jag vet faktiskt inte alls när jag tar mig samman och slutar igen. Min historia visar att det lika gärna kan ta ett halvår.
------------
Nu har det gått fem minuter sedan jag skrev. Under den tiden har jag gått till skåpet, hämtat en antabustablett, löst upp den i vatten och hällt i mig den! Yipppiii! Jag vann!
------------------
Och det kändes så djävla bra. I tre dagar nu har tanken på att köpa hem öl och vin malt runt i hjärnan som i en tvättmaskin, och nu stängde jag av den djävla apparaten. Så skönt. Känner lugn igen. Under de fem minuter det tog att fatta beslutet att hälla i mig antabusen, hann jag tänka en del på varför det blivit så här nu. Och jag känner igen misslyckandetänket, jag håller på att försöka gå ned i vikt men det har stannat av, jag har börjat motionera mer men det har blivit sämre och hela den här nedåtgående spiralen passar missbrukaren perfekt. Få tycka man är värdelös, inte orkar fullfölja något, ingen idé att försöka. LIKA BRA att ta ett glas och få lite lindring, glida in i dimman, bara idag, ikväll, tänk va skönt, du kan ju sluta i morgon igen, KOM IGEN, ett glas har inte skadat någon.
Jo, mig har det skadat en djävla massa och det blir inget glas. Ha, ha, ha stick och brinn!
Ha en bra dag, nu känns det som om kampen är över för den här gången i alla fall.
Kram!
/Fenix

Thea

Skitbra jobbat Fenix!!
Läste vad du skrev o kollade på "mitt" diagram. enl. det har du helt rätt, för du har passerat återhämtningsfasen o avgiftningen, så nu e du trygg gullet, viskar tvåan lömsk i ditt öra.
Jag har några dar till 3 mån o på diagrammet e det en jävla dal där, sen en topp o en dal till(6mån).
Vet att inte alla följer diagrammet, men vet oxå många som sagt, precis så var det för mig.
Så bäst att passa sig, jag gillar att veta om fakta så jag kan vara vaksam, men alla e olika.

Jag har känt flera ggr att viss vore skönt där inne i dimman en kväll, men jag vet hur det blir, o det priset e jag inte beredd att betala.
Jag måste påminna mig som du gjorde , o nu e valet mitt.
Jag valde att vakna nykter o jag väljer att somna nykter. Idag.

Stor kram, kämpe!!

Fenix

Hej och tack för uppmuntrande tillrop. Ja, tycker faktiskt själv att det var bra kämpat de senaste dagarna. Just nu hade jag kunnat suttit här med vin och starköl och börjat dricka under stor vånda när jag har mer än två månaders nykterhet bakom mig. Hade naturligtvis känts fördjävligt, ett förkrossande nederlag. Var så glad när jag åkte hem i kväll att det inte låg en plastkasse gömd i bilen som jag skulle ta fram när huset var tyst.
Vana: Jo, känner att jag förtjänat detta. (Men fan, är inte det att ta i:-)
Thea. Man ska nog respektera dessa tidsgränser som alla pratar om, 3 veckor, 3 månader och 9 månader är det visst. Vara lite extra vaksam, kan vara något biologiskt. Du kämpar också för bra val.
Pia; Lyssnar alltid på dig, så nu blir det läsk och godis i kväll för att fira mitt val!! Prio 2:-)
/Fenix

Thea

Godmorgon Fenix o alla!
Tänkte på en grej Fenix, har du en liten Jante på axeln?
Du vet, han som säger åt dig att du inte ska tro du e nåt!!
Tycker varenda en som e här o kämpar o delar med sig e hjältar!
De som tagit återfall o ändå kommer tillbaka o fortsätter kämpa e ännu större hjältar, tycker jag.
För mig e dt stor skillnad på att vara kaxig o skrävlig o stor i truten, än att erkänna sin kamp o sina svaga stunder, tycker det e ödmjukt.
E stolt över mig själv nu.........3 mån snart, sökte behandling själv, tog mig till AA själv, ingen har tvingat eller bett mig.
Jag tog ett återfall i juli, pappa hade precis dött o polisen kom hem o ville fråga mig om mitt ex, slängde i ansiktet att han blivit mördad o gick sen. Satt där helt borta, ensam, då drack jag medvetet, orkade inte med känslorna, men faktiskt jag ringde 3 hjälpsamtal först men ingen svarade, då korkade jag upp (det var pappas sprit som jag tänkt ge bort till mit ex. hade inget hemma själv)
Efter åt tänkte jag fan vilket nederlag, men jag fortsatte inte, tänkte att ok, gjort e gjort, men jag slog inte ner mig själv o sen dess har jag inte rört en droppe.
För mig e insikten att jag aldrig går säker, bra. Nykterheten e ingen självklar sak , därför kör jag med en dag i taget, som ett manra nästan, o det funkar på mig.
Jag vet aldrig vad som kan komma, livet e ju så. Hoppas att jag aldig få såna besked i mitt liv mera, för då vet jag inte hur jag reagerar.
Men jag vet mer idag än för 3 mån. sen o förhoppningsvis har jag lärt mig något.jag måste påminna mig hela tiden o jag vill aldrig mer tillbaka dit med ångest, självförakt, skam o skit. Aldrig.

Varma kramar till er alla/Thea

chral

Hej på er
Kliver in på forumet igen.
Känner igen många av er sedan jag var här sist. Började besöka och göra inlägg här för snart två år sedan. Vecka 8 2009 blev en resa med all-inclusive för mycket och i de sammanhangen började kraftigt att tvivla på min förmåga och vilja att dra ned/sluta med mitt alkoholmissbruk.

Sedan dess har det varit upp och ner med mitt drickande, men mest är det nog ner. Efter en fem-dagars turne med ett heldagsdrickande i söndags inser jag att jag inte vill leva på det här sättet längre.
Måndagen på jobbet var den absolut värsta i mitt liv och först i dag börjar jag känna mig bättre. Har inte hunnit läsa så många inlägg ännu. Vill med det här bara för min egen skull åter ta ett första stapplande osäkert steg mot mitt alkoholmissbruk.
När jag försöker tänka tillbaka tror jag inte att jag har haft en enda hel vit vecka sedan februari 2009 och då dricker jag inte lite/tillfälle.
Bakfyllan har nu tagit över vitt liv och det liv jag lever med den är vidrig. När man nyktert tänker på det är så svårt att förstå varför man frivilligt försätter sig i den.

Torsdagar tar normalt sett mitt drickande sin början för att sedan eskalera till helgen. Söndagen är helt vidrig i mitten börjar jag bli så pass bra att det knackas på min axel och en inre röst säger att nu är det väl dags att gå till systemet igen.
Men denna torsdag är annorlunda för jag tänker inte göra det. Jag skall vara nykter idag. I morgon och på lördag med. Men de dagarna tar jag senare. En dag i taget. Det absolut viktigaste för mig just nu idag är att jag skall vakna upp och gå till jobbet tidigt i morgon bitti, klar i knoppen och lycklig av att jag åter har tagit ett stapplande steg mot en förändring.

Vi hörs

chral

Hej

Sitter på jobbet och det dunkar inte i huvudet, det susar inte så där otäckt i skallen, njurarna och levern värker inte, jag vill inte bara försvinna här från jobbet och jag vill inte dö.

Jag tittar ut genom fönstret. Det är vindstilla och solen skiner. Hör fåglarna kvittra. Kan tänka på och planera vad jag skall göra när jag kommer hem från jobbet och vad jag skall göra i det fina vädret som skall vara i helgen. Planerar inte hur systemets inköp ska gå till för att jag ska kunna smussla undan den där vhiskyflaskan som bara jag skall gömma och som är min trygghet i helgen???!!!!

Var nykter igår och jag är så oerhört glad och lycklig över att jag kunde bjuda upp en vilja och lyckas med det. Nu skall jag ta strid för denna dag. Även denna dag skall jag vara nykter.

morgon är en annan dag och den tar vi då. Då vankas fest med grabbgänget som jag inte har sett och träffat på länge. Hualigen!!
Lyckas jag med min nykterhet hela helgen,vilket jag idag är fast besluten att göra, då har jag tagit ett viktigt steg framåt.

Men, men, men. En dag i taget. Läste och blev inspirered av ett inlägg här någonstans. Att ibland behöva bryta ned en dag i taget. Om nästa timme känns jobbig, bryt ned den ytterligare och hitta på vad som helst, men gå inte till systemet nu. Kanske om en timme, men inte nu. O.s.v.

Hej på er för nu

chral

Hej igen.

7 dagar nu och en helg som har passerat utan sprit. Har stått emot en mängd frestelser men har haft vilja och kurage att stå emot. Jag har antabus hemma men i min inspiration över att nu jävlar vara nykter, skulle jag minsann klara mig utan. Det gick. Får se om jag behöver gå på det framöver.

Har suttit i den här skiten så länge nu så jag vet naturligtvis att jag inte ska slå mig för bröstet och säga att jag vann. För de flesta av oss som är på detta forum är det en ständig kamp med val man kan göra, och alternativet att ta det där förbannade första glaset är ett av dem. Så lätt, så lätt.

I skrivande stund 06:50 måndag morgon, är jag näst intill euforisk och lycklig över detta stapplande lilla framsteg. Jag vet att det är ett tillfälligt rus och nu gäller det att samla kraft och vilja till framtiden. Kanske redan till kvällen, vem vet. En dag i taget.
Men herregud, en hel vecka. Det är fantastiskt och helt underbart. Så här vill jag leva.

Ha en nykter och bra dag alla där ute, det ska jag ha.

Fenix

Hej Chral, visst är det en härlig eufori efter en avklarad vecka! Njut av den!
Jag var tvungen att gå upp i min tråd och kolla, men nu är det faktiskt den tionde veckan som påbörjas nykter, utan en droppe över mina läppar. Den senaste veckan har varit en resa upp och ner i känslolivet, som det var många år sedan jag upplevde. Ena stunden ska jag skilja mig, skaffa en lägenhet och supa i fred. Nästa stund väntar ett fantastiskt liv utan alkohol, och där allt är möjligt. Ja, rätt tröttsamt faktiskt, men också väldigt skönt emellanåt, som just nu till exempel. Känner att jag lever utan att försöka kapa bort det jobbiga, belöningen är ju att som nu plötsligt känna sig väldigt tillfreds med att ha levt igenom de stormiga känslorna utan att fly, varken med alkohol eller något annat. Kanske håller jag på att bli vuxen, eller något åt det hållet.
Kramizar alla!!
/Fenix

surran

Hej Fenix. Det var länge sedan jag läste så länge på forumet, men jag fastnade verkligen i din tråd ikväll, Va duktig du har varit och hur du har kämpat. Vi slutade dricka nästan samtidigt i somras, ja jag var väl lite före dig tror jag, Jag har också lyckats sabba med en flaska rött en helg och förra helgen med att dricka både fre lör och ta en sån där lördagsmorgonfylla som jag tycker är så euforisk, men som är se destruktiv!!! Kan bara inte fatta varför det ska kännas så bra en lördag morgon; Snacka om missbrukarbeteende, Har pratat mycket med en kille på telefon på sista tiden, Har inte träffat honom på 20 år men jag tyckte att vi hade kul och skrattade mycket, Han drack inte utan jobbade på sin sons hus, Men i söndags satte det igång, Långa konstiga sms, ville att jag skulle komma dig och erbjöd mig guld o gröna skogar, Jag sket i det! PÅ måndag morgon ringde han och väckte mig, Jag tänkte att han kanske skulle be om ursäkt, men han ville att jag skulle strunta i jobbet och komma hem till honom och bada och dricka champagne!! Hallå!! När jag inte gjorde som det passade honomm, utan faktiskt gick till jobbet tror jag han ringde nån annan för han har inte hört av sig nåt mer, hahaha, Trodde han verkligen att jag skulle bara åka dit så där?? Kanske gjorde jag det för 20 år sedan, jag kommer inte ihåg!
Jag var bakis och var jäkligt sugen på bubbele både i bad och i glas, men den här tiden har nog lärt mig en del för jag tänkte inte underlåta mig att utnjyttjas på detta nedvärderande sätt, Naturligtvis är jag besviken men samtidigt lättad, Har varit stressande med alla samtal, samtidigt kul att prata om gamla upplevelser och kompisar, Om mitt gamla liv helt enkelt innan jag från den fförort som vi båda kommer ifrån,

Men jag vill ha mer än så! Jag vill ha en ett bra liv! Det är inte ett bra liv att sitta o supa tillsammans med en gammal kärlek och skita i både jobb o barn, Jag är glad att jag kommit till den insikten! Nåt har jag i alla fall lärt migl Även om det inte är mycket :-(

Fenix

Hej alla goa människor där ute!!
Lillablå: Tack så mycket för de orden! (rodnar)
Surran: Om jag vore riktigt ego nu skulle jag säga att äntligen kan jag hinna förbi dig i nykterheten, du låg någon dag före om jag minns rätt. Men eftersom jag inte är ego, just nu, så säger jag inte det. Hoppas bara att du släpper det gamla destruktiva som drar i dig någonstans, och håller skylten med ETT BÄTTE LIV högt upp på din fortsatta vandring.
Mazza: Kul att höra ifrån dig, länge sedan. Ja, har börjat förstå att det nyktra livet även har sina dalar, och att det är helt okay.
/Fenix